Prickig korv-drama
Prickig korv-drama 1:
Jag var och småhandlade. Visste med säkerhet att jag glömt 2 varor. Stod och kliade mig i huvudet på Willys. Kom inte på de 2 varorna, hur mycket jag än kämpade med minnet. Bestämde mig därför för att ta 2 kartonger med plaspåsar, istället för 1, samt 2 förpackningar med prickig korv, istället för 1. För att kompensera.
Detta måste vara första och sista gången inhandlingen går till på detta vis, har jag nu sagt till mig själv. För systemet i fråga kan ju ömöjligen vara hållbart, ur någon aspekt.
Prickig korv-drama 2:
Jag studerar ju som bekant till Logoped. Som Logoped arbetar man med hela talapparaten. Rösten är en del i talapparaten. Ibland är min utbildning extra charmig:
Igår kväll kom jag på mig själv sittandes i köket och säga "prickig korv" högt för mig själv. (Måste ha associerat till kvällens inhandling) Jag övade på att säga det "öppet" enligt konstens alla regler. Jag är en person som gärna gestikulerar med händerna som medrörelse när jag talar. Så mycket riktigt gick händer och armar inifrån kroppen och ut, en mycket gynnsam rörelse för uppgiften att öppna upp. Detta i samma svep som jag säger "prickig korv". Om och om igen. (Är ju perfekt att öva på också, då sista ljudet är en tonande frikativa, jippi!)
Plötsligt dyker min fäsman upp och undrar vad som händer i köket egentligen. Jag ger instuktioner och han börjar också öva. Han säger "prickig korv" ett par gånger i alla fall. Han tyckte visst inte att det var riktigt lika spännade som jag.
Funderar på om jag ska byta pålägg till kvällens övning. "Leverpastej" skulle också vara optimalt vid närmare eftertanke.
Ps. Jag behöver hjälp med prickig korv! Är helt förvirrad av detta påläggs stavning. Är första gången i hela mitt liv som jag skriver det här nedrans pålägget och skrev rent spontant "prickekorv". Helt galet! (Är som att i vuxen ålder fortfarande tro att det heter PANGkakor. Ja, jag känner mig inte så kaxig nu.) Men också helt galet att det ska stavas "prickig korv" särskrivet. Jag skulle gärna se att det åtminstone var "prickigkorv". OCH om man som jag vill ha drama med den här korven (en för övrigt egenhändigt påhittad konstruktion), bör det då vara "prickig korv drama" eller "prickig korv-drama"? Bindestreck känns bättre nu tycker jag, men det är ju ovanligt i svenska, så.. Ja du. Jag vet att det finns orättvisor i världen, men sånt här gör mig intresserad och smått tokig!
xx
Dagens nyheter om dagens nyheter och tandkräm
Dålig nyhet:
Hallå! Stoppa pressarna! Eller rättare sagt, starta pressarna! För var är dagens Metro?!
Här kommer man ner till tågstationen i ottan och ser fram emot sin dagliga läsning som brukar räcka sträckan Skövde-Falköping (om man lusläser). Jag borde anat oråd direkt när jag kom in på Skövde Resecentrum.. Rummet hade liksom en alltför tydlig akustik... Det var avsaknaden av det dämpande pappret som gjorde det! Och det forsatte att eka även i tågvagnen hela vägen ner till Göteborg. Vad har hänt? Metro -lova att du är tillbaka imorgon! Jag kan inte leva utan dig, nu när vi äntligen blivit vänner!
God nyhet:
Har inhandlat den ultimata tandkrämen! Kommer stanna vid dess sida mycket länge, om inte för alltid. Vademecum! Varför kan Colgate och Pepsodent slänga sig i väggen då? Jo, Vademecum blir, till skillnad från sina motståndare, tydligt fluffig och löddrig i munnen. Härligt!
Lång dag i Göteborg idag. Gick upp kl 6 imorse och kom nyss hem.
Det gick mycket bra hos min logoped idag. Jag har gjort framsteg, vilket gör mig stolt.
Nu ska jag fortsätta ha tentaångest inför tentan på måndag.
xx
En Belgian Blue i vårt hem?
Belgian Blue nr. 1
Kossan (jaja, tjuren) på bilden ovan är inte gullig. (Förutom rosetten då. Den gör honom viss rättvisa.) Nä, djuret är inte på något sätt inbjudande. Absolut inte kelvänligt.
Därför tänker jag att min älskade fästman kanske borde sluta bjuda kissen Felix på proteindrink. (Trots att Fille är obeskrivligt förtjust i denna, för honom, livets dryck.)
För det har (enligt mig) uppkommit ett antal symtom som tyder på att kissen Felix håller på att förvandlas till en proteinsprängd Belgian Blue:
-Han gör orimligt höga skutt. Detta pga. ökad muskelmassa.
-Han stampar med ena baktassen (precis som Stampe). Detta pga. neurologisk skada till följd av proteinöverdos. (Eh..?)
-Han käkar på min almanacka. Vilket kategoriseras till rent och skärt vansinne, även sk. "psykbryt". Detta gör kissen pga. obalans i kattkroppen (Eeeeh....)
Jag hävdar med relativt stor säkerhet att samtliga symtom överensstämmer med monsterkossans (jaja, monstertjurens) natur. Visst är det hela läskigt?!
Belgian Blue nr. 2
xx
Ps. Var längesen denna tidigare skandalomsusade kossa (jaja, tjur) var i ropet nu. Är lite nöjd över att bidra med dess mediala återkomst.
