Nys
När jag nyser får jag alltid slem på tröjan. Känns som att jag skulle vilja lära mig en god teknik för att undvika detta nu när jag i år fyller 26.
Jag finner nämligen det som inträffar lite besvärande. Slemmet matchar sällan min top till fullo.
xx
Hello paprika
"Hello paprika, tell me how you're doin'?!"
till paprikan när man hackar upp den.
Sedan skratta riktigt högljutt till sitt egna "extremt roliga skämt".
Det har jag just gjort. Snälla, döm mig inte.
Fotnot: Inspirationen är förstås från Dr Albans välproducerade låt "Hello Africa".
Observera att jag tror mig veta att paprika inte heter paprika på engelska, utan pepper. Eller?
xx
Sten i skon
Det har liksom inte blivit av att jag tagit ut den. Det blir ofta såhär för mig. Har jag väl fått en sten i skon kan den bli kvar där i flera veckor.
Den skaver och gnor mot mina tår och halkar sedan ner för att angripa min häl. Sen hackar den sig upp igen via utsida eller insida fot. Var eviga dag.
Men kvar, det blir den.
Tills jag plötsligt en dag, långt senare, helt enkelt bara vänder upp och ned på skon. Då har jag inte en sten i skon längre.
En sten
Man får vara glad att man inte har det som han i den gamla fina TV-serien "Macken" i alla fall. Han hade ju en clementin i skon.
En clementin
xx
Dramatisk start på veckan
Veckan här på Storgatan började med att kissen felix fastnade BAKOM badkaret. Dramatiskt så det förslår, med andra ord.
Från vårt badkar finns det liksom en smal bit med tomt utrymme fram till väggen vid "fotändan". Denna bit är ungefär 2/3 Felix storlek. Felix gillar att botanisera runt i badkaret. Lukta lite. Slicka i sig nån gammal tvålblandad vattenrest. Leka med och bita i badkarsproppsnöret. Man kan likställa det med vår förnöjsamhet över en lyckad bioupplevelse, kan jag tro.
Idag beslutade han sig för att hoppa ner i det 2/3 Felixstora utrymmet. Fråga mig inte hur han kom ner i det, men det gjorde han. (Han kanske höll in magen?) Han var dock för stor för att ta sig upp eller ut genom det. Han försökte lösa problemet genom att gå under badkaret och hitta en väg ut. Men för att komma ut där krävs det att man är 1/10 Felixstorlek. För en hamster skulle det tex. fungera bra. Pga. att denna idé var praktiskt ogenomförbar, anslöt han sig åter till hålet vid badkarets fotända.
Och jamade. Och jamade.
Som tur var råkade mamma vara på badrummet när denna olycka var framme och kunde därför agera kvickt, så han slapp sitta fast och vara ledsen för länge. (Till historien hör att Felix gillar att vara inne på toa samtidigt som mamma eller pappa. Men ibland behöver han själv inte gå på toa och då passar det bra med en tur i badkaret.) Han såg så stressad och olycklig ut där i hålet. Mamma lyfte heroiskt bort sidan av badkaret. (Den man kan ta bort om man skulle få för sig att det behövs och skolas städas under badkaret.)
Felix blev glad och lättad, spann och strök sig. Nu, en stund senare, är han dock lite trött och medtagen av den omtumlade incidenten. Kanske lite fil kan göra gott.
Nu ska jag gå och hänga på badkarssidan igen, så jag slipper städa där. Det som inte syns finns inte.
Jag har illustrerat denna bild som hjälp för att förstå händelseförloppet. Man ska börja med att tänka sig att badkaret på bilden är vårt badkar (hehe). Sedan tittar man på pilarna, texterna och mina bildillustrationer och försöker sonika förstå vad det var som hände denna måndag på Storgatan.
Ps. Ber om ursäkt för att det som ska vara fotändan i badkaret är huvudändan. Man får tänka att TV:n ska vara på motsatt sida.
xx
Är ni anala?
