De tre åldrarna och en bipackssedel
En pappersask med mediciner går att öppna från två håll, och ingen av sidorna är mer given än den andra, då de ser likadana ut. Man har sålunda 50% risk att stöta på den förbannade bipacksedeln som ligger där i en välskräddad, tätande båge. Hur kommer det sig då att man ALLTID möter det fula vita trynet med svart text på? Jag finner det obegripligt. Enda förklaringen är sann otur, för det diffar på sannolikheten minsann. Bipackssedeln slits ur, för att sedan absolut inte kunna tryckas tillbaka på ett lämpligt vis. Där ligger den inknyckald, ser ut som en mindre lyckad papperssvan. Min käre säger att det väl bara är att slänga skiten åt helvete (då han instämmer i hatet synen av bipackssedeln ger). Jag tycker dock han är galen. Det är bara en sån sak jag absolut inte skulle göra, trots att vi lever i en modern tid då man kan kolla upp eventuella biverkningar på Fass.se. Ja, det är inte lätt att vara människa. Det är som en mycket god vän säger: "Life is shit and then you die".
xx
Hade varit gött att skylla allt på kollektivtrafiken
Klockan ringde 04.30 idag igen. Kände mig vid detta klockslag extremt trött. Var så trött att jag upplevde mig uttorkad. Insåg strax därefter att jag tappat alla morgonrutiner. Vad gör man på morgonen? Tänkte ihärdigt. Kom på att man kanske skulle ha på sig ett par trosor, jacka och mycket däremellan innan man lämnar hushållet. Hade inte snoozat, men på grund av förvirringen, som ledde till att alla sysslor gick i ultrarapid, var jag mycket sen till tåget. Kom jäktandes med tåget med ca en halv minuts marginal. Behaglig start på dagen.
Mot Skövde:
Tog bussen med hyfsad tidsmarginal. Var mycket viktigt att jag skulle komma med det tänkta tåget. Bestämmer mig för att inte gå av vid Brunnsparken, för att helt säkert komma med tåget. Oj, det råkade visst vara omdirigering av trafiken mellan Brunnsparken och Nordstan. Rusade ut bussen när dörrarna äntligen öppnades. Hade vid detta tillfälle max två minuter på mig.
Blev ca tre sekunder därefter nästan överkörd av en cyklist, på grund av min oaktsamhet i mitt språng. Hade ca en halv meters marginal. Han var en skicklig inbromsare. (Blev nästan överkörd två gånger, kan man nästan säga, för att människan handlar så pass korkat i sådana situationer. När man ser cyklen backar man, men när man hör bromsandet rusar man ju fram igen, om man har riktigt bråttom. Det innebär ju att man fortfarande/en gång till, kan bli överkörd. Man vet ju inte cyklistens bromssträcka.) Utropade förlåt och jäktade vidare.
Kämpade vidare. Insåg att det står ett tåg bakom mitt tåg, vilket betydde att jag hade "ett helt tåg extra att springa". Med invalida knän. Ljuset närmade sig. Såg en leende, rund tågtant en bit bort. Kändes som att hon riktigt höll på mig, kanske till och med väntade in mig, för jag hade nog max 20 sekunder på mig nu. (Hon hade säkerligen en släng av fredagshumör.) Jag flög in i vagnen, in i några stackars medresenärer. Tågtanten steg på och vi började rulla illa kvickt. Behagligt slut på skoldagen.
Allmän del:
Hela dagen har jag varit så trött att jag känt mig spyfärdig. Fast det var värst imorse (man måste vara positiv). Det har varit så illa att jag haft grava svårigheter att hålla mig vaken under en så intressant föreläsning som om autismspektrumstörningar. Vad härligt ambitiös och präktig jag verkade nu.
Knädel:
Jag har fått diagnos! Jag hara retropatellär smärta bilateralt. Jag har underutvecklat brosk under mina knäskålar, vilket gör att mina knäskålar rör sig fel varje gång jag böjer mina knän. De nöter/skaver, vilket gör att jag får inflammation och smärta.
Har varit och hämtat ut mina specialanpassade knäskydd på ortopedtekniska idag. De ska jag helst ha jämt, men som läkarna säger, de är lite osmidiga. Framför allt ska jag ha dem i situationer där jag vet att jag har ont. Löpning, cykling, promenad, sitta länge osv. Jag ska även äta Voltaren nu igen, för att få bukt med inflammationen som jag inte fick bort med förra Voltarenkuren.
