linda på storgatan

Varnar för sjukt tråkig läsning på bloggen idag! Är endast som en dagbocksanteckning  för en stackars smärtfylld (fysiskt och psykiskt) kvinna idag.

Ok, here we go... Upptäckte ju min passion för löpning förra senvintern. Höll ganska länge, men fick plötsligt mer och mer ont i knäna, framför allt höger till en början. Då jag inte var klok nog att avstå löpning trots smärtan, försökte jag löpa ändå till det tog tvärstopp. Hade även ihållande smärta i vila och vardag. Sökte läkare, och gick tyvärr på dennas linje. Med facit i hand undersökte han mig ju knappt, och lade inte in i bilden hur viktig löpningen var för mig. Överansträngning, Voltaren, spring inte så långt, löd orden. Jaha... Och vad händer med knäna när man börjar löpa igen efter hävd inflammation? Jo, problemen börjar efter en tid igen, för man har inte gått til botten med problmet, bara försökt bota symptomen. Jag kokar när jag tänker på vilken makt läkare kan ha och framför allt att jag gick på hans ord.

Så nu sitter jag här med knäont igen. Har trott att jag tänkt på allt för att förebygga (läkaren backade ju inte precis upp med nåt viktigt, så den faktan har jag försökt ta reda på själv förstås). Skor, underlag, vila, succesiv ökning av distans och stretch. När jag försökte mig på att löpa idag hade jag ändå vilat sen i söndags (ja, vet det är inte länge..) Kände knäsmärtan komma upp igen på löprundorna här om veckan och i söndags var det mycket påtagligt. Har även haft ont när jag bara gått typ till tåget de senaste dagarna. Så jag skulle ju förstås inte gett mig på det redan idag, trots att jag kände mig bra i vila. Såklart att knäna fortfarande var inflammerade. Det var dömt att misslyckas.

Så efter 1,5 km fick jag gå hem igen. Jag har verkligen varit bedrövad ikväll för att jag inte håller. Jag älskar verkligen att löpa och blir arg och ledsen på alltihop. Jga vill utöva min passion! Jag har sett fram emot Göteborgsvarvet så länge nu! Inser nu att jag får vara glad över om jag kan springa det alls, och får sänka ambitionsnivån med många procent. Vilket suger, för jag hade en måltid (ioch inte en sånman äter, utan ett mål tidsmässigt!). Men vet ju hur knäna artade sig förra säsongen..

Hur som haver: Vill jag löpa, vilket jag så gärna vill, kan jag ju inte gräva ner mig i skiten bra. Nä, jag måste ha tilltro och sätta upp en plan! sagt och gjort! Har varit ett idogt sökande, så min plan är baserade på  faktakällor med stor vidd:

Jag anser att jag till stor sannolikhet har drabbats av löparknä, vilket är en skitdiagnos i sig. (Fast man vet ju i alla fall vad det är i sånna fall, samt att det är ett vanligt problem. Fast det sistnämnda hjälper ju den enskilde föga. Jag är positiva Arne idag...Och andledningen till att jag ställer min egen diagnos och inte söker läkare är nog uppenbart) Så nu har jag beslutat mig för att fortsätta smörja mina knän med Voltarengel (börjar med vänster med nu, för det kändes inte bra idag), käkar även Voltaren. Detta tänker jag göra i 2 veckor i samma veva som jag är i absolut vila.. Skittråkigt, men enda sättet. Vill ju inte sätta mig på spinningcykeln och anstränga IT-senan fast jag inte känner det pga. Voltaren. Inga långa promenader heller. Kort sagt inget som inkluderar knän. Kan ju gå och träna överkropp på gymmet i alla fall. (Känns inte så inspirerande just i denna stund, men det vänder nog). Men framför allt, här ska stretchas!! Har 1 övning för själva IT-senan (om jag nu lyckas få till den), samt en slags massage/tänjning av samma sena. Sen tänker jag nu även vara noga med den andra stretchen; rumpa, framsida lår, höftböjaren osv. Så här blir mycket tänj på storgatan det närmaste! Helst 6 ggr om dagen, så jag vet vad jag ska lägga min tid på..



Känns sjukt mört att inte träna på 2 vekor! (Samt den sämsta tänkbara träningen/uppladdningen för Göteborgsvarvet). Känner mig redan som en säck potatis! Är ju van vid att ha flåset igång. Men jag vet med erfarenhet att man inte ska försöka kuta med smärta. inflammationen måste vara läkt.

Förhoppnigsvis (please, högre makter!) kan jag uttänjd och fin fungera i spåret om ett par veckor igen! i samband med det ska jag även utöka min styrketräning med enkla hemmaövningar för knä (benlyft) och rumpa (utfall), då detta behövs för att hålla skadan i shack! Sen ska jag stretcha som en tok i resten av min löpningsverksamma karriär!

Jag har ju en förmåga att bli sjukt besviken när inte mina planer håller, vilket inträffar då och då. Råkar ha en viss övertro till verkligheten. Därför tänker jag (måste/bör åtminstone) mentalt ställa in mig på att det kanske inte kommer fungera och att jag måste vila mer. I sådana fall tänker jag ta kontakt med en naprapat illa kvickt, för professionell hjälp och behandling. Läkare tar jag bara kontakt med om jag känner att jag vill ha receptbelagd Voltaren...

Håll ångan uppe och drömmarna vid liv!

xx