På universitetet idag frågade jag några kursare om de anser att de är anala. De flesta tyckte att de hade anala drag i vissa situationer.
Så oförskämt av mig och gå runt på universitetsområdet och hojta om kroppsöppningar, kan man tycka (om man är anal, exempelvis...)
Men vi har faktiskt botaniserat runt i Freuds psykodynamiska teori, så jag är inte ute och cyklar mer än vanligt. (Studerar Personlighetspsykologi för tillfället.) 
Hur anal är jag då, procentuellt sett?
(Lightversion av kriterier)
PEDANT
Check!
(Var sak har sin plats. Millimeterrättvisa fordras för harmoni.)
RENLIGHET
Check!
(Duscha varje dag, ihärdig munvård, rent hemma, mycket gärna rena textilier.)
KONTROLL
Check!
(En vara jag uppskattar.)
SPARSAMHET
Halvcheck!
(Har definitivt varit en "Spara", men förflyttat mig på linjen mot "Slösa". Är ju så mycket roligare.)
Resultat: Jag är 87,5% anal
Ok, då vet jag det.
Obs! Högst vetenskaplig evidensbaserad studie.
Personligt mål kan tänkas vara att försöka få ut det där paraplyet ur röv*n.
En långsiktig nöt att knäcka må jag tro, då det suttit fast där ganska många år nu. Men det mesta går ju med vilja, våld, vaselin och lite eltejp.
xx
Stjärterum
Jag har åkt med ett fullproppat tåg i eftermiddag.
Jag klämde ner mig mitt emot och bredvid två övre medelålders herrar. Han mitt emot såg hårdkokt ut där han knapprade på sin laptop, bredde ut sig och käkade fyra dubbla Fazers rågrutor och ett äpple. På sätet bredvid honom satt hans väska. När folk gärna ville sitta ett par timmar istället för att stå ett par timmar, avvisade han dem sin väskas plats med att "en annan skulle ha platsen snart".
Det visade sig att jag och mannen mitt emot skulle av på samma station. Det verkade som att hans sällskap som skulle tillkomma på platsen bredvid honom (där väskan varit stolt placerad) inte dök upp. Dryg snubbe.
Är man tågresenrär får man se till att dela på stjärterum. Detta om det så innebär att man blir sne i kroppen, får bortdomnade kroppsdelar och tvingas att ha ansiktet nerdykt i en röd gardin från 60-talet som x antal andra med rinnsnuva och tvivelaktig munhygien tidigare har haft ansiktet i.
Sådana är reglerna.
Så välkomna en trött tvåbarnsmamma, översminkad ungdom eller någon annan som blir glad av stjärterum till sätet bredvid dig nästa gång. Lägg upp väskan på SJ:s fina hatthylla, (bjud på en Fazers rågruta?) och känn effekten av bättre nattsömn.
xx
Marinerad lövbiff
Pappa tog honom på bar gärning. Ja, det var en hätsk stämning här på Storgatan en stund. De var upprörda båda två, kan jag säga.
Lövbiffstuggaren himself hade också så fint vikt upp kanterna på de två köttbitarna som var av hans intresse. Så han hade inte kommit undan genom sitt smyg i vilket fall. Han borde lära sig att estetik avslöjar en brottsling. Det är ju som att jag skulle pynta en godisfabrik med foton av mig själv efter ett egenhändigt genomfört rån på samma ställe.
För övrigt var det bara att punga upp ett par nya lövbiffar på bänk'a och se glad ut.
Kattsalivsmarinerad lövbiff, någon? Finns i soptunnan hos oss här på Storgatan. Gratis vid avhämtning. Först till kvarn.
Mätt och belåten, ej förklädd, brottsling.
xx
Stilikon
Stackars Peter. Fick han inte väl mycket kritik för sin löst sittande lila kostym med gigantiska axelvaddar och tillhörande leopardmönstrade skjorta, när det begav sig 1990?
Den frodiga elchocksfrillen, byggd på höjden, var ju grann i alla fall. Det är vi ju alla överens om.