Det är betydelsefullt att fått en diagnos och höra att min läkare tror att knäskydden kan hjälpa mig.! Min läkare säger också att jag inte kommer ha besväre hela livet, att de till slut kommer försvinna! (Tacka vet jag privat sjukvård i mitt fall. Att få träffa en idrottsläkare som är knäspecialist och tar besvär på allvar. Men det är skrämmande att kontakten med den offentliga vården varit så usel. Förra året nonchalerade läkaren på vårdcentralen mina besvär, gick inte till botten med det.) Jag hoppas att kunna komma ut på riktigt ordentligt grönbete (läs löpning) framåt sommaren!
Nu tar jag helg! Jag ska trolla ihop ett par strawberry daiquiri!
xx
Födelsedagsfirande
Min älskling fyller 28 år idag. Det ska firas! Middagen är planerad -potatisgratäng, helstekt fläskfilé, champinjonsås och färsk sparris. En god torrt mousserande vin att skåla med är inhandlat och står på kylning. 
Men jag har en undran. Var är födelsedagsbarnet? Han har väl inte glömt att han fyller år?
Det slutar formodligen med att jag blivit informerad om vad han skulle göra vid denna tiden, men att jag inte tyckte att det var något att uppmärksamma. (Jag kan vara något självcentrerad emellanåt...)
Vilken tur då att man planering varit så kass att det formodligen dröjer 4 timmar innan födan står på bordet. Jag är inte känd för att vara snabb vid matlagning. Men det händer att det blir riktigt gott, trots osäkerheten i köket.
Nu hör jag en nyckel i dörren, nu kommer han visst! I träningskläder. Ok, mysteriet är löst.
Nu ska jag sjunga (igen, gjorde det även kl 05.55 imorse) och pussa mitt svettiga födelsedagsbarn! (Han är en av de få på jorden vars svett inte luktar illa! Folk säger att jag tycker så bara för att jag är kär i honom, men det tror jag inte ett ögonblick på.)
Skål!
xx
O´boy
Så frågar svågern mig vad han tycker att vi ska ha för bakgrundsmusik till maten. Peps Persson skulle vara trevligt (själklart ordvalet "trevligt"), svarar jag.
O'boy är igång. Det är rejält med kräm. "O'boy, vickät vackart vaädaer, soooälen schinär idaaaaaeg..."
Jag är 20+. Min fästman är 25+. Min svägerska är 30+ och min svåger har fyllt 35+. Svärmor är 50+ (eller 25+ kanske det var. Förlåt.) Svärfar har gått över 60+. Jack är 3+. Samtliga har grabbat tag i sina stora buffétallrikar, hoppar runt och sjunger på vår bredaste amatörskånska vid det uppdukade påskbuffébordet.
Om vi tror att detta är ett vanligt förekommande inslag hos familjer vid påsk? Svar nej.
xx
Matlagning och öppna sår
Just nu lagar vi middag. Samtidigt som vi gör detta diskuterar vi öppna sår, torra hälar, udda hårväxt, allvarlig fotsvett samt allmän svett. Fräscht. Men det ska verkligen smaka med mat!
xx
Bajsschema
Idag sa jag ifrån. Demonstrativt kastade jag disktrasan på diskbänken och utropade:
"Ditt bajsschema är inte okej".
Men likt förbannat går ju han segrande ut ur striden. Jag vill nämligen helst inte att han ska skita någon annan stans i lägenheten.
xx
Jesu korsfästelse
Jag ska på dubbel 30-årsfest ikväll. Det kommer definitivt inte serveras Ramlösa, om man säger så. Vart håller min etik och moral på att ta vägen? Dricka, och säkerligen också svära, på Jesu döds dag.
På tal om det så tror jag att jag hade passat ypperligt bra som frikyrklig, eller i alla fall vanligt hederligt troende. Alla männsikor som jag känner som utövar en tro är hur trevliga, käcka och sköna som helst. (Kanske jag också skulle vara om jag hade Gud vid min sida.) Jag kommer väldigt bra överens med alla jag känner som är troende, och därför skulle jag ju kunna vara en del av deras gemenskap.
Synd att det spricker på svärandet, drickandet, synen på homosexualitet och själva tron då.
Frukosten jag just ska äta känns väldigt "Jesu korsfästelse". Knäckebröd med smör, ingen ost. Några koppar svart kaffe. (Ja, vi behöver handla här på Storgatan.)
xx
Situps
Såhär i påsktider, när både Jansson och krustader ska ner i magen, är det ju lämpligt att mina män tränar. Den ene tränar på gym, den andre tränar hemma.
