Tillökning i familjen



Vi mår bra allesammans. Allt gick bra, förutom lite trubbel med moderkakan. Hon väger 700 gram och är 45 cm lång. Jag tycker hon är mest lik mig, mamma, men många tycker hon har pappas drag. Hon gör inte mycket väsen av sig. Det har hon med säkerhet från mig, mamma. Hon ska heta Phalaenopsis.

Tack Emma för den fina gåvan! Eller jag menar, tack Gud för det nya livet du låtit gro!

Igår fixade vi barnvakt, då vi ju var på en otroligt trevlig inflyttningsfest. (Jag hade bröstpumpat innan.) Jag höll mig förstås till vatten hela kvällen. Den mycket vackra kvinnan till höger är min mycket goda vän Catta. Hon är glad för hon har just blivit tillfrågad om att bli gudmor till Phalaenopsis.



xx


Blekast på tillställningen

Nu i afton ska vi bege oss till inflyttningsfest hos vänner som numera huserar längre ner på vår gata!

Pg.a. denna tillställning är bästa gå-bort-klänningen på, manen fixad och trixad, ansiktet pålagt, alla tjugo klorna lackade och språket vårdat.







Alla essentiella förberedelser är därmed gjorda. Då var det bara till att röra på de små korta. Au revoir!

En sak till förresten. Ska bli intressant att se om vi är blekaste paret även på denna fest. Det brukar vi vara. Bleka och intressanta, håller jag mig krampaktigt fast vid. Detta med  mjölkvit hy skulle man kunna göra en tävling av. Motståndarpar får ligga i med inomhusvistelse om de ens ska kunna ha en minimal chans att stå upp mot oss framåt midsommar, det kan jag tala om. Vi brukar vara relativt uthålliga i vithet hela sommarhalvåret. Dita von Teese skulle kunna vara domare. Hon är ju nästan genomskinlig liksom, så det passar ju in på temat ,samt att man kan ha hennes hy som referens. Min svärmor tycker dessutom att  jag är lik henne. Då har ju hon och jag någonting att prata om, vilket ju vid närmare eftertanke skulle kunna få henne att ge mig och Fredrik ett par extra poäng i blekhet. Det är inte en så dum idé det här. Av alla mina goda idéer är nog detta en av de bättre.


Dita? Jag? Vem vet. (Svärmor är för vänlig!)


Nu ropar han den andre bleka någonting om "inflyttningsfest" och "pinna på, för du lägger ju på läppglans i minst tio minuter också"  från hallen. Stampar gör han också. Han är så purken ibland, min fina fästman. Vi säger så!

xx

Frisk

Igår hade jag feber. Det var otroligt synd om mig. Jag krävde konstant omvårdnad i soffan. Ramlösa med sugrör bl.a., som pensionärerna får. Det hör till. Jag gräpte i mig den ena sötsaken i hemmet efter den andra. Det får man göra när man är sjuk. När de ganska raskt tog slut gick jag på jordgubbskrämen. Den är ju inte ens kul, men ganska söt i alla fall. Jag lämnade disk efter mig till höger och vänster. Det får man göra när man är sjuk. Den tar någon annan hand om. Det är inte så dumt alls att vara sjuk om man räknar bort det faktum att man är sjuk.


Sådär kul. Men man tager vad man haver.

Klockan 11.00 idag var det jag som drog upp persiennerna med en hastighet av 120 km/h. Jag hade varit uppe en stund.

"GODMORGON ÄLSKLING! Nu är det en nyyyyyy dag! Upp och hoppa! Solen skiner t.o.m bakom regnmolnen! Hoppas du sovit gott! Jag och Felix vill umgås med dig! Kolla Felix hoppade upp på fönsterbläcket! Kolla, kolla! Vill du ha en smörgås? Mjuk eller hård macka? Kaffe? Med mjök eller svart? Jag har målat naglarna!! Titta! Rött! GODMORGON!!!" 

Allt detta utropades energiskt av mig. I de sistnämnda parierna satt jag och skuttade i sängen och pussade min älskling på näsan och på vaden och i princip kastade kissen på honom.

"Hälsa på Felix husse!!"

Efter en stund insåg jag att stackarn nog inte vaknat till alls innan jag påbörjade festen. Jag hade abrupt väckt honom ur REM-sömnen.