Cirkushoppet
Det numret som vår repertoar består av heter "Cirkushoppet" och går till på följande vis:
CIRKUSHOPPET
Deltagare:
Katten Felix (röd bondkatt)
Pappa (min fästman/husse)
Mamma (jag/matte)
Akt:
1.) Felix placeras varsamt på fönsterbläcket i sovrummet.
2.) Pappa drar handen mellan de två täckena i sängen, så att fingrarna syns litegrann. Sängen står ca. 1 och en halv meter ifrån fönsterbläcket.
3.) Felix uppmärksammar de lockande fingrarna.
4.) Felix fokuserar mot de lockande fingrarna.
5.) Felix spänner den späda kattkroppen.
6.) Felix placerar en tass utanför fönsterbläcket, samt tar sats.
7.) FELIX FAR IVÄG I EN FANTASTISKT FULLÄNDAD BÅGE GENOM LUFTEN.
8.) Mamma (som hela tiden har stått ett par meter ifrån, vid dörrposten, under akten) klappar händerna i obeskrivlig förtjusninng.
9.) Mamma producerar firande och uppmuntrande ljudslingor.
10.) Mamma, stolt och klädd i sitt bredaste leende, utropar "en gång till, en gång till" (under tiden som Felix givetvis kärleksfullt attackerar pappas lockande fingrar.)
Obs! Akten upprepas önskat antal gånger.
Vardagsspänning kallas det.
xx
I bloggsaxen...
Efter att ha bloggförkovrat mig en bra stund (läs timmar) igår kväll, frågade jag min fästman om han trodde att jag skulle må bra av en bloggfri dag imorgon (idag fredag)? "Ja, det kan nog vara sunt för dig...", sa han med lätt bekymrad blick.
Jag nickade instämmande med klotformade ögon och dålig datorhy.
Jag KAN inte göra nåt lagom. En av mina bästa vänner uttryckte sig i stil med: "När du gör något så gör du det med liv och lust" Jo, jag tackar ja. Så sant som det är sagt. Det måste väl ändå vara nåt syndrom jag lider av? Förslag? Eller är det nåt så enkelt som problem med on -och off-knapparna?
För nu sitter jag ju här och smygbloggar. Hu. Har svikit mitt eget löfte. Hu. Kanske det enda som hade hjälpt hade varit att åka iväg med datamaskinen till tippen? Eller hade jag börjat käka bredband i mitt kvarter då, för att få min dagliga bloggdos?
När kissen Fille kommer gående på sina gudomliga tassar och jamar, säger Fredrik "Nä, men, vad är det lillen?". Han säger det sådär supergulligt och faderligt, med hjärtat på rätt ställe. I samma situation säger jag "Jajajaja". Inte lika ljuvligt, nej. Har kommit på att jag ska sätta igång och jobba på min moderliga och omhändertagande framtoning. Jag trodde den var helt ok, men nu har jag alltså hittat brister.
Ikväll ska vi bowla med svärföräldrarna. Jag ingår inte i förlorande lag, men idag ska jag vara i samma lag som svärmor, så eventuellt att jag måste börja ladda för fölust. Hon visade nämligen mig sin bowlingteknik för ett tag sen. Den innehåller ett flertal små trippar på rad. Det säger väl det mesta. Men hon är underbar och jag älskar henne!
Vill förtydliga en sak angående inlägget "dammsugarjävel": Här hemma är det verkligen inte bara jag som dammsuger. Min fästman gör det MINST lika ofta. (Trots ryggproblem. Så pass dålig atmosfär bildas när jag gör det.) Nu har han fått upprättelse i rättvisans namn och jag har även slagit ett slag för jämlikheten, en extremt snöig löningsdag som denna.
xx
En ängel på min axel
En tidigare kollega till mig var övertygad om att hon i sitt tidigare liv varit lyxhora (!) i det norska hovet. Anledningen till hennes övertygelse var bland annat att hon kände till alla gator i den norska staden, trots att hon aldrig hade satt sin fot där förut. I detta liv vill säga. Samma kollega kände också av en flicka som höll till i en av garderoberna i lägenheten. Flickan hade, vad min kollega kunde förstå, kopplingar till bostaden sedan tidigare och var inte förtjust i nya hyresgäster.
2006 träffade jag en sierska. Det var inte så att jag gick till henne, utan hon befann sig i samma sällskap som jag den kvällen. Helt plötsligt, när jag stod och tittade på några prylar i en butik vi besökte utbrast hon: "Grattis till den kommande förlovningen". Sen berättade hon också att äntligen hade mannen ifråga hittat den kvinna som han ville dela resten av sitt liv med. Om jag började störtgråta av förvirring, förvåning och glädje? Ja. Sierskan bad mig sedan om ursäkt, då hon inte hade för avsikt att få mig att gråta, utan bara tyckte att jag var värd en uppmuntrande nyhet.
När jag var ute och sprang för någon månad sedan såg jag något märkligt. Jag har för övrigt alltid trott att jag inte besitter några som helst egenskaper att se och/eller känna saker från det okända. Jag såg en människa utan drag. Hela situationen var unik och är svår att förklara. Som sagt var det första gången jag upplevde något liknande. Jag har männsikor i min närhet som har kontakt med det okända, och fick förklarat för mig att jag säkert inte inbillade mig. (Jag började hitta på alla möjliga ursäkter för vad jag hade sett. Suddiga linser till exempel, haha.) Man kan visst bli extra mottaglig när man har öppet, rensat sinne. Som när man är ute och springer.