Fredrik är Felix personliga tränare. F nr 1 har just berättat för mig att de, med hjälp av ett inbjudande rött snöre, jobbar på kissen Felix mage. Detta via raka och sneda situps. (Vid de sneda sit-upsen slår han i "armbågarna". Det låter ont. Men han är en krigare, kissen.)
De är så gulliga (och målinriktade!), de där två.
Det kan verka som att varken jag eller min fästman har ett liv utanför dessa fyra väggar. Vi, fyra väggar, kisse, liksom. Men det har vi. Skillnaden är att det därute sällan är lika händelsefyllt som här på Storgatan. Inte såg jag nån på avenyn som gjorde sneda situps idag. Ingen klasskompis som gjorde ett par raka på uiversitetsgolvet, trots fyra dagars ledighet, heller. Så det så.
xx
Jag har blivit misshandlad...
Nu står jag här med en bomullstuss i högra näsborren och undrar över statistiken på antalet kattägare som åker på spö av sin katt varje år.
(Här inom parentes finns information för nyfikna läsare. Händelseförloppet: Jag, dvs. matte/mamma, busar med kissen Felix. Jag känner att jag har busat färdigt med kissen Felix. Jag slutar busa med kissen Felix. Jag går fram till kissen Felix. Jag ställer mig böjd över kissen Felix, för att ta upp honom i min moderliga famn. Kissen Felix känner INTE att han har busat färdigt. Kissen Felix tar ett rejält hetsigt skutt uppåt/framåt, med andra ord spöar mig brutalt. Kissen Felix ryggrad är inte mjuk.)
xx
Tungrodda småsaker
Jag fattar det inte. Jag kan lära mig laga oxfilé från att inte ens ha vetat olivoljans användningsområde. Lägga av med en last som att snusa. Jag kan sluta med godis. (Okej, det sista var en lögn. Men jag kan dra ner på det i alla fall.) Jag kan ändra livvstil -dra ner på stressen. Jag kan känna att träning är en positiv del av mitt liv. Jag kan agera som en bättre medmänniska. Jag kan alltså förändra på sånt som anses som relativt STORA saker i min tillvaro till det positiva.
Men SMÅsakerna då?
Obs! Någon okänd männsikas sadel. Min är inte riktigt så spexig.
Ja, min cykelsadel. Den har varit ca. en decimeter för låg sedan jag fick cykeln av min kära vän Fia 2005. (Tack Fia, väldigt fin gåva!) Cykeln har användts mycket flitigt av mig dag efter dag, år efter år, i alltifrån snöslask till storm och solsken. Frustande, i hukande ställning, röd i ansiktet, har jag kämpat mig fram. Vänner och min fästman har t.o.m. blivit oroliga för mig när de sett mig komma farandes. Förmodligen p.g.a. själva cykelstilen som är något annorlunda, men också för att de insett den djärva kampen som ligger bakom den höga hastigheten. Jag kan försäkra att varje cykeltur har sitt pris. Det krävs helt enkelt en kraftansträngning utan dess like.
Ska ta och höja den där sadeln en dag. Snart... Det är ju nån himla skruvmejsel man behöver för att ordna med saken. De är säkert förfärligt sällsynta på marknaden. Kan väl aldrig tänka mig att man kanske har en sån hemma. Eh. Ja, småsaker kallas de. Vilket skämt. Upplevs ju som världens mest omfattande operation! Förresten behöver jag pumpa däcken också. Näst intill platta är de. Åh. Tungrott.
Sällskapsdjur på grillen?
Åh, jag är så förtjust i min kisse! (Vet att somliga tycker att han borde få sig en egen blogg.) Han är faktiskt det närmaste man kan komma perfektion. Till och med hans extremt gula tänder och små svarta snorbusar är gulliga. Jag gillar honom så mycket att jag vill krama sönder honom, ja mosa honom. Jag känner för att tugga på honom. Jag vill sluka honom hel. Jag skulle vilja knyckla ihop honom till en liten hårig köttboll som jag kan hålla hårt i min hand dagarna i ända.
Jag hyser stor tilltro till mina läsares kompetenser. Jag förutsätter därmed att ni begriper att beskrivningarna ovan är en kanske annorluna, men målande, bild av kärlek. (Enligt vissa kanske något osund.) Ni är alltså INTE välkomna på grillfest hos mig ikväll.
