Du får ta på mig om du vill
Jag är en trogen läsare av Gynnings blogg (gynning.net). Hon är så vacker och det är så läckra bilder på hennes blogg. Idag var han på bild igen, Trotzig. Denna gång inte i mitt gamla dammiga fotoalbum, utan på sin flickväns blogg. Än en gång tänkte jag "håhå", pekade demonstrativt på bilden på skärmen, visade min fästman och hoppades han kopplade samman med gårdagens bildvisning. Det enda rätta från min sida var nu att högt uttala:
"Du får ta på mig om du vill." (Få har ju så coola meriter på kändisfronten som jag).
Bild på dagens bloggämne. (Inte min bild dock.)
xx
Den håriges sovställning
Tosse!
Knasboll!
Söte-Göte! (Ställde lite blomster i soffan. De matchar Felix fint.)
xx
Bruten fästman
Min älskling är så söt. Innan det bar iväg till sjukan hade han telefonkontakt med sjukvårdsrådgivningen. Vi susade mycket snart efter det iväg till jourcentralen där min kära fästman, med mig som stöd, haltade/hasade fram till luckan i receptionen. Bakom luckan fanns en stram sjuksköterska. Glasskivan drogs upp med ett skrap och mycket kort därefter utbrast min fästman, påtagligt medtagen:
"Hej, det var jag som ringde förut".
Slut på mening. Han specificerade inte sin åkomma. Han uppgav inte sitt namn. För det var ju säkert bara han som hade sökt sjukvård den senaste halvtimman... Den strama sjuksköterskan såg trött ut. Hon ville nog gå i pension på stört. Sjuksköterskan gav hur som helst min fästman ett roligt piller och jag själv placerade honom i en rullstol. Han blev mycket lugn och något smärtlindrad. Det roliga pillret gjorde honom, utöver snurrigheten, illmående och varm. Efter ett par timmars sjukhusvistelse märkte jag att hans varma hy blivit röd och att hans ögonvitor hade intagit samma röda nyans. Det var en spänningsfylld notis i sig. Jag spolar fram lite här... I slutändan fick han beskedet om att "Metatarsale nummer fem" var bruten. I sex veckor ska han vara hemma. Felix är jätteglad, han älskar när pappa är hemma och klappar honom med kryckorna.
Benbrott dag 1.
Benbrott dag 1.
Benbrott dag 2.
Benbrott dag 3.
Felix.
Benbrott dag 3.
Benbrott dag 4.
xx
En tandläkarfylld förmiddag
Jag lade ihop ett och ett, insåg att detta måste vara en kallelse till tandläkaren och att jag, i och med detta läskiga sammanträffande mellan tankeberksamhet och praktisk inträffande, kommer att ha cirka 532 hål. Hål som är måttligt kul att laga.
Karius och Baktus
Tänk vad glad jag blev när jag en stund senare, efter att ha samlat lite mod, läser min tandläkarpost och blir varse om att min trevliga tandläkare bara vill bjuda mig på 5-årsjubileum (ja, jag har privat tandläkare)! Föreläsning av en kirurg, överläkare, stod på repertoaren. Han är tydligent omtalad, rosad, som föreläsare. Och vem vet, de kanske bjuder på en bit tårta och en kopp kaffe också, utöver lyssnandet.
Jag är sådär intresserad av det kanske inte extremt rafflande 5-årsfirandet, men ytterst lycklig över att inte behöva laga 532 hål! Både smärtkontot och pengakontot står onekligen på plus idag.
xx
Chanel N°5 Eau Premiére
Så här gott vandrar jag omkring och doftar numera.
Jag är förälskad i dig -Chanel N°5 Eau Premiére!
Det var kärlek vid första luktkastet. Du är så stilfull och fängslande, både utseende -och innehållsmässigt. Du är en sann klassisk skönhet med utmärkande modern framtoning. Hoppas du trivs på mig (ok, det vet jag att du gör) och att du gillar din plats bredvid smyckesskrinet.
xx
Anorektisk Felix
Jag snubblade över en tilltalande och intressant bild på Facebook, och tog mig friheten att kopiera denna. (Just på det viset som man önskar att ingen någonsin skulle få för sig att hantera ens egna bilder...)
Då Felix har varit lite grinig på mig för att han endast har fått ytterst lite utrymme på bloggen den senaste tiden, är han totalt i fokus idag. En mamma måste ha husfriden i åtanke.