Vissa tror på det övernaturliga, några tror på vetenskap och somliga tror endast på sig själva. Såvida man inte skadar någon annan, anser jag att man ska tro på det som känns rätt för en själv. Jag tror på en ängel på min axel. (Jag älskar keruber, så jag ser det som en kerub.) Denna ängel beskyddar mig. Jag känner att jag på något sätt alltid har något som hjälper mig, ser till att det mesta ordnar sig för mig. Det är min ängel som stöttar mig. Man kan säga att min ängel är en metafor för hopp.
xx
Dammsugarjävel
Detta ord har nyss ekat mellan fyra väggar på Storgatan. Jag har försökt med allt -mellanmål innan (för blodsockrets skull), andas djupt och tänka på havet, räkna till tio, tänka på roliga saker, fantisera om hur fint det blir efteråt osv. osv... Men likt förbannat blir jag lika vansinnig varje gång jag städar. Jag avskyr att städa. Det gör mig även sjukt stressad. Axlarna far upp i öronhöjd på tre röda. Käkarna biter ihop. 
Om jag vann en större summa pengar skulle hushållsnära tjänster i form av städning vara en av de absolut första sakerna jag skulle prioritera. Jag önskar bli kvitt helvetesgörat, slippa använda helvetesmaskinen! (Linusida i Astrid Lindgrens Madicken kallade dammsugaren för helvetesmaskin. Med all rätt.)
Hur går det till då? Jo, katten Felix är rädd för dammsugaren och springer därför och gömmer sig. (Han är otroligt söt, då han planerar ut flyktvägar med omsorg. Allt för att passera maskinen med största möjliga avstånd.) Efter Felix kommer Fredrik ilandes. Han gömmer sig också och är rädd. Men nej, inte för helvetesmaskinen, utan för mig. (Det sistnämnda något överdrivet föstås.) Jag svär, spottar och stampar, samt sliter, rycker och drar i min inredning. Den röda dammsugaren har otaliga gånger farit med en sån enorm hastighet över trösklar, rakt in i stackars lister och väggar, att den har drabbats av ett flertal vita fartränder i sin röda lack. 
Varken mitt temperament eller mina intressen matchar med städning. Men det är ju bara att bita ihop och ta tag i saken, som faktiskt måste göras, säger de. Jo visst, men här ska kanske inte bitas ihop så mycket att kroppens hårdaste material, emaljen, spricker.
Nu när tonvis med röda katthår, som var fastetsade i diverse textiler, har sugits upp av maskinen och när samtliga av lägenhetens golvytor har fått sig en omgång, och även sängkläder är bytta, sprider sig dock ett lugn och en tillfredställelse över Storgatan och mig. I detta läge inser jag givetvis att städning hör allas vardag och vuxenliv till och att jag beter mig otroligt barnsligt när jag städar. Dessa tankar är dock självklart som bortblåsta nästa gång jag öppnar städskåpet. Vem sa någonting om att försöka utvecklas? Nå, jag får väl helt enkelt hoppa på en kurs i dammsugarhantering och föröka bli en bättre städmänniska.
Följetång: Sveriges näst läckraste kändisman är Fredrik Wkingsson. Enorm charm, humor och ett strålande vackert och hjärtligt leende. Mer behöver icke sägas.
xx
Födas med silverfat i mun
"Födas med silverfat i mun"
(Ja, det ska vara SKED, inte FAT. I detta fall kom jag på mig själv mycket snart efter uttalandet, skämdes faktiskt lite, samt fick en otroligt kul bild i huvudet. Måste vara kruxigt att få in ett fat i ordinarie storlek i truten, om man säger så.)
"Man ska inte göra en gås av en fjäder"
(Ja, det ska visst vara HÖNA, inte GÅS. Men vad fasen spelar det för roll? Fjäderfä som fjäderfä.)
"Man ska inte ropa hej förens man är över bron"
(Japp, det ska vara BÄCKEN, inte nån BRO... Men vad ska jag säga? Jag gillar att bygga broar! Dessutom är det ju relativt säkert med broar, i jämförelse med att t.ex. hoppa över bäcken, vilket gör att man med bro kan unna sig det där "hej:et" innan man är fullt över.)
"Möta Olle i grind"
(Mmm, han ska visst MOTAS, den där Olle, inte MÖTAS. Men diplomatisk som jag är tycker jag att det är mycket trevligare, mer gynnsamt och framgångsrikt att mötas än att motas!)
Ödets ironi är att jag studerar till Logoped. Visst! (Utreder just nu mig själv- orsak och framtida insatser, men emottager tacksamt hjälp från andra, då min egen bedömning om min egen problematik tenderar att vara allför subjektiv. Haha.)
Nu till nåt helt annat. Vill bara konstatera att Sveriges läckraste kändisman är Per Morberg. Han skyr inga medel, utan smakar minsann av den kokande grytan genom att doppa fingrarna i den. Ingen träslev där inte. En riktig karlakarl och sexig som få.
Vill även tacka för alla de kommentarer som hittils har rullat in på min blogg! Kommentarer glädjer mig!
xx
Idag har jag tänkt på...
...att jag har varit ovanligt låg de senaste veckorna. Jag har en eorhört givande, spännande och tillfredställande höst och vinter bakom mig. Jag har haft sällan skådade mängder av energi. Så det kanske är det som gör att det blir så påtagligt när vinden vänder. Men de flesta bekymmer som tynger mig förväntas räta ut sig snart.
...min cancersjuka moster. Många tankar med värme och styrka till dig. Tänker på dig ofta.