"Så du är frisk idag älskling?" mumlade min fästman ur skägget.

Att det ska vara så tydligt. Jag kan aldrig ha några hemligheter i det här hushållet.

xx

Drakbajsen

Vi har fått besök av fågelavföring på det ena fönstret i vårt kontor. Det är inte vilken fågelavföring som helst, ingen vanlig gråsparvsbajsning inte. Först tänkte vi att det måste vara en havsörn som har bajsat. Men sen kom vi på att så mycket kan väl inte en enda havsörn tömma sig, så att säga. Då resonerade vi som så att det måste vara två havsörnar som har samarbetat vid bajsningen. Men sannolikheten att de två ska träffa ett och samma fönster i Skövde kalkylerade Fredrik ut som alltför låg. Samt att fördelningen av bajset ser alltför synkat ut, anser jag. Vi har haft en vän över för utomstående bedömning. Hon menar att bajset ser ut att vara från en och samma samma groteska fågel då de två olika bajspartierna går i samma riktning. Hon anser att inte ens två samarbetande havsörnar skulle få till det så snyggt. Vi är alltså överens om att EN själ står bakom dådet. Då återstår det helt enkelt att det är en drake som har tokbajsat på vårt fönster.

När min fästman gick in i kontoret tänkte han att persiennerna måste vara neddragna, eftersom det var så mörkt. Men det var den heltäckande drakbajsen som hade mörklagt.

Kissen Felix undrar vad det är som har gjort kontoret till ett mer dunkelt ställe. Han har smygit fram till bajsen och försökt "jabba" med den. Men den sitter ju på utsidan, som tur är. Jag vill inte att min kisse ska ha drakbajs på den fina tassen. Det lär ju fräta, då t.o.m. simpelt, smått måsbajs gör det.

En fördel är att vi nu inte behöver dra ner persiennerna när vi sitter vid datorn i kontroret. Det är inget ljus som stör där nu inte.

Nu ska jag presentera bilder på bajsen. Känsliga läsare varnas. Det har dock regnat två gånger sen attacken mot vårt hem, vilket gör att bajset har gått från heltäckande till mer transparent. Annars hade jag aldrig vågat publicera bilderna. Jag är övertygad om att även de mest hårdnackade människorna kan knäckas av så mycket bajs som utbredde sig på Storgatan igår.


Drakbajsen.


Drakbajsens utbredning i fönstrets mittersta fält, vertikalt.


Drakbajsens pampiga dosering i nedre, vänstra hörnet.


Ett dygn och två regnskurar senare har Felix fortfarande inte förlikat sig med drakbajsen.


xx

korv korv korv korv



Korven står mig upp i halsen!



Matsedel denna vecka:

Måndag lunch: Stuvade makaroner och KORV (nylagat).

Tisdag lunch: Stuvade makaroner och KORV (matlådevariant).

Onsdag lunch: Grillad KORV (samma sorts korv som ovan...) Tillbehör i form av korvbröd, samt tanig sallad. (Inmundigas i Slottskogen tillsammans med klassen under vår "grillunch"!)

Onsdag middag: Fräsig KORVsallad. (Ja. Fina korvar, roliga korvsorter, inte Denniskorvar/"hot dogs, men ändock korv.) Tillbehör i form av bröd, ost och rosévin. (Gäst: min kära vän Emma som är på besök från London!)




Detta är mer korv än vad t.o.m. en ung kvinna som jag, i sina bästa år, kan ta. (Skulle man ta ett bett av mig så skulle jag med säkerhet smaka korv. Jag börjar också se ut som en korv. Det är sant. ) Nu mår jag illa av allt intenivt korvtänk, allt ihärdigt visualliserande av korvar och snaskande av korvar. Synd att jag förstör korven denna vecka, för jag har alltid uppskattat en finer korv tidigare.

Korv suger!




OBS!. Inga frågor på hur jag tänkte med veckoplaneringen, tack. Perversa läsningar mellan raderna undanbedes. Ni som inte följer dessa enkla regler kommer att bannlysas från min blogg.

xx

Snyggve

Före vin:





Efter vin:




"Dricka sig snygg" säger stollarna på stan. Det var det dummaste jag hört. På den översta bilden är jag visst t.o.m. så eftertraktad att alla vill vara med på bilden, med mig. (Att Göteborgsvarvet råkade utspela sig några meter framför mina ögon hör inte hit.) På den nedersta bilden vet jag att jag tänkte att  "nu ska jag göra en riktigt het pose". "Dä gick la si sådär", som vi säger i Skövde .

