linda på storgatan

Detta ord har nyss ekat mellan fyra väggar på Storgatan. Jag har försökt med allt -mellanmål innan (för blodsockrets skull), andas djupt och tänka på havet, räkna till tio, tänka på roliga saker, fantisera om hur fint det blir efteråt osv. osv... Men likt förbannat blir jag lika vansinnig varje gång jag städar. Jag avskyr att städa. Det gör mig även sjukt stressad. Axlarna far upp i öronhöjd på tre röda. Käkarna biter ihop.



Om jag vann en större summa pengar skulle hushållsnära tjänster i form av städning vara en av de absolut första sakerna jag skulle prioritera. Jag önskar bli kvitt helvetesgörat, slippa använda helvetesmaskinen! (Linusida i Astrid Lindgrens Madicken kallade dammsugaren för helvetesmaskin. Med all rätt.)



Hur går det till då? Jo, katten Felix är rädd för dammsugaren och springer därför och gömmer sig. (Han är otroligt söt, då han planerar ut flyktvägar med omsorg. Allt för att passera maskinen med största möjliga avstånd.) Efter Felix kommer Fredrik ilandes. Han gömmer sig också och är rädd. Men nej, inte för helvetesmaskinen, utan för mig. (Det sistnämnda något överdrivet föstås.) Jag svär, spottar och stampar, samt sliter, rycker och drar i min inredning. Den röda dammsugaren har otaliga gånger farit med en sån enorm hastighet över trösklar, rakt in i stackars lister och väggar, att den har drabbats av ett flertal vita fartränder i sin röda lack.



Varken mitt temperament eller mina intressen matchar med städning. Men det är ju bara att bita ihop och ta tag i saken, som faktiskt måste göras, säger de. Jo visst, men här ska kanske inte bitas ihop så mycket att kroppens hårdaste material, emaljen, spricker.

Nu när tonvis med röda katthår, som var fastetsade i diverse textiler, har sugits upp av maskinen och när samtliga av lägenhetens golvytor har fått sig en omgång, och även sängkläder är bytta, sprider sig dock ett lugn och en tillfredställelse över Storgatan och mig. I detta läge inser jag givetvis att städning hör allas vardag och vuxenliv till och att jag beter mig otroligt barnsligt när jag städar. Dessa tankar är dock självklart som bortblåsta nästa gång jag öppnar städskåpet. Vem sa någonting om att försöka utvecklas? Nå, jag får väl helt enkelt hoppa på en kurs i dammsugarhantering och föröka bli en bättre städmänniska.

Följetång: Sveriges näst läckraste kändisman är Fredrik Wkingsson. Enorm charm, humor och ett strålande vackert och hjärtligt leende. Mer behöver icke sägas.



xx