Kissen Felix..?!
xx
Gråmulen
Ska bli spännande att se vad dagen har att bjuda på för ljuspunkter. Har en känsla av att de kan bli få men betydelsefulla. Kan man hyra in Anna Skipper för hjälp en dag som denna? Besitter hon den typen av multikompetens eller handlar hennes intreseområde bara om bönor och groddar?
xx
Ett uns av bloggtorka leder till listträsket
A antenn
B bricka
C cylinder
D dammsugare
E element
F filt
G gjutjärnspanna
H hårtork
I inpackning
J jordgubbar
K kofta
L låda
M morot
N nalle
O orkidé
P pilatesboll
Q quinoa
R router
S shampoo
T tv
U underställ
V vin
W ?
X ?
Y ytterdörr
Z ?
Å återvinningsmaterial
Ä ärtor
Ö öl
Okej, hittade inte saker till VARJE bokstav. Ständigt dessa W, X och Z som ska ställa till det. Har ju pågått sedan barndomen och de verkar aldrig vilja ge sig. Jag får väl vackert vara nöljd med att ha fixat listan till 89,7%.
Ikväll ska jag knåpa ihop laxtoast till mig och en mycket god vän. Blir lite gott vitt till det, se vintips nedan! Sen blir det after-work i form av grillbuffé (vårigt!) och vin (igen!) med ytterligare en mycket god vän och hennes vänner. (Är vänner kvällens tema?) Ser fram emot kvällen!
Kvällens vintips
 Zonnebloem Sauvignon Blanc (nr 2020) | |
| Land | Sydafrika |
| Distrikt | Western Cape |
| Alkoholhalt | 12,5 % |
| Färg | Blek, ljusgul färg. |
| Doft | Ungdomlig, aromatisk doft med inslag av nässlor, svartvinbärsblad och lime. |
| Smak | Torrt, mycket friskt, aromatiskt vin med inslag av nässlor, svartvinbärsblad, gräs och lime. |
| Användning | Serveras vid cirka 8°C som aperitif eller till lättare fisk- och skaldjursrätter. |
 Sötma |  Fyllighet |  Fruktsyra |  |  |  |
xx
Mitt vackraste jag
Jag har, tillsammans med min kompanjon, drivit eget företag inom make up och fotografering.
Var en rik tid på många sätt- spännande, krävande och utvecklande. En del bestod av stress och ångest. En stor del bestod förstås, i enlighet med genren, av glamour och flärd! Jag och min kollega, som även är min nära vän och svägerska, drev verksamheten tillsammans t.o.m sommaren 2007. Idag lever verksamheten kvar, i något ändrade former, genom min kompanjon. Kika på http://studioattention.com
Nedan kommer några bilder på mig, som visar min bästa sida, tagna på mitt företag. Min kompanjon var och är make up artist på företaget. En riktig klippa. Så duktig. Vid denna fotografering är dock make up är gjord av mig själv. En av våra duktiga fotografer, Anna Bergsten, stod för just fotograferingen.
Har valt att placera "före-bilden" på mig sist här nedan, så att känsliga läsare har en rimlig chans att unvika den.
xx
Baka en bättre värld
Kärlek och beundran, ehrm..
Nå, en av hans låtar (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på) har meningen: "heal the world, make it a better place", i refrängen. På den tiden, och förvisso än idag, älskar jag att sjunga lite käckt i min hemmiljö. Jag med min då ringa ålder tog alltså i vanlig ordning ton, men ack, jag hade fått sångtexten om bakfoten... "heal the woooooooorld, BAKE it a better plaaace". Minns att mina kära föräldrar smickrade min skönsång men, vad jag har förstått i efterhand, kände en plikt att deklarera mitt misstag av ordval. Att det i och med misstaget hade uppstått en betydelseskillnad, räknade jag själv ut, ja.
Får roliga bilder i mitt huvud. Jag liksom ser mig själv stå och skapa en gigantisk biskvi som ska utgöra Kina. Knåda syltkakor som ska vara länderna i mellanöstern. Kavla ut en knubbig vetelängd som får bli kontinenten Afrika. "Heal the wooooooorld BAKE it a better plaaaace". Det är vad jag kallar ett storbak!
Afrika
xx
Prickig korv-drama
Prickig korv-drama 1:
Jag var och småhandlade. Visste med säkerhet att jag glömt 2 varor. Stod och kliade mig i huvudet på Willys. Kom inte på de 2 varorna, hur mycket jag än kämpade med minnet. Bestämde mig därför för att ta 2 kartonger med plaspåsar, istället för 1, samt 2 förpackningar med prickig korv, istället för 1. För att kompensera.