På vägen hem från våra fina vänner i Göteborg gjorde jag och Fredrik afrikanska klick-ljud, för att festa till det lite. Min fästman gjorde klick-ljuden EFTER den imiterade afrikanska meningen, vilket är helt galet fel. Ljuden ska vara integrerade i själva talet (vilket må vara en konst, men icke för en blivande Logoped, ha! ). När han inte kunde ta kritiken och började retas (vilket han mycket ofta gör) blev jag sur (ganska låtsassur) på honom. Jag surade ända tills vi gick på tåget och en gammal märklig kollega kom fram och sa att han trodde att vi skulle gifta oss i pingst. Det var fint sagt av en underlig, skön man. Samt att det verkar som att kärleken även lyser igenom ett surtöcken. Vi log eventuellt lite mot varann, (jag och Fredrik eller jag och kollegan eller kollegan och Fredrik eller vilket ni vill) sen somnade jag, innan tåget hunnit lämna perrongen. Jag sover ju mer på tåg än i min säng nu för tiden, så tåget är ju som en gigantisk vagga som dock luktar suspekt och har än mer suspekta ljudsystem. Ingen vacker visa ( på afrikanska med klick-ljud?) här inte.

xx

Min älskling i sele

Min älskling i sele







Ps. Inser just att jag kan ha gjort somliga läsare med snuskig läggning besvikna. Kanske ni hade hoppats att  "min älskling" stod för någon annan i hushållet på Storgatan... Tji fick ni.

xx

Middagen är serverad

I afton har vi arbetat strikt enligt kostcirkelns upplägg med middagen. Notera inslaget av frukt. I det här hushållet tänker vi minsann på att få i oss antioxidanter så vi håller oss friska. (Hörde även att hallon är bra för förbränningen!)


De ynka tre livsmedlen på bilden, plus två paket tugummi och ett vykort gick på 155 kr! Ska man inte ha råd att äta sig mätt i det här landet? Vart är Sverige på väg?


Gräsrullning och problem med potatisscannning

Vi har varit på min söta systersons 4-årskalas idag. Trevligt och väldigt god tårta! Så mycket fina presenter fina lillgrabben fick. Nu har han vattenpistoler tills han är 75 år. (Blev lite dubletter.) När jag ser en vattenpistol vill jag också vara 4 år, för de är ganska roliga de där grejerna. Så blir jag även nostalgisk och börjar tänka på barndomen. Man sköt lite med vattenpistolen, käkade ett par glasspinnar från hemglass och rullade sig lite i gräset. Tänk om man som vuxen kunde insupa senvåren på det sättet. Om jag rullade mig i gräset nu skulle allmänheten tro att jag var full alternativt psyksjuk, då de skulle få för sig att jag tror att jag är en hund. Kanske.


Häftig pryl.

Det här med scanning på MAXI är ju fiffigt värre. Om man kommer ihåg att trycka på minustecknet på dosan när man ångrar en vara. Väl framme vid snabbscanningkassan åkte vi på en avstämning idag. Fredrik muttrade surt. (Jag tycker mest att det är konstigt att det aldrig blir avstämning när inte han är med. Ser min fästman kriminell ut? De har ju börjat larma köttet. Tror de han är en köttjuv?) Bruden i kassan säger: "Det var tur att det blev avstämning idag annars hade det blivit 70 kronor dyrare." Inte för att man står och faller med de där 70 kronorna i icke hemburna potatisar, men ändå.

Min fästman började jiddra om att han nu förstår varför det blir så himla dyrt när jag är och handlar. Jag gav förstås igen med samma mynt när han ett par minuter senare hade problem att komma ut genom svängdörrarna. "Man skulle kunna tro att det är en uppgift på NASA, sådana svårigheter som du har". Ha! (Då började hans snacka nåt om scanner, flera gånger, komplicerat som på NASA , men jag satte succesivt dövörat till. En mycket effektiv metod angående det mesta där man vill hålla hedern i behåll.) Jag vann! Allt i livet är en tävling.


...& var gärna observant med din finmotorik under hanterandet av scannern för att undvika eventuella prispåslag.

