Miss Matlagning
Igår var jag full av ambitioner inför kvällens matlagning. Ambitioner behöver inte motsvara färdigheter och resultat. Det har jag fått lära mig genom den hårda skola som kallas livet.
Här kommer det rafflande händelseförloppet om gårdagens matlagning och mat:
-Jag hade olivoljan på för hög värme. (Försvar: ovana vid nya spisen). Löken blev till kol, typ. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada (på mig).
-Sköljde ur samma kastrull som ovan med vatten, för att få ut den brända. Tänkte att jag borde givetvis torka den torr innan jag häller på ny olivolja i ett andra försök, men sket i det för att jag inte kände för't. Olivoljan poppade högt och åt alla håll. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Köksstäd. Fantastiskt roligt.
-Började på ny kula (med framgång(!)).
-Maten, som var en soppa, skulle mixas efter att den kokat. Jag började mixa på svag hastighet med ett stadigt handtag på locket. Hjälpte föga. Soppa på glasögon, kläder, armar, händer, köksbänkar, spis, fönster, blommor och andra prylar. Jag började skratta för att sedan gråta och förbanna skitmixern och min utsatta position i universum. Obs! Ingen brännskada.
-Omfattande köksstäd. Fantastiskt roligt upphöjt till tusen.
Insatsstyrkan.
-Jag bytte till en mer tillförlitlig mixer och nu kunde vi äntligen äta soppan. Som smakade illa. 1 av 10 i betyg. Åt halva skålen i ren svältnöd. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Jag var så glad över att jag i alla fall hade planerat för chokladfondue med exotiska fruker och marsmallows. Efter att ha snaskat detta en stund ville jag ha en varm marsmallow, så som man åt dem när man var liten. Då höll man dem över en öppen eld i skogen (som efterrätt efter att man hade grillat körv), när man med någon förening var ute på utflykt i den då idylliska sommaren. Vi hade dock slut på ved igår, så jag fick ta och hålla min marsmallow över ett värmeljus. Marsmallowen började brinna. Släcka. Luktade bränt i lägenheten. Obs! Ingen brännskada.
Såhär ska det se ut när allt går enligt planen.
Sen ville jag inte vara med mer.
Matlagning i sig kan vara så överskattat. Lycka är att sätta sig vid ett dukat bord. Att ha en privat "tända brasa-hålla marsmallow över elden-agent" skulle inte heller sitta fel.
Jag brända mig ju inte i alla fall. Oklart är dock om det beror på att jag inte var i ofördelaktig kontakt med alla varma föremål eller om jag har fel på mina nervbanor vad gäller temperatur och smärta.
xx
Här kommer det rafflande händelseförloppet om gårdagens matlagning och mat:
-Jag hade olivoljan på för hög värme. (Försvar: ovana vid nya spisen). Löken blev till kol, typ. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada (på mig).
-Sköljde ur samma kastrull som ovan med vatten, för att få ut den brända. Tänkte att jag borde givetvis torka den torr innan jag häller på ny olivolja i ett andra försök, men sket i det för att jag inte kände för't. Olivoljan poppade högt och åt alla håll. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Köksstäd. Fantastiskt roligt.
-Började på ny kula (med framgång(!)).
-Maten, som var en soppa, skulle mixas efter att den kokat. Jag började mixa på svag hastighet med ett stadigt handtag på locket. Hjälpte föga. Soppa på glasögon, kläder, armar, händer, köksbänkar, spis, fönster, blommor och andra prylar. Jag började skratta för att sedan gråta och förbanna skitmixern och min utsatta position i universum. Obs! Ingen brännskada.
-Omfattande köksstäd. Fantastiskt roligt upphöjt till tusen.
Insatsstyrkan.
-Jag bytte till en mer tillförlitlig mixer och nu kunde vi äntligen äta soppan. Som smakade illa. 1 av 10 i betyg. Åt halva skålen i ren svältnöd. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Jag var så glad över att jag i alla fall hade planerat för chokladfondue med exotiska fruker och marsmallows. Efter att ha snaskat detta en stund ville jag ha en varm marsmallow, så som man åt dem när man var liten. Då höll man dem över en öppen eld i skogen (som efterrätt efter att man hade grillat körv), när man med någon förening var ute på utflykt i den då idylliska sommaren. Vi hade dock slut på ved igår, så jag fick ta och hålla min marsmallow över ett värmeljus. Marsmallowen började brinna. Släcka. Luktade bränt i lägenheten. Obs! Ingen brännskada.
Såhär ska det se ut när allt går enligt planen.
Sen ville jag inte vara med mer.
Matlagning i sig kan vara så överskattat. Lycka är att sätta sig vid ett dukat bord. Att ha en privat "tända brasa-hålla marsmallow över elden-agent" skulle inte heller sitta fel.
Jag brända mig ju inte i alla fall. Oklart är dock om det beror på att jag inte var i ofördelaktig kontakt med alla varma föremål eller om jag har fel på mina nervbanor vad gäller temperatur och smärta.
xx
Kommentarer
Postat av: Fia
Hahahahahahahaha! Matlagning är helt klart överskattat!
Postat av: Jessica
Kära nån då, vännen! Det låter som att du behöver ta en paus och sova ett par dagar. Puss!
Trackback