Korrekt, Peterboy har inte setts till i melodifestivalensammanhang sedan ovan nämda tillfälle.
Han har ju dock haft vettigare saker för sig. Till exempel producera sin julskiva som framkallar min årliga julstämning. Den går så varmt här hemma på Storgatan i juletid att kristyren på pepparkakshuset smälter redan i runt andra december.
"Jag kommer hem igen till juuuuuul, jag önskar samma sak som duuuuu..."
"Aaaave Mariiiiiiaaa..."
Und so weiter.
Min fästman diggar inte denna skiva lika hårt som jag och Felix. Men 2 mot 1 är 2 mot 1, så Peter sjunger glatt vidare alla kalenderns julaktiga dagar.
Fin och bra pojk, den där Peter.
Peter: Fortsätt strunta i Pling-Plong och Crille Sjögrenar, eller vad de nu heter. Kör vidare på din bana!
xx
"De hänsynslösa"
"Vad är det filmen 'De hänsynslösa' heter på engelska nu igen?"
Jag funderar eftertänktsamt (en mikrosekund), då jag går igenom mitt filmbibliotek, för att sedan gå vidare till min avdelning för engelska språkkunskaper. I hjärnan alltså. Jag kan inte ha hur mycket som helst dammandes omkring här på Storgatan, lite får man ha i skallamentet sitt.
"'The big and the bold'", blir mitt svar på frågan.
"Frågetecken", säger inte min fästman, men ser däremot ut som ett.
"'Den stora och den flintskalliga' alltså"... gnisslar han tveksamt fram. Han ser tyvärr inte särskilt övertygad ut.
"Ja", svarar jag kort och bestämt. Sedan lägger jag benen på ryggen, för jag hade något oerhört viktigt att uträtta i ett annat rum. (Blev att ta på mig ett par raggsockar, som har hål i båda hälarna.)
Har jag nämnt att engelska språket inte riktigt är "my cup of o'boy"?
xx
Berg
Ser just nu bara berg att bestiga de närmsta månaderna (och väldigt mycket snö visserligen).
Trött. Huvudvärk. Spända käkar.
Har varit lite för mycket lite för länge.
Den ständiga känslan av tidsbrist kombinerat med energibrist. Avskyr den. Vill eliminera den.
Inte en bra period nu.
Skit också.
Nog för att bergsbestigning kan vara spännande, men med jämna mellanrum behöver min själ och kropp längre perioder på en slät blommande äng och vätskepaus.
xx
Dubbelhäftar
Jag dubbelhäftar denna sena eftermiddag på Storgatan. Det handlar om en "Nej tack till reklam"-skylt och en persiennlist som har trillat ner.
Jag inser nyhetsvärdet i detta och hoppas verkligen att du, min kära läsare, har anteckningsblocket i högsta hugg.
Nä, men det händer faktiskt inget spännande kring mig idag. Denna tisdag har bara gammalt vanligt tugg att bjuda på. Handla nötfärs och mjölk på Willy's, rensa kattlåda, ha yvigt hår och torra händer. Ingen lottovinst, ingen naken människa på stan, ingen glasbit i maten, inget spöke i sikte.
Men för all del, jag ska snart prova en ny yoghurt. Valios med krusbär -tillfällig smak på besök.
xx
Stulen tid i katastrof
"Oj, loket på tåget framför är visst paj. Det står still. Så nu står vi tokstill väldans länge. Vi väntar på att det ska ordna sig. Oj, det ordnar sig inte. Vi backar därför i snigelfart med sketamånga stopp till Floda, för att kunna byta spår och ta en annan väg. Hoppsan, lite köbildning framför (bakom?) oss. Krig om utrymmet på spåret med andra tufftufftåg. Sådär, på rätt köl igen. Vi struntar i att ens beklaga att du kommer hem till Storgatan 1 och en halv timme senare idag."