Detta måste vara första och sista gången inhandlingen går till på detta vis, har jag nu sagt till mig själv. För systemet i fråga kan ju ömöjligen vara hållbart, ur någon aspekt.
Prickig korv-drama 2:
Jag studerar ju som bekant till Logoped. Som Logoped arbetar man med hela talapparaten. Rösten är en del i talapparaten. Ibland är min utbildning extra charmig:
Igår kväll kom jag på mig själv sittandes i köket och säga "prickig korv" högt för mig själv. (Måste ha associerat till kvällens inhandling) Jag övade på att säga det "öppet" enligt konstens alla regler. Jag är en person som gärna gestikulerar med händerna som medrörelse när jag talar. Så mycket riktigt gick händer och armar inifrån kroppen och ut, en mycket gynnsam rörelse för uppgiften att öppna upp. Detta i samma svep som jag säger "prickig korv". Om och om igen. (Är ju perfekt att öva på också, då sista ljudet är en tonande frikativa, jippi!)
Plötsligt dyker min fäsman upp och undrar vad som händer i köket egentligen. Jag ger instuktioner och han börjar också öva. Han säger "prickig korv" ett par gånger i alla fall. Han tyckte visst inte att det var riktigt lika spännade som jag.
Funderar på om jag ska byta pålägg till kvällens övning. "Leverpastej" skulle också vara optimalt vid närmare eftertanke.
Ps. Jag behöver hjälp med prickig korv! Är helt förvirrad av detta påläggs stavning. Är första gången i hela mitt liv som jag skriver det här nedrans pålägget och skrev rent spontant "prickekorv". Helt galet! (Är som att i vuxen ålder fortfarande tro att det heter PANGkakor. Ja, jag känner mig inte så kaxig nu.) Men också helt galet att det ska stavas "prickig korv" särskrivet. Jag skulle gärna se att det åtminstone var "prickigkorv". OCH om man som jag vill ha drama med den här korven (en för övrigt egenhändigt påhittad konstruktion), bör det då vara "prickig korv drama" eller "prickig korv-drama"? Bindestreck känns bättre nu tycker jag, men det är ju ovanligt i svenska, så.. Ja du. Jag vet att det finns orättvisor i världen, men sånt här gör mig intresserad och smått tokig!
xx
Dagens nyheter om dagens nyheter och tandkräm
Dålig nyhet:
Hallå! Stoppa pressarna! Eller rättare sagt, starta pressarna! För var är dagens Metro?!
Här kommer man ner till tågstationen i ottan och ser fram emot sin dagliga läsning som brukar räcka sträckan Skövde-Falköping (om man lusläser). Jag borde anat oråd direkt när jag kom in på Skövde Resecentrum.. Rummet hade liksom en alltför tydlig akustik... Det var avsaknaden av det dämpande pappret som gjorde det! Och det forsatte att eka även i tågvagnen hela vägen ner till Göteborg. Vad har hänt? Metro -lova att du är tillbaka imorgon! Jag kan inte leva utan dig, nu när vi äntligen blivit vänner!
God nyhet:
Har inhandlat den ultimata tandkrämen! Kommer stanna vid dess sida mycket länge, om inte för alltid. Vademecum! Varför kan Colgate och Pepsodent slänga sig i väggen då? Jo, Vademecum blir, till skillnad från sina motståndare, tydligt fluffig och löddrig i munnen. Härligt!
Lång dag i Göteborg idag. Gick upp kl 6 imorse och kom nyss hem.
Det gick mycket bra hos min logoped idag. Jag har gjort framsteg, vilket gör mig stolt.
Nu ska jag fortsätta ha tentaångest inför tentan på måndag.
xx
En Belgian Blue i vårt hem?
Belgian Blue nr. 1
Kossan (jaja, tjuren) på bilden ovan är inte gullig. (Förutom rosetten då. Den gör honom viss rättvisa.) Nä, djuret är inte på något sätt inbjudande. Absolut inte kelvänligt.
Därför tänker jag att min älskade fästman kanske borde sluta bjuda kissen Felix på proteindrink. (Trots att Fille är obeskrivligt förtjust i denna, för honom, livets dryck.)
För det har (enligt mig) uppkommit ett antal symtom som tyder på att kissen Felix håller på att förvandlas till en proteinsprängd Belgian Blue:
-Han gör orimligt höga skutt. Detta pga. ökad muskelmassa.