Felix har fått ett sele! Svart. Mycket fashionabelt. Samt att han matchar ballkongräcket. Det var på tiden att han fick denna accessoar, så han kan få lite av solens strålar emellanåt. Är ju viktigt med D-vitamin för gossen. (Bilder kommer vid ett senare tillfälle!)

xx

Utfärdad varning och celebriteter

Vissa går på semester en vecka. Jag går istället på PMS en vecka. Så ni därute som har svårt för:

-spända, irriterade, arga 
 
och/eller

-nedstämda, gråtmilda

människor; håll er undan mig! Fast förmodligen behöver ni inte anstränga er särskilt mycket i saken, då jag inte gärna beblandar mig överdrivet mycket med släktet människa under denna cirka en vecka långa period, en gång per månad.

Så över till inredning (lagom tvärt kast). Jag är glad över att Barack Obama och Kate Winslet har flyttat in i vårt sovrum.



xx

En pendlares bravader

Åh, så skönt med sovmorgon imorse! Klockan ringde halv 8. Efter cykling, tåg och buss kom jag till Sveriges näst största stad. Väl inne på universitesområdet fick jag ett omtänksamt, roligt och fyndigt sms från en kursare. Det stod nåt i stil med: "Är du sjuk, "sjuk" eller är något annat sjukt (typ tåget)?". Ajsing bajsing. Det uppenbarade sig att jag sett fel på schemat. Vi började kl 9, inte kl 13. Jag hade missat festen, så att säga. Jag tror att positiva tankar är kuren mot det mesta, så jag intalar mig själv att jag tycker det är fantastiskt trevligt, t.o.m roligt, att åka extra mycket tåg.

Så detta till medresenärer som luktar sprit eller rök. Den förstnämnda kategorin är mer vanligt förekommande än man kan ana. I alla fall på bussar. På tåg är de sällsynta och på min cykel har jag inte sett någon. Jag beder dem att ändra livsstil alternativt börja vårda sin munhygien. Det förstnämnda för deras egen skull. Det sistnämnda för medresenärers trevnads skull. I dagens moderna samhälle finns altifrån tandkräm, munskölj, tuggummi och halstabletter. Man kan även stötta upp med tandtråd. Plackers, som är byglar, är urlätta att använda, om man av någon anledning skulle finna vanlig tandtråd komplicerad. Annars går ju munsprej bra också (om den gamla godingen fortfarande säljs?).  Jag rekommenderar dock ändring av livsstil i första hand, av naturliga skäl. (Hälsa, livslängd etc...Självklart tycker jag det är oerhört tragiskt att folk använder alkohol på det här sättet...) Givetsvis luktar jag alltid rosor i munnen. Redan när jag vaknar.

Veckans regniga och blåsiga väder är ju en het potatis, även för oss pendlare. Jag vaknade med en vagel i ögat imorse. Den lär ha pendelanknytning. Är dock osäker på om den beror på min ärtiga cykling i luftmotstånd eller regnstormarna på tågperrongen. (Har glömt titta ut om morgnarna denna veckan, så jag har stått lika förvånad, utan paraply, varenda dag.) Nedan ser ni även vad kombinationen regn/blåst gör med min hårman. Ser ut som en liten trollunge.
Det finns de som fullkomligt rasar över regnet. Som de sa på P3 nu i eftermiddags: "Gud, varför är du så kissig?"


Trollunge

Jo, höll på att glömma. Är en specifik man, i sina bästa år, som flera gånger råkat vara på samma buss om jag. Hur kommer det sig att jag har håll ordning på just honom? Jo, han har helt absurt långa polisonger! Nej, inte sådana där lockiga pollisonger som judar kan ha, utan sådana som är i skäggväxt. Västtrafik är säkerligen glada över denna man, då han sköter renhållningen på bussen genom att sopa mittgången med sina polisar. En mycket barmhärtig handling.

xx

Ansträngningsastma och der Igel

Inatt har jag visst varit extremt otrevlig utan att veta om det, då jag sov. Jag har visst grymtat mycket surt, haft nedåtlutande mungipor och rört mig aggressivt åt min fästmans orala och nasala symptom vid hans ansträngningsastma(?!). 