Det var verkligen ingen idé att hetsa upp sig, då jag inte kunde påverka det. Eller kanske uteblev hetsen pga vana? (Men en sak är säker: Om inte SJ hade haft statligt monopol så hade de konkat för länge sen. Få skulle vilja pröjsa de pengarna med så mycket förseningar, miljömedvetenheten i resandet till trots. SJ varje vinter: "Va?! SNÖ på vinterhalvåret i Sverige?! DET har vi ju givetvis inte räknat med och rustat för. Käre nån, vi kan väl inte tänka på allt.")
Men det intressanta är att lyssna till sina medresenärer under en försening såsom idag. Det är som om man befinner sig på ett kapat plan.
En övre medelålders herre med brillor från 70-talet går fram och tar kontakt med en 18-årig grabb. Berättar hela sin livs (rese)historia för honom, varvat med att han med hög röststyrka bannar SJ och säger att han minsann är från Stockholm. (Det sistnämnda av oklar anledning). De båda har ögonkontakt, men jag hör inte pojken säga ett ord. Vi är ju försenade och stämningen är hetsig och orolig, så den stackars pojkvaskern får snällt lyssna till herren länge och väl, förmodligen i ren fruktan av vad som annars skulle ske, trots att han egentligen bara vill lyssna på Beyonce i sin nya, vita ipod.
Ett stycke längre bak i tåget, i vagnen efter min, hör jag en ung kvinna prata i mobil och i förtvivlan varvat med ren och skär ilska, säga att hon har panik. Hon skulle minsann bli si och så mycket försenad och menar på att DET och ALLT annat också, för den delen, någonsin, är illa. Även hon bannar alltså SJ.
Jag hör ett barn skrika längre fram i tåget.
Vidare börjar fler och fler ringa sina nära och kära och deklarera den senaste lägesrapporten. Ett tag har vi ca 99% mobilbrukande på tåget. Människor reser sig upp och går omotiverat runt i vagnarna och suckar, alternativt går på (omotiverade?) toalettbesök.
Konduktörerna (samt lokföraren vid riktningsbytet!) röjer fram och tillbaka längs gångarna likt spjut och pratar "Herrljunga hit" och "sen buss ut i bushen dit", medan de med sina telefoner ringer till nån som ska veta vad som står på. I nästa sekund ringer det i deras telefoner, från någon som ska veta vad som står på.
Folk skriker, skottlossning avfyras, vi är uttorkade, svältande och lider av kölden, en man är så frostskadad att han tappar sin näsa. Nä, den sista meningen hittade jag på.
Själv satt jag där och försökte studera röstpatologi. Det gick sådär. Jag kom ett par sidor fram. Inte lätt att hålla riktad uppmärksamhet på studier när man befinner sig mitt i århundradets katastrof.
Men aja baja SJ. Man kan åtminstone beklaga förseningen/katastrofen. Fnys.
xx
Miss Matlagning
Här kommer det rafflande händelseförloppet om gårdagens matlagning och mat:
-Jag hade olivoljan på för hög värme. (Försvar: ovana vid nya spisen). Löken blev till kol, typ. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada (på mig).
-Sköljde ur samma kastrull som ovan med vatten, för att få ut den brända. Tänkte att jag borde givetvis torka den torr innan jag häller på ny olivolja i ett andra försök, men sket i det för att jag inte kände för't. Olivoljan poppade högt och åt alla håll. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Köksstäd. Fantastiskt roligt.
-Började på ny kula (med framgång(!)).
-Maten, som var en soppa, skulle mixas efter att den kokat. Jag började mixa på svag hastighet med ett stadigt handtag på locket. Hjälpte föga. Soppa på glasögon, kläder, armar, händer, köksbänkar, spis, fönster, blommor och andra prylar. Jag började skratta för att sedan gråta och förbanna skitmixern och min utsatta position i universum. Obs! Ingen brännskada.
-Omfattande köksstäd. Fantastiskt roligt upphöjt till tusen.
Insatsstyrkan.