...att jag blev ledsen och grät några tårar igår när jag fick höra att min lille Jack (Fredriks systers son) hade blivit ledsen över att inte fått träffa mig i söndags. Jag blev så rörd.
Grönsakstårar...
...att det var mycket att klämma i sig en hel pizza igår. Men finns det plats i magen så finns det.
..att det är mycket svårt att utveckla bra rösttekniker. Jag har gett mig in på ett klurigt (men ack så intressant) yrke.
..att min sambo är tapper och gör mig stolt.
...att 2009 hittils skönaste citat kommer från en bekant och lyder: "Man måste njuta av varandras kroppar". Det är så härligt pretantiöst.
...att det borde PIPA hysteriskt i min omgivning när jag är såhär odiciplinerad och inte får något pluggat. Och att det där satans outhärdliga pipet endast skulle upphöra när näsan är i boken. Är DET vad som kallas studieteknik..?
...att jag blev glad när Marie sms:a mig att hon älskar mig. Det var mycket fint och gjorde mig (också) rörd.
...att det är bevisligen är många saker som får mig på dåndimpen, och att jag därför vill bryta av med ett recept på en ohyggligt god drink som jag tänkt på idag och mixade ett flertal av i lördags:
FIDEL CASTRO
1 lime
ganska mycket is
4-6 cl Havanna Club (mörk rom)
American Ginger Ale
Drink: Fidel Castro. Bartender: Linda
Skär lime i klyftor. Muddla 3-4 st klyftor ordentligt i ett glas. Hiva på rejält med is. Låt sedan rommen sirla ned i glaset. Fyll upp med American Ginger Ale, sätt en limeklyfta på glaskanten, surpla och njut!
xx
Tantfaktorn
Jag är stolt ägare av 15 brudorkidér. (På 3 rum och kök...) Lägg märke till att jag är stolt över mina blommor, samt att jag vet vilken orkidéfamilj de tillhör (brudorkidé-Phalaenopsis). Att tillägga är att jag ropar på Fredrik när någon av dem har en ny stängel som växer ut. Ropet är fyllt med glädje och jag är mycket ivrig över att visa undret. Nya stänglar växer fram relativt ofta. Detta för att jag äger så många orkidéer, men även för attt jag vårdar dem så ömt.
Finns mer att hämta angående växter. Jag har ett olivträd som jag övervintrar inomhus. (Förra året övervintrade jag det i ett förråd med rätt ljus och temperatur, vilket hade ännu fler tantfaktorer.) Jag följer det hela med spänning och är så glad över att resan gått så bra att det tom. kommit skott såhär på vinterhalvåret.
Vill helst inte slänga en växt som är vacker och inte mår dåligt. Detta har lett till att julens vita julstjärnor har fått flera skott och håller på att ta över vår lägenhet (tillsammans med orkidéerna). De mår naturligtvis så bra för att jag skött dem så omsorgsfullt.
Jag utropar "usch", "fy" , "nämen" och "käre nån" i tid och otid.
Konstaterar alltid hur trevligt något är. Vid en god middag uttalar jag mig följande: "Åh, vad trevligt". Att det är just ordet "trevligt" är viktigt för tantfaktorn.
Hyser agg när någon går från bordet innan alla ätit upp. (En egenskap som min fästman envisas med att hävda att jag tagit över från hans syster.)
I livsmedelsbutiken: Jämför kötthalten i falukorvarna och kikar på jämförelsepriset på varor. Tar utstuderat förpackningar med längst hållbarhet. Man vill ju minska risken att mat ska gå till spillo.
Putsar mina skor så gott som varje morgon.
Frida är vittne till min tantfaktor. Just denna kväll speglades tantfaktorn även i min outfit. Min kära vän hade otroligt kul åt min outfit - beige trenchcoat och clips, för tantigare kan det ju knappast bli!
xx
i-sprikit
Fir mingi ir sin vir jig itt stirt fin iv i-sprikit. Illi vikilir skilli viri bikstivin i. Jig minns itt min fiik int i kikin im min pritidi sihir fir lingi. (Jig ir nig si birnfikisirid dinni viiki fir itt jig lisir im birns lis-ich skrivitviikling ni.)
Jig i Fridrik hir jist smiskit i iss irits firsti gliss. Virticken! Dit vir gitt. Diimstrit vir dit vi slickidi i iss. Jig misti ticki Fridi fir glissinspiritiinen!
Tidig vår i Damark 2008.
Danska Ludvig diggar också våren.
xx
Duka med kotte
Jag och en barndomskompis hade varit mycket uppmärksamma och noterat att maskar höll till i vattenpölar. Vi lade ihop ett och ett och började samla daggmaskar i baljor som vi hade fyllt med kranvatten. De tyckte ju bevisligen om vatten. Men ack, maskarnas färg gick från rosa till grå, inte en levande mask i sikte i våra baljor dagen därpå. (Om jag inte missminner mig började vi rädda daggmaskar från vattenpölar efter denna incident. Allt vi gjorde var i projektform.)
Så till min härliga dukning! Hela familjen var på bilsemester i Europa. Vi hade nåt vår destination i Italien, då vi tre syskon kom på den strålande idén att ordna med fika till oss själva och våra föräldrar. Vad stolta mamma och pappa skulle bli. Vi strukturerade upp det hela följande: (Eller ja, mina äldre syskon skötte uppdelningen. Jag gjorde bara som jag blev tillsagd.) Min bror och syster tänkte igenom glassorterna som vi skulle bjuda på (här hade eventuellt även jag ett finger med i spelet). De hade även ordning på slantarna och stod för själva inköpet i butiken.