Jag väljer att visa en bild på en kisse som har ett utseende som jag tror Felix skulle ha om han vore anorektisk. Då skulle den andra kissen och min Felix vara väldigt lika. Men nu har ju inte Fille anorexia. Han äter gladeligen alltifrån tomat och skinka till glögg och champagne. Han är en livsnjutare, min kissemissemåssetåsseto!
Felix -livsnjutaren som smälter en rejäl måltid.
Felix -drabbad av ätstörningar?
Ps. Jag har gjort något jag helst inte ville göra och hade svårt att se mig göra (för att jag gillar kontinutet) -ändrat design. Vad tycks? Jag är för nöjd för att ändra tillbaka! Min konservativa sida ser ut at vara besegrad i denna fråga.
xx
Tid för frukost
Ricotta cakes till förrätt.
Idag har hittils varit vad man skulle kunna sammanfatta en måttligt till grav lat lördag.
När jag väl, efter välbehövlig(?) sovmorgon, morgonfisar och bokläsning i sängen, masat mig upp för att fixa frulle, kommer min fästman och gör mig sällskap i köket och undrar vad vi ska göra ikväll, om jag ska handla, vad vi ska äta...
"Nä men", yttrar jag trött och lite stressat med blodsocker lägre än Leif Pagrotsky. "Ställ inte krav på mig innan frukost!".
Jag hör min fästman förklara att klockan är halv fyra (inte 03.30, utan 15.30) och att det enligt honom kanske inte riktigt kan kallas frukost då.
Enligt mig är frukost dagens första måltid. Så klockan är över fyra och jag har just fått i mig frukost.
xx
Att uppskatta sin lunch
Idag har jag och min käre fästman varit och lunchat på Knistad, i dess vackra miljöer.
Såhär lät det under måltiden: (Min vackra stämma) "Åh, vilken god RISOTTO. Åh, vilket gott KYCKLINGLÅR. Åh, vilken god TOMATSÅS. Åh, vilken god MOZARELLA. Åh, vilken god TOMAT. Åh, vilken god SALLAD. Åh, vilket gott KNÄCKEBRÖD. Åh vilket gott SMÖR. Åh, vilket gott BUBBELVATTEN." (Obs! Sistnämnda från Knistads egen brunn.)
Sen kom kaffet in. Då undrar min fästman, med ett leende på läpparna, hur jag tycker kaffebönan var. "Utmärkt balans!", svarar jag. "Åh, vilket gott KAFFE", fortsätter jag...
450 kronor lunch, men nöjda sinnen.
Åh, vilken god...
Det omtalade knäckebrödet och bubbelvattnet på butelj.
xx
Jag har gått och köpt en häst
Neeeeeeeeeeej! Jag luras!
Det är ju min kompis Jess nyinköpta häst! Rotore heter hon. Hon är väldans söt och har en supermjuk mule. Hon åt lunch med en otrolig aptit och var mer än nöjd när matte kliade henne i ljumsken. Rotore är visst något som kallas för en lettiskt halvblod.
Mina hästkunskaper är något begränsade. Jag har nog varit i ett stall så många gånger som jag har fingrar på min högra hand (vänstra?!). För mig skulle mulen lika gärna kunna heta ratt. Jag hade en undran om helblod idag, angående halvblod, vilket visst inte var så begåvat. Men Jess är klipsk och förstod min fråga ändå. (Min undran var "hur fungerar ett helblod då?"). När jag stod och höll i Rotore (på alldeles egen hand!) började Rotore röra sig 1,1 mm framåt, vilket jag tyckte var läskigt. Därför bad jag Jess ta snöret lite. Ja, snöre hette det visst inte, nej.
Jag har inte gått och köpt en häst, nej.
Jess och Rotore gosar!
En tjockis i hagen som hette Polarn. Han var bara två äpplen hög.
Hittade en liten lagugårdskisse med bebisar i magen! Henne förstod jag mig på. Vi blev bästisar.
xx
PMS-sången
"P to the M to the S"
Detta framförande skulle ju, i mitt labila tillstånd, kunna få mig att löpa efter honom med en gjutjärnspanna alternativt svettig armhåla i högsta hugg. (Det sistnämnda är ytterst hotfullt.) Men istället finner jag det hela mycket underhålllande. Jag får mig ett asgarv i misären. Välgörande och välbehövligt.