Snacka om att i efterhand känna sig lite som en skit. Har ju i princip omedvetet betett mig som någon som har en tvättäkta "snedfylla". Mitt jämförelsetillstånd vet jag naturligtvis ingenting om, av egna erfarenheter eller så. Men jag har läst om det och sett program om det på TV. På TV sa de något om att "snedfylla" dock kan vara mer ångestskapande och möjligvis något mindre omedveten är "sur-i-sömnen-på-fästmän-som-har-andningsbesvär-tillståndet".



Min omgiving har börjat förstå vilka magnifika tyskakunskaper jag går och bär omkring på dagarna i ända. Därför har hela folksamlingar (ok, 1 person....god vän...) bett mig tala om hur "den där igelkotthistorien i den allra första (blå) tyskaboken i åk 6" egentligen gick.

Här kommer den:

"Der Igel hat eine Stupsnase und Knaupfaugen"

Svensk översättning: "Igelkotten har en uppåtnäsa och pepparkornsögon"

(Observera att författarna lurar små barn! "Pepparkornsögon"! Det  var det dummaste jag hört. Korrekt översättning är givetvis knappögon. Måste även säga att "Knaupfaugen" verkar vara ett mycket viktigt och användbart tyskt ord att tillägna sig, vilket gör översättningen värd att kämpa för.)


Små lustiga bebiskottar. Tycker mest de ser ut som käk till katten, eller möjligvis leksak till katten.

Expertisutlåtande: Satsen rekommenderas att rivas av vid diverse lättsamma tillställningar. Det har jag gjort många gånger. Någon gång har folk legat på golvet och fått andningsbesvär (ansträngningsastma?!), typ, av allt garv. Andra gånger hör man ett par ljumna ljud i raderna längst bak. Ljuden kan tolkas som skratt, om man mår bra av att göra den tolkningen. Man får inte ställa orimliga krav på en igelkotthistoria. Det är ju inte som att stoppa två sockerbitar under överläppen, så att det ser ut som sjukt roliga tänder, precis. Om någon som läser detta provar igelkotthistorien till helgen och glädjereaktion uteblir, ska ni veta att jag inte är ett företag och därför inte går att stämma. (Det sistnämnda är vad som kallas "tänka efter före"!)

xx

Utsatt för stöld

En mycket kär vän har bloggat om bekymret angående dygnets få timmar. Jag kan inte annat än att hålla med om att det sannerligen är ett  omfattande problem både på individ -och samhällsnivå. Mitt bekymmer, som jag har behov av att lufta, har anknytning till detta. Det så att mitt problem handlar om att nån dryg snubbe SNOR timmar från mitt dygn.

Kom till Skövde vid halv åtta. Har handlat föda, gosat med kissen som skriker om uppmärksamhet, gett honom kvällsmat, trixat med disk, tvagat mig, fixat naglarna, noppat brynen, fixat utskrifter, förberett morgondagens föredrag, vattnat uttorkade växter. Etcetera. Sånt som tillvaron kräver. (Okej, kanske inte naglarna och brynen då, men man vill ju vara piffig.) 

Nu är det alltså dags att börja fixa med middagen eller? Kockan 22.25 liksom. Ojoj.  Är ju inte långt kvar till spöktimmen. (Jag är gräsänka varannan vecka då min fästan jobbar skift, annars hade jag varit närd vid detta laget.)

Du som har stulit mina timmar kan lika gärna ge dig till känna. För finner jag dig innan du kryper till korset åker du på stryk (din jäkel).


Dessutom ser eländet ut att fortsätta i utökad skala. Skämmes på dig tjuv!

xx

Ung kvinna cyklade vilse i grannkvarter

Ungefär. Ja, ungefär vad som hände mig igår. Jag föddes nämligen med mycket begränsat visuospatial förmåga. Har dessutom ignorerat att träna upp den. Med de förutsättningarna får man vara mycket nöjd över att ordet "saknas" inte finns mellan "kvinna" och "cyklade" i min autentiska tidningsrubrik.