-Jag bytte till en mer tillförlitlig mixer och nu kunde vi äntligen äta soppan. Som smakade illa. 1 av 10 i betyg. Åt halva skålen i ren svältnöd. Hälla ut. Obs! Ingen brännskada.
-Jag var så glad över att jag i alla fall hade planerat för chokladfondue med exotiska fruker och marsmallows. Efter att ha snaskat detta en stund ville jag ha en varm marsmallow, så som man åt dem när man var liten. Då höll man dem över en öppen eld i skogen (som efterrätt efter att man hade grillat körv), när man med någon förening var ute på utflykt i den då idylliska sommaren. Vi hade dock slut på ved igår, så jag fick ta och hålla min marsmallow över ett värmeljus. Marsmallowen började brinna. Släcka. Luktade bränt i lägenheten. Obs! Ingen brännskada.
Såhär ska det se ut när allt går enligt planen.
Sen ville jag inte vara med mer.
Matlagning i sig kan vara så överskattat. Lycka är att sätta sig vid ett dukat bord. Att ha en privat "tända brasa-hålla marsmallow över elden-agent" skulle inte heller sitta fel.
Jag brända mig ju inte i alla fall. Oklart är dock om det beror på att jag inte var i ofördelaktig kontakt med alla varma föremål eller om jag har fel på mina nervbanor vad gäller temperatur och smärta.
xx
Hur gick det med vanten då?
Hur det gick:
Jag gick av tåget i Skövde. Sökte av varje liten millimiter jag passerade likt en knarkhund. Hörde någon ropa på mig från rulltrappan. Blickade ditåt. Där låg min vante och skrek: "Hjälp, jag ligger i en ohygienisk och otrivsam miljö! Ta min hand (hehe) och hjälp mig upp!" Jag fullkomligt rusade fram och slängde mig mot vanten min. Jag ropade, nästan skrek:"Jag kommer min sköna! Frukta intet ont!" Hinder nummer 1 uppstod: Ett stålstaket stod ivägen för min vän. Trots hyfsat likväl slanka som långa armar nådde jag inte till hans hand. (Jag är ju ingen apa). Jag provade att angripa problemet från ett annat håll, så att säga. Då uppstod hinder nummer 2: Rulltrappans armräcke rullade där jag nu istället var tvungen att stå för att komma min vän nära. Jag rullade bort en bit, slank ur hans hand. Sen såg jag mitt liv, utan vanten, framför mig och sade högt till mig själv: "Ta i nu för fasen Linda!" Jag tog kraft från tårna, slängde mig med sådan hastighet mot vanten och således räcket, att räcket inte hann med. Jag lurade räcket.
Resten förstår ni själva. Slutet satt som handen i handsken.
xx
Vante på vift
Den sprang bort/tappades bort någonstans på eller kring resecentrum i Skövde. Det är en fin Ralph Lauren handske i svart skinn. Den och dess kompis är/var mina favoritvantar.
Hur kommer det sig att just vantar har sån enorm borttappningsfrekvens? Varför händer det inte lika ofta med ringar, nycklar och dylikt? Det är precis som att de är som gjorda för att förläggas. Man skulle ha behov av en stor vinterbuffert av vantar på hatthyllan. Ett vantberg.
Om du som läser detta just har stulit min vante eller funderar på att göra det, kan jag tala om att det har du inte så mycket för. Då den bortsprugna vanten är en vänstervante kommer du få en snorkall högerhand. Om du pga. att du håller på att förfrysa din högerhand börjar varva vänstervanten på din högra hand kommer du bara se fånig ut. Jag vet, för jag har kört så (fast motsatt då) hela morgonen och det ser då ut som att tummen på vänsterhanden sitter på fel sida. Det ser ut som att man har en ytterst ovanlig missbildning.
Nu sitter jag i Göterborg, fast jag vill vara i Skövde på vantjakt. Det är bara att hacka i sig och hoppas att mänskligheten är vänlig (år 2010) tills jag kommer tillbaka till hemorten ikväll.
Tills dess: Håll tassarna borta från min vante!
xx