Genom bilderna ovan vill jag visa på motsatsen till PMS-Linda. De är från vår 1-åriga förlovningsdag 09.07.25. Jag fick en Esprit top och ett halsband, Efva Attling (till min samling!) av min älskling. Han är go, han är bäst. Även den blinde kan se att jag under omständigheter som dessa är glädjen själv (konstigt...).
På vår dag skålade vi också i en god champagne. Mycket uppskattat från min sida.
Hallå, hallå! Kan jag i och med detta ha knäckt PMS-koden? PMS plus fina, dyra presenter, plus champagne är lika med minus PMS, dvs. normaltillstånd?!
xx
Slaven Linda
Slaven Linda.
För här sitter jag och filar fötter som inte tillhör mig. (I sådana fall har jag kapat vänsterbenet vid låret och lagt det i solen medan jag stannat inne framför laptopen.) Nå väl, kan hända att jag och ett par vänner hade spa kväll, det kanske förmildrar omständigheterna angående slaveriet något? Jag har faktist heller inte problem med fotvård. Min vänninnas fossing är ju dessutom fräsch, som synes. Jag skulle förmodligen ha svårare för filsessionen om foten jag hade att göra med bestod av 10% fot och 90% förhårdnader. Under en spa kväll måste man ju bjuda till, så jag filade som en gud. Så huden yrde, höll jag på att skriva. Men det lät nog lite äckligt. Så det tar jag tillbaka. Den uppmärksamme kan se vilka fasta, snabba filtag jag presterar. Imponerande, om jag får säga det själv.
Vi lade även lermasker, fuktighetsmasker, peelade oss, rengjorde och smorde in oss, färgade fransar, masserades (på massagebänk, min kompis är massör! Himmelskt!) och sminkade. Sen var i tvugna att rusa, för våra män hade lagat förätt till oss. Brutalt god. Det är inte särskilt jobbigt att vara männsika ibland.
xx
In en sån
Min bloggsemester har lett till ett vilt upplopp (varför inte höja sig själv till skyarna?), varför jag nu är tillbaka i rampljuset.
På tal om semester -jag och min hubby har varit och semestrat hos våra fina vänner i London!
Vid ett tillfälle skulle jag beställa in en glass med 3 kulor, i ett rån, på Häagen Dazs, vilket gick sådär. (Jag var i övrigt stormförjust över att befinna mig i denna glassrestaurang som ju serverade ett av mina favoritglassmärken. Jag fick hålla koll på mitt salivflöde, så att jag inte halkade i mina salivspår.) Så fort jag ska till att prestera den även minst avancerade verbala frasen på engelska blir jag i det närmaste superstressad. Det kan hända att det ligger i mina gener, vad vet jag. Låt oss säga att mitt MVG i engelska knappast är baserat på muntliga prestationer, snarare de grammatiska och möjligtvis läsförståelse. Sen var jag nog en allmänt god elev, vilket verkar fungera väl i det svenska skolsystemet. Hur som helst, min beställning löd (nervöst):
"I'd like to have three scoops of ice cream. One scoop of Strawberry Cheescake, one scoop of Macadamia Nut Brittle and one scoop of Midnight Cookie Dough Chip in en sån". De sista tre orden sade jag medan jag pekade på en bild av ett rån, hade näst intill panik över vad det hette, och i sådana fall hur det rimligtvis skulle uttalas. Därtill det brittiska uttalet. Herregud. Det är så änglarna gråter. Om nån snubblar över en kurs som heter någonting i stil med "Bli kvitt ditt dåliga självförtroende i engelska -träd över dina spärrar", kontakta mig omedelbart, tack.
Nåväl, jag blev till slut förstådd av servitören (vilket ju är det viktigaste, på samma sätt som man säger att skönhet kommer inifrån) och mycket nöjd över vad som kom att stå framför min nos. Efter "mellanmålet" tänkte jag dock som min fästman brukar säga när han är riktigt skitmätt: "Nu spyr jag rätt ut" (Vilket är mindre trevligt att höra när man själv är i slutfasen av sin välsmakande måltid.)
Glassigt värre. (Tillåt mig småle.)
Min älskling sa själv att han nog inte hade beställt den mest manliga glassen. Jag är benägen att hålla med. Då han inte gärna vill figurera i bild på internet, annat än då han gett sitt godkännande (vilket inte går nu, för han är inte hemma), har jag förklätt honom till en hallonröd kvadrat. Ifall någon skulle undra.
xx