Mitt område var dukningen. Offret för min styling bestod av ett runt , vitt plastbord med tillhörande fem plaststolar. Bordet var placerat på den italienska ballkongen. Så hur beslutade jag mig för att dekorera? Jo, assietter, skedar och glas förstås. Men själva huvudkreaktionen, som jag var mäkta stolt över, bestod av: ett ark toalettpapper (dvs. en mycket liten "snutt"), en italiensk kotte (som är mycket stor, säkert 15 cm hög och 10 cm bred). Runt kotten virade jag mitt neonrosa "senilsnöre" (som man fäster solglasögonen i och har runt halsen, för att inte tappa bort dem), likt glittret runt en julgran. Alltsammans placerade jag omsorgsfullt på mitten av plastbordet. Voilá!
xx
Äger H mig?
I regel är jag inte vidare förtjust i mina hormoner, eftersom jag tycker de styr mitt känsloliv för mycket. Ja, jag vet att man måste ha dem, att man behöver dem.) Men idag är jag både besvärad över dem OCH saknar dem på samma gång. Fast det är förstås olika hormoner jag pratar om.
Har känt mig illa till mods nästan hela dagen. Är extra ledsen över knäsmärtorna och redan hur trött som helst på all tid att lägga på stretch och massage av knäna. Känner att jag ju inte ens vet om det kommer leda någon vart. Alltså helt uppgiven. Och till detta trött och nere. Känner inte för något. Vill bara lägga mig i fosterställning under täcket. Och på detta är jag grinig och inte minst ledsen. När några tårar fälls är det dags att kolla almanackan... Jag avskyr att det stämmer nio gånger av tio. Jag pratar om PMS. Inte för att jag blir gladare av det, men det är ialla fall en förklaring.
Å andra sida saknar jag de "goda" hormonerna enormt. Jag vill bara bli skadefri så att jag kan träna. Ge mig ut på en löprunda och få en dos av lyckohormoner att virvla runt i kroppen. Känner mig dämpad av vad jag tror bla. beror på en saknad av dopamin.
Så, ja, H äger mig.
xx
DEN VAKKRASTE FLIKKAN I VÄRLDEN
Det var en gång en ung kvinna som delade livet med en ung man. Året var 2005. De var kära. Den unga kvinnan ägde en blänkade, bred silverring. Ringen var en studentpresent från hennes syster. Hon tyckte otroligt mycket om denna ring och bar den därför så gott som varje dag. Men så en dag tappade ringen sin glans och lyster och var mycket repig av alla sammanhang den varit med i. Hon lade den därför i sin byrålåda, och tänkte putsa upp den en dag längre fram. Men ringen glömdes bort och blev liggandes i byrålådan i månader.
Tills en dag, då den unga mannen stal ringen från den unga kvinnan. Detta utan kvinnans vetskap. Han gick med ringen till den lokala guldsmeden. Där lät han gravera in ett textat budskap på ringen utsida. Det löd: DEN VAKKRASTE FLIKKAN I VÄRLDEN. Den unga kvinnnan var av halvfinskt ursprung. De dubbeltecknade k:na var till för att kvinnan skulle veta att den tillhörde just henne och ingen annan. Den omgjorda ringen levererades av den unga mannen till den unga kvinnan, en vecka innan deras ettårsdag. Mannen var ivrig att ge sin unga kvinna gåvan. Den unga kvinnan grät lyckotårar och hennes hjärta stod i brand.
Idag, flera år senare, är han hennes fästman och hon hans fästmö. De har gått igenom prövningar, delat glädjeämnen och står alltid vid varandras sida och älskar varandra djupt. Än idag är, för den unga kvinnan, denna gåva den mest fantastiska och oslagbara. Den omgjorda ringen är också hennes vackraste och mest betydelsefulla ägodel, då symboliken betyder oerhört mycket för henne. Denna saga är en saga om kärlek. Denna saga är sann. Den unga kvinnan är jag.
Fredrik, jag älskar dig så.
Nu till något helt annat. Idag har jag varit på mitt första besök hos "min" logoped. Jag har verkligen längtat, och det var lika spännande och givande som jag hade trott och hoppats. Så nu har jag övningar att pyssla med. Vill inte tråka ut eventuella läsare med fackterminologi, så jag kan säga så mycket som att mina grundförutsättningar är bra, vilket är glädjande. Men nu ska jag arbeta bort "ogräsljud" och förbättra min hållning. Inte minst ska jag öka stödet i slutet på meningar så att jag kan bli kvitt pressad röst och på så vis knarr och yttrandets slutliga uppsving. Det är en resa att göra. Har ju ändå talat på sättet jag gör idag i hela mitt liv. Förhoppningvis kan jag utvecklas mycket. Ska bli intressant att se vad övning kan göra. Jag vill ju bli en logoped som kan fungera som en förebild och vara förtroendeingivande för mina framtida patienter/klienter.
xx
Kroppsbehåring i lågkonjunktur
Jag tycker rakat känns väldigt "högkunjunktur". Kroppsbehåring, å andra sidan, känns otroligt "lågkonjunktur". Dessa åsikter är helt och hållet baserade på fria associationer.
Så, damer och herrar -kasta rakhyveln/rakapparaten/trimmern/epilatorn, och låt allt hår växa fritt! Detta för att spegla den samtid du lever i. Ge dig hän åt lågkonjunkturen, låt den påverka även denna aspekt av ditt liv!
