Diana Ross
Jag hade i denna stund med yviga gester fönat mitt hår, och ännu inte angripit det med världens bästa uppfinning för-oss-som-gärna-hellre-haft-hår-platt-som-en-pannkaka-för-att-slippa-allt-svinto-som-står-åt-alla-håll, nämligen plattången.
För närvarande överlägger jag med mig själv om jag ska lämna min fästman redan i afton eller sova på saken.
Diana Ross. Eller kanske jag halvfärdig med hårvård?
xx
Kras
Den här skålen var jag väldigt förtjust i. Den påminde mig om sommar och var vacker som just en sommardag. Men den har sett just bättre dagar.
Jag gav inte mer än ynka tio krona för den på Gengåvan, så jag har inte gått i personlig konkurs. Men det är inte pengar saken gäller -skålen hade ett affektionsvärde.
Nu står den där och ser dum ut. Skulle jag lägga i oliver eller godis så skulle de åka skidbacke ner på bordet -"wiiee".
Det blir till att inhandla en tub Karlssons klister och hoppas att det gör susen. Det är ju inga tusen bitar vi snackar om här i alla fall. *Räknar*. 1...2... 2 bitar får jag det till. Det räcker nog med en liten tub klister.
xx
Mattan
Det var en herrans massa veckor sedan jag skrev om Lexington-mattan som skulle till att inta vårat hem, närmare bestämt sovrummet, på Storgatan.
Den har nu alltså flyttat in, och jag skulle nu vilja dela med mig av några väldammsugna bilder på skönheten. (Så väldammsugen det går att få den.) Efter en grundlig dammsugning är den dock inom loppet av ca. 8,5 timmar inte längre benvit/svart/brun, utan istället orange/vit. Jag förstår inte varför...
Den är snyggast i denna ursprungliga färgkombination, men jag älskar den oavsett invardering av andra kulörer!
Vaddå? Jag har inte gjort nåt!
xx
Min stege tar form
Pappa och jag bygger en dekorationsstege som jag ska ha i sovrummet! Den kommer att vara högblank i vitt när den är klar.
Det har pågått val av virke, mätande, sågande, förborrande, försänkande, skruvande, spacklande, sandpapprande, målande med kvistlack, grundmålande (2 gånger) och såklart designande.
Nu är det bara själva målningen med den högblanka vita färgen kvar!
Det är jag som har stått för designen. Pappa har stått för i princip resterande åtaganden i raden och har skött sig mer än väl. En del kvistlack och grundfärg har jag dock med bravur penslat på, samt valt ut virke och mätit ut enligt min design förstås. Utöver det har jag också varit ett moraliskt stöd i min stol i solen intill, drickandes coca-cola, där jag även har tittat för att lära. Man kan ju herregud inte vara en mästare på förborrande från födseln. Jag är inte född i ett skruvstäd (vad jag vet).
Min design är för övrigt så sjukt snygg att jag är nöjd, nöjdare, nöjdast!
Ps. Mamma har också varit med på ett hörn med sitt veto och sandpapprande.
Pappa Antti sågar för sitt liv.
Allt har en början...
Far och dotter målar i solen.
Uj, vad det målas.
Måla, måla, måla!
Målad med ett lager grundfärg. Min stege är en fröjd för mina ögon!
Hög på stegebygge.
xx
Amerikanska pannkakor
Igår tillagade jag delikata amerikanska pannkakor. Dessa hamnade i magen tillsammans med höga doser lönnsirap. Måltiden var alltså mycket välsmakande.
Det gick lite(?) sämre förra gången jag skulle skulle steka amerikanska pannkakor. Jag använde mig då av min fästmans recept som han själv hade gjort fina, mycket goda amerikanska pannkakor med hjälp av, vid ett ännu tidigare tillfälle. (Han hade sammanställt ett recept från ett recept på nätet.)
-------------------------------------------------------
FREDRIKS AMERIKANSKA PANNKAKOR
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2 msk socker
1 st ägg
2,5 dl mjölk
2 msk smör
Blanda torra ingredienser.
Smält smör, mjölk, ägg.
Blanda inte för mycket.
------------------------------------------------------
Åh, jag var så galet sugen på amerikanska pannkakor och hade precis 1 ägg kvar. Vilken tur! Jag visslade på en liten truddelutt medan jag blandade ihop mina torra ingredienser. Sen smälte jag, smör, mjölk och ägg.
Vänta lite. Vad konstigt det ser ut i min lilla kastrull... Ser ut som att jag håller på att steka ett ägg, ungefär. Med en mix av smör och mjölk. Värsta Tjernobyl (läs:katastrof) i kastrullen, helt enkelt.
"Älskling, såg det ut såhär senast du gjorde amerikanska pannkakor?" frågade jag med en skeptiskt min, när jag förde katrullen mot Fredriks nylle för granskning. Min fästman rynkade fundersamt på ögonbrynen medan han svarade "Nä, det gjorde det inte. Hur har du gjort?"
