Chanel N°5 Eau Premiére
Så här gott vandrar jag omkring och doftar numera.
Jag är förälskad i dig -Chanel N°5 Eau Premiére!
Det var kärlek vid första luktkastet. Du är så stilfull och fängslande, både utseende -och innehållsmässigt. Du är en sann klassisk skönhet med utmärkande modern framtoning. Hoppas du trivs på mig (ok, det vet jag att du gör) och att du gillar din plats bredvid smyckesskrinet.
xx
Anorektisk Felix
Jag snubblade över en tilltalande och intressant bild på Facebook, och tog mig friheten att kopiera denna. (Just på det viset som man önskar att ingen någonsin skulle få för sig att hantera ens egna bilder...)
Då Felix har varit lite grinig på mig för att han endast har fått ytterst lite utrymme på bloggen den senaste tiden, är han totalt i fokus idag. En mamma måste ha husfriden i åtanke.
Jag väljer att visa en bild på en kisse som har ett utseende som jag tror Felix skulle ha om han vore anorektisk. Då skulle den andra kissen och min Felix vara väldigt lika. Men nu har ju inte Fille anorexia. Han äter gladeligen alltifrån tomat och skinka till glögg och champagne. Han är en livsnjutare, min kissemissemåssetåsseto!
Felix -livsnjutaren som smälter en rejäl måltid.
Felix -drabbad av ätstörningar?
Ps. Jag har gjort något jag helst inte ville göra och hade svårt att se mig göra (för att jag gillar kontinutet) -ändrat design. Vad tycks? Jag är för nöjd för att ändra tillbaka! Min konservativa sida ser ut at vara besegrad i denna fråga.
xx
Tid för frukost
Ricotta cakes till förrätt.
Idag har hittils varit vad man skulle kunna sammanfatta en måttligt till grav lat lördag.
När jag väl, efter välbehövlig(?) sovmorgon, morgonfisar och bokläsning i sängen, masat mig upp för att fixa frulle, kommer min fästman och gör mig sällskap i köket och undrar vad vi ska göra ikväll, om jag ska handla, vad vi ska äta...
"Nä men", yttrar jag trött och lite stressat med blodsocker lägre än Leif Pagrotsky. "Ställ inte krav på mig innan frukost!".
Jag hör min fästman förklara att klockan är halv fyra (inte 03.30, utan 15.30) och att det enligt honom kanske inte riktigt kan kallas frukost då.
Enligt mig är frukost dagens första måltid. Så klockan är över fyra och jag har just fått i mig frukost.
xx
Att uppskatta sin lunch
Idag har jag och min käre fästman varit och lunchat på Knistad, i dess vackra miljöer.
Såhär lät det under måltiden: (Min vackra stämma) "Åh, vilken god RISOTTO. Åh, vilket gott KYCKLINGLÅR. Åh, vilken god TOMATSÅS. Åh, vilken god MOZARELLA. Åh, vilken god TOMAT. Åh, vilken god SALLAD. Åh, vilket gott KNÄCKEBRÖD. Åh vilket gott SMÖR. Åh, vilket gott BUBBELVATTEN." (Obs! Sistnämnda från Knistads egen brunn.)
Sen kom kaffet in. Då undrar min fästman, med ett leende på läpparna, hur jag tycker kaffebönan var. "Utmärkt balans!", svarar jag. "Åh, vilket gott KAFFE", fortsätter jag...
450 kronor lunch, men nöjda sinnen.
Åh, vilken god...
Det omtalade knäckebrödet och bubbelvattnet på butelj.
xx
Jag har gått och köpt en häst
Neeeeeeeeeeej! Jag luras!
Det är ju min kompis Jess nyinköpta häst! Rotore heter hon. Hon är väldans söt och har en supermjuk mule. Hon åt lunch med en otrolig aptit och var mer än nöjd när matte kliade henne i ljumsken. Rotore är visst något som kallas för en lettiskt halvblod.
Mina hästkunskaper är något begränsade. Jag har nog varit i ett stall så många gånger som jag har fingrar på min högra hand (vänstra?!). För mig skulle mulen lika gärna kunna heta ratt. Jag hade en undran om helblod idag, angående halvblod, vilket visst inte var så begåvat. Men Jess är klipsk och förstod min fråga ändå. (Min undran var "hur fungerar ett helblod då?"). När jag stod och höll i Rotore (på alldeles egen hand!) började Rotore röra sig 1,1 mm framåt, vilket jag tyckte var läskigt. Därför bad jag Jess ta snöret lite. Ja, snöre hette det visst inte, nej.