Dessa ord är yttrade av en kvinna som senast igår lät Gilette Venus göra sitt jobb med de stubbiga benen. Skulle ju ha kjol för bövelen. Så jag tänker alltså inte stå där igenväxt tills TV 4:s ekonominyheter utropar prognosen att högkonjunkturen är på intågande igen. Man måste ju agera som i en högkonjunktur om man vill att den ska komma tillbaka. Du väljer själv din väg i denna heta potatis.
xx
Språkutveckling och schlager
Jag är en diciplinerad och ordningsam person. Därför är det nu skumt att jag har läst en kurs en hel vecka utan att, just det, läst något. Är inte likt mig, så jag börjar undra, har jag gått och blivit en regelrätt "slöfis"? Ve och fasa. För att dämpa ångesten och motarbeta "slöfisfaktorn" , har jag läst några sidor en lördag som denna.
Vill klargöra att jag läser en mycket intressanat kurs; Språkutveckling-barn och ungdomar. Jag går ju för övrigt, enligt mig, väldens mest intressanta utbildning. Jag kommer få universums mest spännande yrke -Logoped! Hallelulja! Är mycket glad över att känna sådan tillfredsställelse över mitt yrkesval som jag gör. Nej, logopedi handlar inte om varken fötter (pied, pedal) eller ben (ortopedi)... Det handlar om röst- och talproblematik. (Logopedi-läran om talet) .Så inte konstigt att jag är nöjd.
En bråkdel av kurslitteraturen. Personen som gjort layouten till bokomslaget måste lidit av idétorka eller helt enkelt bara haft en dålig dag. Den känns väldigt "efterkrigstid" enligt mig.
Ikväll blir det 25-årsfirande inklusive schlagerafton! Schlagern till ära kommer jag bära en petroliumblå top med PALJETTER vid dekolletaget. Till detta matchas en nattsvart, knälång (FÖR kul ska vi inte ha!) pennkjol.
Jag hejjar på EMD ikväll. Ja, jag gillar EMD:s musik, vilket ju anses extremt töntigt, jag vet. Men töntigheten gör det bara än mer skönt tycker jag. Töntighet är befriande. Det är jag och 14-åringarna av kvinnligt kön som klappar takten ikväll.
Fast jag måste dela med mig av att jag inte riktigt står ut med Mattias I EMD. Det är nåt med hans mun. Ni som känner mig vet att jag har otroligt svårt för vissa munnar. Det är inga speciella drag hos dessa munnar som jag ratar. Att de skulle vara stora, små, breda eller runda och ha stora, små, bruna, blekta eller sneda tänder, nej. Utan det är just bara vissa munnar. Det är fruktansvärt, då jag ju i detta fall ratar en hel person. Usch. Samt att det är märkligt. Kanske borde kolla upp detta rent psykologiskt. Kanske Freud eller Skinner har ett finger med i spelet. Vill även säga att mitt hjärta däremot slår ett extra slag för Danny, vill le när jag ser honom, vilket är ett gott betyg.
De senaste dagarna har Felix (kissen) spontant kommit upp i mitt knä och spunnit och lagt sig flera gånger. Enligt gammelmatte/svärmor (vi fick Felix av Fredriks otroligt kärleksfulla föräldrar!) gör ju han detta mycket sällan, och när han gör det tycker han verkligen om personen vars knä tillhör. Så summan av kardemumman är att jag känner mig mycket älskad av min katt!
Vid 6-tiden kommer min snygga fästman hem från dalahästarnas näste! Längtar! Jag kommer förmodligen pussa sönder honom!
På återseende.
xx
Tävling
Jag tänker vardag, funktionellt och lättburet MEN med en festlig touch. I denna outfit kan jag välja om det känns tisdag förmiddag eller fredag eftermiddag. Här kommer mitt bidrag:
Fantastisk enkel, skönt ledig och nonchalant top. Den gröna färgen välkomnar våren.
De lite längre jeansshortsen. En av mina personliga favoriter. (Har bott i shorts av denna modell flera vår/sommarsäsonger.) Den shyssta längden gör att de är bekväma och bara rent av läckra, och ger också utrymme för solen att nå och färga benen! Tvätten är snygg ; lätt sliten och vårig.
En stor del av outfiten. Jag vurmar för marinblå jackor. Den här är hur läcker, kvinnlig och kaxig som helst med sitt fräscha snitt. Attityd!
Våga bära svarta accessoarer till marinblått! (Jag tycker kombinationen är hur snygg som helst.) Dessa är enkla och har den rätta känslan till övriga outfiten. Fina spännen (som absolut inte är pråliga, något jag inte tycker om.. ) och lagom klack som vanliga männsikor (läs mig) kan spenderar några timmar utan att halvt dö i.
Piffig detalj som fyller sin funktion och bryter det övriga. Kul med lack och rosetten, som fixar fredagskänslan om så önskas.
Helt fantastisk smycke. De vita pärlorna är vackra till det marinblå och blir spännande tillsammans med topen med baskänsla. Berlockerna är så fina och ger en intressant feeling. Nyansen på "stålet" matchar jackans knappar till hundra procent.
Jag fullbordar det hela med ett par genuina, klassiska Ray Ban pilotmodell.