Igår afton skulle vi cykla till stadsdelen Östermalm, ca. 2 km från vår stadsdel Vasastan. Solsken i blick och glada i hågen, med cyklekorgen lastad med vitt lådvin såväl som whiskey, skulle vi bege oss till goda vänner. Jag såg givetvis till att hålla täten vid cyklingen. (Man är väl ingen looser.) Det gick som smort de första 500 metrarna, sedan begicks tyvärr två mindre felsteg, eller felrull kanske det heter. Misstagen berode naturligvis på att jag äter maxdos Voltaren. Det sätter sig på skärpan vettu. Felcykling nummer ett ledde till att jag, tillsammans med min fästman, hade en längre sträcka off road framför oss. Det var skakigt, men vi överlevde. (Mina nya skor dammade igen.) Felcykling nummer två ledde till att jag, nu utan mitt följe (som visst övergett mig för andra vägar i livet) tvingades cykla runt vad som kan vara västra Sveriges största äldreboendekomplex.

Nu ska jag gå och lägga mig. Om jag hittar till sovrummet och sängen vill säga. Det är genomtänkt att jag har en karta över lägenheten i min pyamasbyxficka. Vänta. Fasen vad svårt det var att hitta i den stora djupa avgrunden då... Hjälp. Jag borde ha förstått att det bara skulle gå käpprätt utför efter den där gången jag skulle till Tibro, men istället hamnade i Skultorp.


Folk snackar om att de vill ha körkort i Kellog´s cornflakes-paketet. Jag vill ha visuospatial förmåga i mitt Frebaco havreringar-paket. Observera hur lika mina favoritflingor är hundfodret Frolic. Festligt värre.

xx

Skörd av 1 blender, 2 soffkuddar och flera års tyskaundervisning

Rubriken skola stå för mina nyvunna kärlekar, med undantag från tyskan.

Idag ska jag göra något så extramt innovativt och fantastiskt spännade som att bildblogga. Här tassas på ny mark och bestigs fyrvåningshus, eller vad det nu heter. Så härnäst följer 90 procentig avsaknad av text, men desto mer av den varan som passar icke läskunniga. (Extra lättläst för läsare som eventuellt redan korkat upp. Jag tänker på mina medmänniskor.) Håll tillgodo:


Nya soffkuddar. Älskar dem! Härligt retro.




Säsongens sista tulpanbukett? (Säsongens tantigaste kommentar?)


Min nya PÄRLVITA blender! Avgudar nyansen. (Fast inte mer än MIO mandel.)


Tårtresterna från kalaset igår. (Fredrik har fyllt 28 år.) Jag hade gjort två mycket vackra tårtor som jag givetvis  glömde fota, kamera-dement som jag är. Så ni får nöja er med att se lite av den guld/silvriga toppingen från ena tårtan. Passar även på att demonstera mitt käcka/uppmuntrande nagellack från YSL. Man kan bli glad för mindre.

Auf wiedersehen. Und haben sie jetzt eninen grosse, liebe tage in die sonne, ja! Mit grillzen und trinken und sallat und das sellskapenspielen kubb oder boccia vieleicht. Kannst du nicht das kubb oder boccia kannst du suren und bråken mit die anderes. Aber das ist nicht trevlichen, so svalle das stolthet und forsochen habe einen herlich stunde trozt das du suchen in das speil. Oder myglen und fusken so du gehts eninen forsprong und vinnen, ja. Das ist gut, ja. (På tal om skörd: är något tveksam till skörden av tyskaundervisningen i dagens samhälle.)

xx

Synd att klaga

Skickade fyra mail till min gamla revisor i förmiddags. Varav två var långa och utförliga. Min deklaration har nämligen en förmåga att vara otydlig, skapa frågor. Det är jag ensam om att känna. Eller var det tvärt om? Hur som helst. Inser efter en stund att hon visst har slutat jobba på den där revisionsbyrån. Vilken stil, lämna mig i sticket. Dessutom hade jag ju arbetat helt i onödan, som ett hjärta med kammarseptumdefekt (VSD). (Japp, passar här på att flexa lite med mina nyvunna kunskaper i barnmedicin. Ser ut att vara en följetång) Men jag fick ju öva mig i att formulera snåriga ekonomiska termer i alla fall.



Så lätt tar man inte kål på mig. Här ska deklareras friskt! Men just det, behövde ju lite hjälp av någon med specialkunskaper. Ringer därför Skatteverket. Nr 134 i kö. Ok. Nä, jag har inget annat för mig idag (läs tenta imorgon!). Det är lugnt, ta den tid ni behöver. Är väl som på akuten: Jag har ju bara ett litet hål i huvudet, klart de som har fått bålen sågad itu måste få gå först. Vad är jag med min NE-bilaga i jämförelse med de som har feta avdrag hit och dit liksom.