"Pling, pling, pling, pling", lät det i mitt skallament när poletten trillade ner (och studsade runt). Jag yttrade inte ett ord till svar.
Jag hade inga ägg kvar och var fortfarande galet sugen på amerikanska pannkakor. Inte ett drömläge för en blodsockerkänslig, hungrig, ung kvinna.
"Smält smör, mjölk, ägg" Ja, jag kan givetvis inte annat än att skylla på ett slarvigt skrivit, ofullständigt och totalt vilseledande recept.
Va? Fanatisk receptföljare? Kan jag då aldrig tänka mig.
xx
Dreglaren
Saliven droppade (rann?) utan att mamma upptäckte det, och olyckan var därmed ett faktum. Han satt där intill mig (på bordet...) rödhårigt tufsig, som en ankunge, spann och snörpte på munnen. Inte kunde jag väl jag ana att han var ett vandrande vattenfall.
Om han fick slicka mammas yogurtskål sedan? Självfallet! Att vara långsint ingår inte i min uppfostringstaktik.
Tjena mittbena.
xx
Min bilmekaniker och Blåbärsbullens hälsa
Idag har min bilmekaniker berättat för mig om slölock (eller var det söllock eller kanske kölock?), rotorer och tändkablar. Han har i detta sammanhang förklarat för mig att Blåbärbullen eventuellt blir ledsen av fuktigt väder (vem blir inte det?) och därför är seg i starten emellanåt. Om så är fallet måste han lagas igen... Han framförde även att jag gärna alltid kan ge det lilla skrället gas vid start, för att undvika att han blir sur. (Sur som en motor alltså, inte sur som någon som har råkat ut för något/någon som gör denne argsint.) Om Blåbärsbullen är ledsen även i solsken kan det dock vara så brilljant(!) att det enda som krävs för att han ska vara vid god hälsa är att ge honom just gas vid start.
Skrället mitt hade även ett annat fel i form av trasigt avgassystem, men nu har min bilmekaniker ordnat med saken så han (Blåbärsbullen, inte bilmekanikern) är alltså i princip glad som ett barn igen.
Jag undrar om det kan hända att jag är så nöjd med reparationen för att min gulliga pappa har erbjudit sig att stå för den usla reparationskostnaden...
Jag med Blåbärsbullen i pereferin en dag för längesen.
xx
Vändstekt?
Min fästman heter Wendt i efternamn. Han frågade:
"Älskling, vill du ha ditt ägg vändstekt eller wendtstekt?"
Är inte ordvitsarna en krydda i livet så säg!
xx
Gamla sambos emellan
Dessa två gamla sambos talade också om vad de gör nuförtiden. Snobben talade om att fortfarande sysslar med att se sockersöt ut och framgånsrikt förför med sina bruna ögon, samt viftar på svansen och tigger som om han inte fått föda på fjorton dagar. Han talade också, mäkta stolt, om att han tränat en del sedan senast de sågs. (Han demonstrerar en av övningarna på tredje bilden.) Felix berättade att han än idag slappar ganska mycket och käkar ännu mer, samt att han ibland, som på nytt, upptäcker att det är fantastiskt kul att "jabba" med en murgröna. Felix talade också om att han har en fulländad mamma.
xx
Helgens säregna association
I helgen som var spelades det ett slag språkspel med vänner. Vi var ett gäng okontrollerade tävlingsmänniskor, vilket ledde till att vi blev osams och fick ta bort en hel spelkategori för att kvällen inte skulle sluta i vilt slagsmål. Ungefär.
I korthet gick spelet ut på att en deltagare i laget skulle beskriva ett ord, varpå lagets medspelare skulle försöka komma på vilket ord det rörde sig om.
Jag fick ordet "buga" på min lott. Jag väljer att gå konkret, tydligt och hårt fram genom att säga "bocka" som en förklating till ordet. Det är i detta ögonblick min vän, segervisst, med lysande ögon, skrålar:
"HORA!"
Hon är hur underbar som helst, min vän. Jag retade henne resten av helgen, vilket jag har för avsikt att fortsätta med.
Puss!
xx
Frakturer till alla
Samma kära vän har dock ett toalettlock i ungefär samma mönster i akvariumstil som Palmolive-tvålen på bilden nedan. Så jag kanske inte ska lyssna på allt hon säger. Lite minskad trovärdighet där känner jag. (<3 ) (Hon råkar vara nyinflyttad och ha en hyresvärd med horribel smak, men det låtsas jag inte om.)
Gud har ju å andra sidan pissat oavbrutet över staden mycket länge nu, så något är han ju bevisligen förbannad över. Hade varit mycket trevligare om han tog det som en man istället för att pissa och framför allt bryta i folk. Kanske Gud hade ätit dåligt och därför hade lågt blodsocker och blev elak. Han är därmed icke för den sakens skull på något sätt förlåten. Nu ska jag göra hamburgare och inte bjuda honom. Han får begrunna sina hyss, för medlemmar i min familj har smärtor och det är inte ok.
xx
