De vita stråna
Jag gillar verkligen att bli äldre. Om jag jämför med tonåren har min nuvarande ålder tonvis med fördelar. Ökad självkännedom, självkänsla, självfortroende, betydelsefulla livserfarenheter, något mindre utseendefixering, stabilare, mer avslappnad inför livet, mindre morgontrött, för att nämna några få.
Må faktiskt hända att de grå håren är den enda nackdelen med att åldras, än så länge. Senast igår drog jag bort ca 15 stycken med min fashionabla röda pincett. De är inte bara klassiskt grå de asen, de är knallvita. I min nästan svarta hårman. Det kallas kontrast. Missförstå mig inte. Jag väljer gärna denna kalla vita gråa nyans framför en varm dassgrå. Så det får jag väl vara glad över, eller nåt dylikt. Men inte i min mörka man och inte i 25 års ålder, för guds skull! (Hittade det första när jag var 18 år. Då orsakade det panik, det gör det inte idag. Numera är jag van.) Den största orsaken till missnöjet är faktiskt att jag trivs med att ha nästan svart hår. (Ja, man kan färga framöver, men då har man en VIT kant inom någon vecka eller två. Det blir mycket slit.) De grå hårens inträdande är även likt en obotlig genetisk sjukdom -ingenting att göra åt mer än stödjande insatser. (Läsare, jag använder sarkasm.) Men det är som alltid fint att ha någon att skylla på. Min mor har endast vita strån på hjässan (sedan 30-årsåldern... Hon är min källa till informationen ovan -man ger upp med att färga.) Vilken illa kvalité på generna. Tur att jag även har ärvt hennes charm, driftighet och vänlighet i alla fall.
Färgprov.
Vill dock även meddela att jag tänker bli vän med de grå framöver. Kan inte vara kul att vara förbannad på något som är tätt intill dagarna i ända. Jag ska försöka klä i det en vacker dag. Så vänner och bekanta -börja visualisera er mig som vit snarare än svart. Ni har ca 5 år på er att vänja er vid tanken för att undvika chock. Tills dess tänker jag "börja sluta" bekymra mig för mina ökat antal vita hårstrån. Bekymmer man inte kan påverka har inte gjort någon männsika vare sig gladare eller vackrare.
xx
Må faktiskt hända att de grå håren är den enda nackdelen med att åldras, än så länge. Senast igår drog jag bort ca 15 stycken med min fashionabla röda pincett. De är inte bara klassiskt grå de asen, de är knallvita. I min nästan svarta hårman. Det kallas kontrast. Missförstå mig inte. Jag väljer gärna denna kalla vita gråa nyans framför en varm dassgrå. Så det får jag väl vara glad över, eller nåt dylikt. Men inte i min mörka man och inte i 25 års ålder, för guds skull! (Hittade det första när jag var 18 år. Då orsakade det panik, det gör det inte idag. Numera är jag van.) Den största orsaken till missnöjet är faktiskt att jag trivs med att ha nästan svart hår. (Ja, man kan färga framöver, men då har man en VIT kant inom någon vecka eller två. Det blir mycket slit.) De grå hårens inträdande är även likt en obotlig genetisk sjukdom -ingenting att göra åt mer än stödjande insatser. (Läsare, jag använder sarkasm.) Men det är som alltid fint att ha någon att skylla på. Min mor har endast vita strån på hjässan (sedan 30-årsåldern... Hon är min källa till informationen ovan -man ger upp med att färga.) Vilken illa kvalité på generna. Tur att jag även har ärvt hennes charm, driftighet och vänlighet i alla fall.
Färgprov.
Vill dock även meddela att jag tänker bli vän med de grå framöver. Kan inte vara kul att vara förbannad på något som är tätt intill dagarna i ända. Jag ska försöka klä i det en vacker dag. Så vänner och bekanta -börja visualisera er mig som vit snarare än svart. Ni har ca 5 år på er att vänja er vid tanken för att undvika chock. Tills dess tänker jag "börja sluta" bekymra mig för mina ökat antal vita hårstrån. Bekymmer man inte kan påverka har inte gjort någon männsika vare sig gladare eller vackrare.
xx
Kommentarer
Trackback