Jag har inte gått och köpt en häst, nej.
Jess och Rotore gosar!
En tjockis i hagen som hette Polarn. Han var bara två äpplen hög.
Hittade en liten lagugårdskisse med bebisar i magen! Henne förstod jag mig på. Vi blev bästisar.
xx
PMS-sången
"P to the M to the S"
Detta framförande skulle ju, i mitt labila tillstånd, kunna få mig att löpa efter honom med en gjutjärnspanna alternativt svettig armhåla i högsta hugg. (Det sistnämnda är ytterst hotfullt.) Men istället finner jag det hela mycket underhålllande. Jag får mig ett asgarv i misären. Välgörande och välbehövligt.
Genom bilderna ovan vill jag visa på motsatsen till PMS-Linda. De är från vår 1-åriga förlovningsdag 09.07.25. Jag fick en Esprit top och ett halsband, Efva Attling (till min samling!) av min älskling. Han är go, han är bäst. Även den blinde kan se att jag under omständigheter som dessa är glädjen själv (konstigt...).
På vår dag skålade vi också i en god champagne. Mycket uppskattat från min sida.
Hallå, hallå! Kan jag i och med detta ha knäckt PMS-koden? PMS plus fina, dyra presenter, plus champagne är lika med minus PMS, dvs. normaltillstånd?!
xx
Slaven Linda
Slaven Linda.
För här sitter jag och filar fötter som inte tillhör mig. (I sådana fall har jag kapat vänsterbenet vid låret och lagt det i solen medan jag stannat inne framför laptopen.) Nå väl, kan hända att jag och ett par vänner hade spa kväll, det kanske förmildrar omständigheterna angående slaveriet något? Jag har faktist heller inte problem med fotvård. Min vänninnas fossing är ju dessutom fräsch, som synes. Jag skulle förmodligen ha svårare för filsessionen om foten jag hade att göra med bestod av 10% fot och 90% förhårdnader. Under en spa kväll måste man ju bjuda till, så jag filade som en gud. Så huden yrde, höll jag på att skriva. Men det lät nog lite äckligt. Så det tar jag tillbaka. Den uppmärksamme kan se vilka fasta, snabba filtag jag presterar. Imponerande, om jag får säga det själv.
Vi lade även lermasker, fuktighetsmasker, peelade oss, rengjorde och smorde in oss, färgade fransar, masserades (på massagebänk, min kompis är massör! Himmelskt!) och sminkade. Sen var i tvugna att rusa, för våra män hade lagat förätt till oss. Brutalt god. Det är inte särskilt jobbigt att vara männsika ibland.
xx
In en sån
Min bloggsemester har lett till ett vilt upplopp (varför inte höja sig själv till skyarna?), varför jag nu är tillbaka i rampljuset.
På tal om semester -jag och min hubby har varit och semestrat hos våra fina vänner i London!
Vid ett tillfälle skulle jag beställa in en glass med 3 kulor, i ett rån, på Häagen Dazs, vilket gick sådär. (Jag var i övrigt stormförjust över att befinna mig i denna glassrestaurang som ju serverade ett av mina favoritglassmärken. Jag fick hålla koll på mitt salivflöde, så att jag inte halkade i mina salivspår.) Så fort jag ska till att prestera den även minst avancerade verbala frasen på engelska blir jag i det närmaste superstressad. Det kan hända att det ligger i mina gener, vad vet jag. Låt oss säga att mitt MVG i engelska knappast är baserat på muntliga prestationer, snarare de grammatiska och möjligtvis läsförståelse. Sen var jag nog en allmänt god elev, vilket verkar fungera väl i det svenska skolsystemet. Hur som helst, min beställning löd (nervöst):
"I'd like to have three scoops of ice cream. One scoop of Strawberry Cheescake, one scoop of Macadamia Nut Brittle and one scoop of Midnight Cookie Dough Chip in en sån". De sista tre orden sade jag medan jag pekade på en bild av ett rån, hade näst intill panik över vad det hette, och i sådana fall hur det rimligtvis skulle uttalas. Därtill det brittiska uttalet. Herregud. Det är så änglarna gråter. Om nån snubblar över en kurs som heter någonting i stil med "Bli kvitt ditt dåliga självförtroende i engelska -träd över dina spärrar", kontakta mig omedelbart, tack.