-Han stampar med ena baktassen (precis som Stampe). Detta pga. neurologisk skada till följd av proteinöverdos. (Eh..?)
-Han käkar på min almanacka. Vilket kategoriseras till rent och skärt vansinne, även sk. "psykbryt". Detta gör kissen pga. obalans i kattkroppen (Eeeeh....)
Jag hävdar med relativt stor säkerhet att samtliga symtom överensstämmer med monsterkossans (jaja, monstertjurens) natur. Visst är det hela läskigt?!
Belgian Blue nr. 2
xx
Ps. Var längesen denna tidigare skandalomsusade kossa (jaja, tjur) var i ropet nu. Är lite nöjd över att bidra med dess mediala återkomst.
Cirkushoppet
Det numret som vår repertoar består av heter "Cirkushoppet" och går till på följande vis:
CIRKUSHOPPET
Deltagare:
Katten Felix (röd bondkatt)
Pappa (min fästman/husse)
Mamma (jag/matte)
Akt:
1.) Felix placeras varsamt på fönsterbläcket i sovrummet.
2.) Pappa drar handen mellan de två täckena i sängen, så att fingrarna syns litegrann. Sängen står ca. 1 och en halv meter ifrån fönsterbläcket.
3.) Felix uppmärksammar de lockande fingrarna.
4.) Felix fokuserar mot de lockande fingrarna.
5.) Felix spänner den späda kattkroppen.
6.) Felix placerar en tass utanför fönsterbläcket, samt tar sats.
7.) FELIX FAR IVÄG I EN FANTASTISKT FULLÄNDAD BÅGE GENOM LUFTEN.
8.) Mamma (som hela tiden har stått ett par meter ifrån, vid dörrposten, under akten) klappar händerna i obeskrivlig förtjusninng.
9.) Mamma producerar firande och uppmuntrande ljudslingor.
10.) Mamma, stolt och klädd i sitt bredaste leende, utropar "en gång till, en gång till" (under tiden som Felix givetvis kärleksfullt attackerar pappas lockande fingrar.)
Obs! Akten upprepas önskat antal gånger.
Vardagsspänning kallas det.
xx
I bloggsaxen...
Efter att ha bloggförkovrat mig en bra stund (läs timmar) igår kväll, frågade jag min fästman om han trodde att jag skulle må bra av en bloggfri dag imorgon (idag fredag)? "Ja, det kan nog vara sunt för dig...", sa han med lätt bekymrad blick.
Jag nickade instämmande med klotformade ögon och dålig datorhy.
Jag KAN inte göra nåt lagom. En av mina bästa vänner uttryckte sig i stil med: "När du gör något så gör du det med liv och lust" Jo, jag tackar ja. Så sant som det är sagt. Det måste väl ändå vara nåt syndrom jag lider av? Förslag? Eller är det nåt så enkelt som problem med on -och off-knapparna?
För nu sitter jag ju här och smygbloggar. Hu. Har svikit mitt eget löfte. Hu. Kanske det enda som hade hjälpt hade varit att åka iväg med datamaskinen till tippen? Eller hade jag börjat käka bredband i mitt kvarter då, för att få min dagliga bloggdos?
När kissen Fille kommer gående på sina gudomliga tassar och jamar, säger Fredrik "Nä, men, vad är det lillen?". Han säger det sådär supergulligt och faderligt, med hjärtat på rätt ställe. I samma situation säger jag "Jajajaja". Inte lika ljuvligt, nej. Har kommit på att jag ska sätta igång och jobba på min moderliga och omhändertagande framtoning. Jag trodde den var helt ok, men nu har jag alltså hittat brister.
Ikväll ska vi bowla med svärföräldrarna. Jag ingår inte i förlorande lag, men idag ska jag vara i samma lag som svärmor, så eventuellt att jag måste börja ladda för fölust. Hon visade nämligen mig sin bowlingteknik för ett tag sen. Den innehåller ett flertal små trippar på rad. Det säger väl det mesta. Men hon är underbar och jag älskar henne!
Vill förtydliga en sak angående inlägget "dammsugarjävel": Här hemma är det verkligen inte bara jag som dammsuger. Min fästman gör det MINST lika ofta. (Trots ryggproblem. Så pass dålig atmosfär bildas när jag gör det.) Nu har han fått upprättelse i rättvisans namn och jag har även slagit ett slag för jämlikheten, en extremt snöig löningsdag som denna.
xx