När jag för en stund sedan satt och pluggade insåg jag vid ett tillfälle att jag hade 8 EXTRA white tuggummi i munnen. Samtidigt. Tugg, tugg. Frenetiskt. Det krävs käkar med hälsan i behåll för det vill jag lova. (Och det har inte jag för jag biter i hop på nätterna. Har därför en sexig bettskena i käften varje natt.) Det krävs även ett visst mått av stress för att få 8 tugummin att ens nå munregionen.  Alla som har tentor till höger och vänster vet vad jag pratar om. Man man ska ju dock inte misströsta -varje tenta innebär utökad kunskap. Och kunskap är ju aldrig tung att bära. Kunskap är dessutom en rikedom, vilket ju kan kännas peppande i dessa globalt ekonomiskt svarta tider.



Min fästman ringde mig från jobbet varpå jag fick ett sk. "psyk-bryt" på honom. ("Psyk-bryt" inkluderar bl.a. röst med hög frekvens och gråt i hals alternativt  sprutande tårar.) Anledningen var kvällens middag. Snacket gick om rostas vs. rostbiff och avokadons vara eller icke vara. Gött att det gällde livsmedel och inte att jag tyckte att han var en fullständig idiot.

Så hur har min dag varit hittils? Synd att klaga!

xx


Autismspektrumstörning

Idag har jag satt diagnos på en medresenär på mitt tåg. (Jag har sett honom flera gånger. Det intressanta är att det inte verkar som att han har ett mål med sitt resande, han bara åker tåg. Samt har en del andra beteenden..) Allt beror på att jag nu läser barnmedicin. Visserligen är han en medelålders man, men ändå. Att jag spontant sätter en diagnos måste ju ändå betyda att viss kunskap har pressats in bakom skallbenet. Prisa gudarna!

Diagnos:

Den medelålders mannen i fråga har en autismspektrumstörning. Oklart om det rör sig om autistiskt syndrom eller Aspergers syndrom, då jag inte har pratat med honom. Han har dessutom en psykisk utvecklingsstörning (mental retardation). Mannen uppvisar även ångesttillstånd- tvångssymtom såsom tvångshandlingar, vilket får mig att även sätta diagnosen OCD. Kan även föreligga depression.



Det var dagens något skumma tankar om en något annorlunda man. Övriga kommentarer kring min utredning och diagnos är överflödiga. (Jag är lite rädd för mig själv, tänk om jag drabbats av högmod. Högst troligt.)

(Igår var min fästman ovanligt trött, vilket fick mig att misstänka en depression. Att han hade varit ute och ölat kvällen innan hörde enligt mig inte dit.)

Jag har pluggat en del idag. Ringde Fredrik efter en stund och frågade om han trodde det var ok om jag bajsade på kurslitteraturen, eller i alla fall på föreläsningarnas handouts. Han var tveksam. (Han förstod dock vad det handlade om och pushade mig lite inför slutspurten inför tentan.) Vid närmare eftertanke skulle det ju vara ohyfsat mot mamma som lånat de stora, tunga medicin -och psykiatriböckerna åt mig. Delvis på grund av att hon många gånger forslar dem tillbaka till biblioteket (då hon jobbar på KSS). Ja, jag tycker fortarande att bajs är skitkul. Bajsfantast OCH ordvitsare. Det tar sig!

xx

Bacon

Jag vet varför Kevin Bacon heter just Bacon. Det kan omöljigt vara en tlllfällighet, att det skulle ha med släkt i generationer att göra, nej. Anledningen till hans efternamn är svaret på följande fråga:
 
"Om Kevin Bacon var ett livsmedel, vilket skulle det då vara?"

Ja, just det. Han är ju bacon i ett nötskal! Hans hy, proportioner i ansiktet, kroppstypo och rörelsemönster. Ja, allt är bacon!

Och förresten, Thosten Flinck är bara Thorsten Flinck. Möjligvis att han skulle vara jordnöttsmör -äckelgod. Snuskig och sorglig men party och läcker ändå. Fyller ett syfte, är oersättlig.

(Japp, jag har tittat på "Söndagsparty". Jag gillar Filip och Fredrik.)