Tack för mig och för visat intresse!
xx
Presenter och godis
På tisdag har jag inte ätit raffinerat socker på 7 veckor (förutom att det ju slunkit med socker i typ hallonfil och i nån mumsig drink har det ju varit läskeblask), vilket är ett storslaget rekord för Linda Maria Minkkinen! Som att jämföra med VM-guld i simning eller Nobelpriset utifrån mitt perspektiv. Så jag är stolt och nöjd. Det är ju godis som är min passion. Främst lösgodis. Jag är en "sucker" för lösgodis. Ikväll tänker jag bryta mitt uppehåll, av den enkla anledningen att jag känner för det. Ska bli gott med godis ikväll! (Ska till Sigges och handla! Ett av stans bästa, om inte allra bästa, sortiment!) Men nu känner jag att jag kommer kunna ha kontroll över godiset, att besattheten hör till det förflutna. Besatthet är inte kul att ha. Nu tänker jag ha 1 dag i veckan som jag äter sötsaker på, typ som "lördagsgodis". Det kommer passa mig bra. Så har jag käkat semla på fredag, så blir det ingen gottepåse på lördagen. Varför jag nu skulle käka semla på fredagen i förmån för gottepåsen.. Skulle aldrig falla mig in, gillar ju knappt semlor. Är bara massa bröd och skit!) Kan hända att det är lätt hänt att äta lite väl många brownies på fikan på eftermiddagen denna dagen och runda av med väl många kategorier av godis, så utmaningen blir att hålla det på en sund nivå på "sötsakda'n", inte släpa hem 1 kg godis och proppa i mig. För det är en del av besatthet för mig.
Har varit så otroligt skönt att känna vad det innebär att vara "sockerfri". Jag har verkligen uppnått det jag ville, fått ett jämnare blodsocker. Jag tar inte alls slut lika tvärt längre, har mer ork och blir inte lika lätt grinig. Därför känns det hälsosamt att vara fri från socker till den största delen. Det gör att jag mår bra. Har verkligen insett vilket gift det är. Att det sedan faktiskt märks lite på "sockermagen" är enligt mig en mycket välkommen bonus!
Klippt mig idag! Så jag är nöjd och icke stripig nu!
Så har jag ju varit och handlat presenter! Är sjukt nöjd med dagens inköp. Kan inte skriva vad det är, ifall nån av de lyckliga läser bloggen. Är många födelsedagar denna period, så det var presenter till lilla brossonen Ville, svägerskan Anna, bebisen som snart ploppar ut och till min underbara vän Jessica som fyller 25 idag! Grattis till henne! Jag fullkomligt älskar att shoppa barnpresenter från butiken FÖRR och NU i Skövde. Hett tips. De har så fina, genuina saker. Jag kommer alltid därifrån med mer än jag tänkt mig. Detta är min "favortipresentbutik" i stort. Ett ordentligt plus är att personalen är så väldigt trevliga, livfulla och omhändertagande och att de gör stans vackraste inslagningar! Oj, där ser man. Nu har jag gått och blivit en komersiell bloggare! Och det är helt ok med mig.
Nu ska jag ge min spinnande kisse uppmärksamhet och, ja, stretcha...
Härliga barnprylar. Gillar lilla Anna skarpt. Gillar hela Tummen-familjen.
Skön stil.
Deras böljande utbud av GreenGate. Älskar deras saftkaraff i vitt/rött
randigt med ljusblå kant upptill. Den finns dock ej i bild.
xx
Älskar löpning och hatar mina knän
Varnar för sjukt tråkig läsning på bloggen idag! Är endast som en dagbocksanteckning för en stackars smärtfylld (fysiskt och psykiskt) kvinna idag.
Ok, here we go... Upptäckte ju min passion för löpning förra senvintern. Höll ganska länge, men fick plötsligt mer och mer ont i knäna, framför allt höger till en början. Då jag inte var klok nog att avstå löpning trots smärtan, försökte jag löpa ändå till det tog tvärstopp. Hade även ihållande smärta i vila och vardag. Sökte läkare, och gick tyvärr på dennas linje. Med facit i hand undersökte han mig ju knappt, och lade inte in i bilden hur viktig löpningen var för mig. Överansträngning, Voltaren, spring inte så långt, löd orden. Jaha... Och vad händer med knäna när man börjar löpa igen efter hävd inflammation? Jo, problemen börjar efter en tid igen, för man har inte gått til botten med problmet, bara försökt bota symptomen. Jag kokar när jag tänker på vilken makt läkare kan ha och framför allt att jag gick på hans ord.
Så nu sitter jag här med knäont igen. Har trott att jag tänkt på allt för att förebygga (läkaren backade ju inte precis upp med nåt viktigt, så den faktan har jag försökt ta reda på själv förstås). Skor, underlag, vila, succesiv ökning av distans och stretch. När jag försökte mig på att löpa idag hade jag ändå vilat sen i söndags (ja, vet det är inte länge..) Kände knäsmärtan komma upp igen på löprundorna här om veckan och i söndags var det mycket påtagligt. Har även haft ont när jag bara gått typ till tåget de senaste dagarna. Så jag skulle ju förstås inte gett mig på det redan idag, trots att jag kände mig bra i vila. Såklart att knäna fortfarande var inflammerade. Det var dömt att misslyckas.
Så efter 1,5 km fick jag gå hem igen. Jag har verkligen varit bedrövad ikväll för att jag inte håller. Jag älskar verkligen att löpa och blir arg och ledsen på alltihop. Jga vill utöva min passion! Jag har sett fram emot Göteborgsvarvet så länge nu! Inser nu att jag får vara glad över om jag kan springa det alls, och får sänka ambitionsnivån med många procent. Vilket suger, för jag hade en måltid (ioch inte en sånman äter, utan ett mål tidsmässigt!). Men vet ju hur knäna artade sig förra säsongen..
