linda på storgatan

Igår tillagade jag delikata amerikanska pannkakor. Dessa hamnade i magen tillsammans med höga doser lönnsirap. Måltiden var alltså mycket välsmakande.



Det gick lite(?) sämre förra gången jag skulle skulle steka amerikanska pannkakor. Jag använde mig då av min fästmans recept som han själv hade gjort fina, mycket goda amerikanska pannkakor med hjälp av, vid ett ännu tidigare tillfälle. (Han hade sammanställt ett recept från ett recept på nätet.)

-------------------------------------------------------

FREDRIKS AMERIKANSKA PANNKAKOR

2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2 msk socker
1 st ägg
2,5 dl mjölk
2 msk smör

Blanda torra ingredienser.

Smält smör, mjölk, ägg.

Blanda inte för mycket.

------------------------------------------------------


Åh, jag var så galet sugen på amerikanska pannkakor och hade precis 1 ägg kvar. Vilken tur! Jag visslade på en liten truddelutt medan jag blandade ihop mina torra ingredienser. Sen smälte jag, smör, mjölk och ägg.

Vänta lite. Vad konstigt det ser ut i min lilla kastrull... Ser ut som att jag håller på att steka ett ägg, ungefär. Med en mix av smör och mjölk. Värsta Tjernobyl (läs:katastrof) i kastrullen, helt enkelt.

"Älskling, såg det ut såhär senast du gjorde amerikanska pannkakor?" frågade jag med en skeptiskt min, när jag förde katrullen mot Fredriks nylle för granskning. Min fästman rynkade fundersamt på ögonbrynen medan han svarade "Nä, det gjorde det inte. Hur har du gjort?"

"Pling, pling, pling, pling", lät det i mitt skallament när poletten trillade ner (och studsade runt). Jag yttrade inte ett ord till svar. 

Jag hade inga ägg kvar och var fortfarande galet sugen på amerikanska pannkakor. Inte ett drömläge för en blodsockerkänslig, hungrig, ung kvinna.

"Smält smör, mjölk, ägg" Ja, jag kan givetvis inte annat än att skylla på ett slarvigt skrivit, ofullständigt och totalt vilseledande recept.

Va? Fanatisk receptföljare? Kan jag då aldrig tänka mig.


xx