Nåväl, jag blev till slut förstådd av servitören (vilket ju är det viktigaste, på samma sätt som man säger att skönhet kommer inifrån) och mycket nöjd över vad som kom att stå framför min nos. Efter "mellanmålet" tänkte jag dock som min fästman brukar säga när han är riktigt skitmätt: "Nu spyr jag rätt ut" (Vilket är mindre trevligt att höra när man själv är i slutfasen av sin välsmakande måltid.)
Glassigt värre. (Tillåt mig småle.)
Min älskling sa själv att han nog inte hade beställt den mest manliga glassen. Jag är benägen att hålla med. Då han inte gärna vill figurera i bild på internet, annat än då han gett sitt godkännande (vilket inte går nu, för han är inte hemma), har jag förklätt honom till en hallonröd kvadrat. Ifall någon skulle undra.
xx
En bra jacka
Min fästman har en sk. "jackfetich". Han tjackar alltså mer än gärna jackor. Då snackar vi inte H&M-palter, utan fint ska det vara.
Tidigare idag erhöll jag ett mms av min svägerska. Det var tre glada bilder på min fästman (och hans far, av någon okänd anledning), där fästmannen ifråga flexar i sin nyinskaffade jacka. Han såg mycket glad och vacker ut på bilderna och jackan i sig var grymt snygg. Den tillhörande texten hade dock en känslomässig inverkan på mig. Jag fick svälja lite hårt, faktiskt. "Fredrik har fyndat en Henri Lloyd-jacka. Orinarie pris 7000 kr, han fick den för 3500 kr. Halva priset". Typ. Svälj.
Jag förtäljde nyheten om den granna jackan för min kollega, samt hade bildvisning. Jag talade om att han "gillar jackor" och att jag absolut tycker han är värd nåt fint osv. "Det är nog en bra jacka", sa jag. "Jag det är nog en bra jacka", instämde min kollega. Typ. Tystnad.
Min glada fästman ringer och undrar vad jag tyckte om hans "fynd". "Jättefin. Så snygg", sa jag. "Kul". "Lite dyr förstås, men det gör ju inget. Du ska ha det bästa". Typ. Som den fantastiska, godhjärtade och härliga fästmö jag är. (Världens bästa, faktiskt.) I detta läge deklarerar min livskamrat att den kostade 1200 kr, inte en spänn mer. Fantastisk rea på jackan. Hela hans familj ville bara driva med mig. (När jag inte är på plats kom de väl på att de kunde göra det på avstånd.) Dessutom hade han fått jackan av sin söta mor och far. (Kanske därför hans pappa var med på bilderna?)
Fästmannen min hade även sett en ursnygg Lexington matta som skulle passa utomordentligt i vårt sovrum. Nu har jag skickat iväg honom att köpa den. För Guds skull, vi har ju tjänat in flera tusen idag! En sån triumf för familjeekonomin måste firas!
xx
Att uppskatta ett rondellbygge
I och med dessa tankar har jag konstaterat att jag är vuxen. Mina vilda dagar är förbi.
En syn som inenbär ren och skär njutning för en vuxen och ansvarsfull kvinna som jag.
xx
Korsstygnsmaraton
Jag är fullständigt utmattad på grund av detta korsstygnsmaraton. Mina en gång hela pekfingrar och tummar ser ut som om de har varit med om ett sällsynt svårt trauma. Såriga och blodiga, hål överallt i de små prinskorvarna. Det hänger stora köttslamsor åt alla håll. Jag drömmer också numera i korsstygn -upp, kors, ner, upp, kors, repitition, räkna, fan det blev fel, ta upp sjuhundra stygn, räkna om, skit jag tog fel "färg" (brun nyans)... Mina drömmar uspelar sig även uteslutande i en 1920-talsmiljö som är skrämmande lik mitt korsstygnsmönster. Jag har sedan några dagar tillbaka drabbats av en slags färgblindhet som innebär att jag ser uteslutande i brunt. Allt annat raderas ur mitt synfält, vilket inebär att jag ser mycket valnötsbord och sånt, samt vissa partier av kissen Felix. Nu känner jag faktiskt att jag behöver ta en paus från mina broderier.
Mitt verk.
Jag är mycket nöjd med vad jag hittils åstadkommit, trots att min hälsa har fått betala ett högt pris.
En bild på hur det ska se ut när jag är klar. Jag är snart där! Strax har jag rott mitt broderi i hamn!
xx
F I S
BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Så, nu var det gjort.