Hur som haver: Vill jag löpa, vilket jag så gärna vill, kan jag ju inte gräva ner mig i skiten bra. Nä, jag måste ha tilltro och sätta upp en plan! sagt och gjort! Har varit ett idogt sökande, så min plan är baserade på faktakällor med stor vidd:
Jag anser att jag till stor sannolikhet har drabbats av löparknä, vilket är en skitdiagnos i sig. (Fast man vet ju i alla fall vad det är i sånna fall, samt att det är ett vanligt problem. Fast det sistnämnda hjälper ju den enskilde föga. Jag är positiva Arne idag...Och andledningen till att jag ställer min egen diagnos och inte söker läkare är nog uppenbart) Så nu har jag beslutat mig för att fortsätta smörja mina knän med Voltarengel (börjar med vänster med nu, för det kändes inte bra idag), käkar även Voltaren. Detta tänker jag göra i 2 veckor i samma veva som jag är i absolut vila.. Skittråkigt, men enda sättet. Vill ju inte sätta mig på spinningcykeln och anstränga IT-senan fast jag inte känner det pga. Voltaren. Inga långa promenader heller. Kort sagt inget som inkluderar knän. Kan ju gå och träna överkropp på gymmet i alla fall. (Känns inte så inspirerande just i denna stund, men det vänder nog). Men framför allt, här ska stretchas!! Har 1 övning för själva IT-senan (om jag nu lyckas få till den), samt en slags massage/tänjning av samma sena. Sen tänker jag nu även vara noga med den andra stretchen; rumpa, framsida lår, höftböjaren osv. Så här blir mycket tänj på storgatan det närmaste! Helst 6 ggr om dagen, så jag vet vad jag ska lägga min tid på..
Känns sjukt mört att inte träna på 2 vekor! (Samt den sämsta tänkbara träningen/uppladdningen för Göteborgsvarvet). Känner mig redan som en säck potatis! Är ju van vid att ha flåset igång. Men jag vet med erfarenhet att man inte ska försöka kuta med smärta. inflammationen måste vara läkt.
Förhoppnigsvis (please, högre makter!) kan jag uttänjd och fin fungera i spåret om ett par veckor igen! i samband med det ska jag även utöka min styrketräning med enkla hemmaövningar för knä (benlyft) och rumpa (utfall), då detta behövs för att hålla skadan i shack! Sen ska jag stretcha som en tok i resten av min löpningsverksamma karriär!
Jag har ju en förmåga att bli sjukt besviken när inte mina planer håller, vilket inträffar då och då. Råkar ha en viss övertro till verkligheten. Därför tänker jag (måste/bör åtminstone) mentalt ställa in mig på att det kanske inte kommer fungera och att jag måste vila mer. I sådana fall tänker jag ta kontakt med en naprapat illa kvickt, för professionell hjälp och behandling. Läkare tar jag bara kontakt med om jag känner att jag vill ha receptbelagd Voltaren...
Håll ångan uppe och drömmarna vid liv!
xx
Kaffe kaffe
Har upptäckt att jag nog lägger ganska mycket tid på träning ändå. För nu när jag är skadad och inte tränar, tycker jag att jag har tid över. Så brukar jag inte känna annars, nej.
Äntligen ska jag toppa min kalufs. Fick tid på fredag.
När klockan ringde kl 05.15 imorse synkroniserades ljudet av ett annat ljud.. Att Felix (kissen) spydde på Fredriks täcke. Mindre fräscht. Av någon anledning känner jag mig som en småbarnsförälder när sådant här händer. På ett bra sätt att tillägga. Sen skämdes han (inte Fredrik, utan Felix) och sprang till köket för att fortsätta lägga ytterligare en kockla på köksmattan. Där stod jag i mörkret i ottan (ville ju inte väcka min käraste) med torky med varmt vatten på, diskmedel och föredetta vita påslakan, och gnuggade. (Kom just på att jag har Vanish på mattan nu sen nåra timmar, dags att ta bort! Lita på rosa!)
Dagens tågåkande tur och retur är avklarat. Fick mig en bokstavligen dreglande djupsömn på vägen ner. Snyggt och trevligt på ljusgrå tröja.
Har sagt hejdå till min älskling nu. Han åker till Dalarna imorgon, och kommer inte hem förens på söndag, eller lördag. Var längesen vi var borta från varann så länge. Han luktar ju så gott... Är ju så klok och rolig...Härlig att ha i närheten! Han gör mig varm, varmare, varmast.
xx
Jag har skaffat blogg
Ja, så är det faktiskt. Lindapastorgatan, det är jag. Jag är just smått frustrerad övar att mitt så omsorgsfullt och första skrivna inlägg för en stund sedan försvann. Försvann som innehållet i en smågodispåse från Sigges. Men jag skola icke misströsta. Går ju att börja på ny kula.
Sammanfattningsvis har dagen varit ovanligt händelselös. Kan bero på att jag för ovanlighetens skull varit nästan totalt initiativlös. (Inte så lätt att vara sitt käcka och alerta jag när man har ont, som jag har idag..) 50 sidors kopiering (där jag höll tummarna för att bläcket inte skulle ta slut precis på det berömda f-håret. Min önskan gick i uppfyllelse), kattkammning, telefonsamtal till vän som fyller 30 samt till den vänliga mannen på Preem angående min Clio, Blåbärsbullen. Pajbakning (ädelost), blomvattning till 50% (orkade inte med alla orkideérs näringsbehov just idag) och en och annan puss till min fästman innan han pyste till jobbet, har också varit på repertoaren.
Nu blir det varma mackor och DH kl 9. Det har jag sett fram emot.
Lägger in en bild på min katt för att han är så vacker. Felix heter han.
xx