En dag fylld av studerande av barnmedicin. Tenta i dagarna. Känner mig inte särskilt pigg och gör nu därför med all rätt som Skalman.


Oops, fel Skalman-bild...


Natti natti! Sov gott.

xx

3 tecken på mognad och ansvarsfullhet

1.) Det verkar vara skönt ute. Men oj vad solen tycks vara stark och farlig. Tänkte sätta mig på ballkongen en LITEN stund och plugga barnmedicin, därför smörjer jag in ansiktet med Clarins solskyddsfaktor 15, "Sun Wrinkle Control". Moget och ansvarsfullt enligt mig.



2.) Vårrensade bland skorna lite grann. Resulterade i 9 par rejäla skor, herr och dam,  som jag tänkte att människor utan/med endast få skor, i storlek 39 och 43, möjligtvis kan ha glädje av. Jag och skorna for till insamlingen. Bara jag åkte hem. Moget och ansvarsfullt enligt mig.

3.) Min fästman har en benägenhet att kasta mat från vår kyl. Mat som är i dugligt, ätbart skick. Som kycklingvingar som håller tom. helgen i alla fall.  Jag har predikat om att  "så gör man inte". Har förklarat att det är illa ur miljösynvinkel, ekonomisk synvinkel och är nonchalant då somliga faktiskt inte har käk i sin kyl (om de ens har en kyl). Dessutom har jag sagt att jag imorgon kan bli sugen på de där kycklingvingarna han tänker slänga idag. (Det har nu tyvärr uppstått ett problem. Jag vill inte ha de där äckliga vingarna. Jag är dock stolt och tänker smygslänga dem vid noga utvalt tillfälle.) Moget och ansvarsfullt enligt mig.

Jag är så mogen och ansvarfull att jag får känslan av att jag räddar oss från jordens undergång en smula. Dessutom är jag ju en utomordentligt engagerad och pedagogisk undervisare i mogen och ansvarsfull livsstil (genom detta blogginlägg). Idag ger jag mig banne mig en guldstjärna i kanten.

xx

De vita stråna

Jag gillar verkligen att bli äldre. Om jag jämför med tonåren har min nuvarande ålder tonvis med fördelar. Ökad självkännedom, självkänsla, självfortroende, betydelsefulla livserfarenheter, något mindre utseendefixering, stabilare, mer avslappnad inför livet, mindre morgontrött, för att nämna några få.

Må faktiskt hända att de grå håren är den enda nackdelen med att åldras, än så länge. Senast igår drog jag bort ca 15 stycken med min fashionabla röda pincett. De är inte bara klassiskt grå de asen, de är knallvita. I min nästan svarta hårman. Det kallas kontrast. Missförstå mig inte. Jag väljer gärna denna kalla vita gråa nyans framför en varm dassgrå. Så det får jag väl vara glad över, eller nåt dylikt. Men inte i min mörka man och inte i 25 års ålder, för guds skull! (Hittade det första när jag var 18 år. Då orsakade det panik, det gör det inte idag. Numera är jag van.) Den största orsaken till missnöjet är faktiskt att jag trivs med att ha nästan svart hår. (Ja, man kan färga framöver, men då har man en VIT kant inom någon vecka eller två. Det blir mycket slit.) De grå hårens inträdande är även likt en obotlig genetisk sjukdom -ingenting att göra åt mer än stödjande insatser. (Läsare, jag använder sarkasm.) Men det är som alltid fint att ha någon att skylla på. Min mor har endast vita strån på hjässan (sedan 30-årsåldern... Hon är min källa till informationen ovan -man ger upp med att färga.) Vilken illa kvalité på generna. Tur att jag även har ärvt hennes charm, driftighet och vänlighet i alla fall.


Färgprov.


Vill dock även meddela att jag tänker bli vän med de grå framöver. Kan inte vara kul att vara förbannad på något som är tätt intill dagarna i ända. Jag ska försöka klä i det en vacker dag. Så vänner och bekanta -börja visualisera er mig som vit snarare än svart. Ni har ca 5 år på er att vänja er vid tanken för att undvika chock. Tills dess tänker jag "börja sluta" bekymra mig för mina ökat antal vita hårstrån. Bekymmer man inte kan påverka har inte gjort någon männsika vare sig gladare eller vackrare.

xx

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0