Nu ska jag fira min mästerfjärt med två bitar 86% choklad.
xx
Önskelista
2. Smågodis
3. Smågodis
Allt annat är oväsentligt. När jag är klar med min kur ska jag fira med den största smågodispåsen i mannaminne. Käka tills jag får svinont i magen eller tills att Blubb-Blubb svullnat upp så mycket att jag inte ser vad som går på TV:n (Det har jag gjort förr, så det är ingen fara, jag kan hantera det.) I och med att jag kommer vara så handlingskraftig med min gottepåse vid detta tillfälle, som numera all min vakna tid går åt till att drömma om, kommer förmodligen min kur vara förgäves. För det är som krabban Sebastian i "Den lilla Sjöjungfrun" säger: "Man ger dem lillfringret, men de tar hela klon". Påsarna kommer avlösa varandra, för den stora påsen satt fint i kistan liksom. Men ingen hade heller sagt att männsikan är logisk och rationell när det kommer till det som har med käkande att göra.
Min bruna älskling.
Min exotiska, nyvunna kärlek.
Mina goa, fluffiga sötnosar.
Hela familjen samlad. <3
Mitt favorithak alla kategorier.
xx
Det värsta ljudet
Fy bubblan vilket satans ljud.
xx
Svettpöl
Detta är tillståndet efter en kväll på jobbet där jag kokat i 100 grader celcius i några timmar. Jag förlikar mig inte längre med männsikan, utan anser mig ha mer gemensamt med svettpölar.
"Man ska inte klaga när värmen äntligen är här", har jag hört mig själv säga x antal gånger den senaste veckan. När jag har uttalat denna fras har varenda svettkörtel på min svettpölkropp varit aktiv och ansiktsfärgen i det närmaste lila. Folk vet att jag är inom 7 km radie då att de känner lukten av min tåjuice. Mitt saliv är så trögt att jag dreglar när jag skrattar, trorts en konsumtion av 15 badbaljor vätska per dag. Men som jag längtat efter vämen! Att jag skrämmer skiten ur mina nära och kära är en annan sak.
xx
Min första GI-dag i ord och bilder
Tre hårdkokta ägg på stående fot. Man bör vara hårdkokt för att klara det. Nu var jag redo att möta dagen.
Lunch:
Tonfiskröra (från helvetet). Min fästman tyckte den smakade bra i sin kolhydratrika baugette. Felix tyckte den var så smaskig att jag efter måltiden fann honom i köket med det lilla katttrynet (trynet..?) i byttan. Jag tyckte tonfiskröran smakade skit. Nu har jag en gång för alla konstaterat att jag inte gillar tonfisk, eller rättare sagt, jag tycker det är äckligt! Aldrig mer får denna skrytsamt stora firre medverka i min matlagning eller allra helst överhuvudtaget passera min port. Något så härligt som matintag ska behandlas med respekt.
Snuskröran. (Das Gesnuskrören på tyska.) Ville spy rätt ut efter några tuggor. Det gjorde jag dock inte. Jag tänkte på Polly (inte nån tjej, utan den lilla bulliga, bruna godingen) så gick det över.
Fredrik måltid ser lite annorlunda ut. Samma röra, plusmeny med bröd och iste. Salladen ser ut att ha smitit iväg.
Jag går med raska steg vidare till en mer behaglig upplevelse.
Middag:
Denna praktfulla skapelse kom att doppas i grytan...
...och bli till Kryddiga köttfärsbiffar med ratatouille.
En mycket angenäm smakupplevelse! Jag har satsat hårt och piffat gurkan med cayennepeppar.
Felix blev sur som en citron när han inte fick smaka på mammas köttfärsbiffar som det var tabasco i.
Ja, precis. Han blev till och med oförskämd.
GI-står det för Ganska Imponerande?
Köttmätta nattikramar från Storgatan.
GI
GI -står det för Gottebutik Igenbommad??
xx
Gaskramande skräckfilm
Tack för bloggämne du härlige och gasige!
I övrigt har vi tillbringat denna helg som en lillsemester i det fantastiska Paradise. Ännu mer glass, knappt en tråd på kroppen utan att frysa ens på småtimmarna, mumsig mat och underbart sällskap. Ett bra tag funderade jag på att vägra åka hem. Ville bara få ur mig det.
xx
Så god maräng-mjölkchoklad-jordgubb-hallon-grädd-tårta
xx
Heldagsutflykt i solen
xx
