linda på storgatan

Jag har inte bloggat på några dagar nu, för förutom jobb har jag fullt upp med att VAF:a (Vård Av Fästman). Min älskling har nämligen (som många av mina läsare vet) gått och brutit foten. Som den ansvarsfulla fästmö jag är råder hädanefter badmintonförbud.

Min älskling är så söt. Innan det bar iväg till sjukan hade han telefonkontakt med sjukvårdsrådgivningen. Vi susade mycket snart efter det iväg till jourcentralen där min kära fästman, med mig som stöd, haltade/hasade fram till luckan i receptionen. Bakom luckan fanns en stram sjuksköterska. Glasskivan drogs upp med ett skrap och mycket kort därefter utbrast min fästman, påtagligt medtagen:

"Hej, det var jag som ringde förut".

Slut på mening. Han specificerade inte sin åkomma. Han uppgav inte sitt namn. För det var ju säkert bara han som hade sökt sjukvård den senaste halvtimman... Den strama sjuksköterskan såg trött ut. Hon ville nog gå i pension på stört. Sjuksköterskan gav hur som helst min fästman ett roligt piller och jag själv placerade honom i en rullstol. Han blev mycket lugn och något smärtlindrad. Det roliga pillret gjorde honom, utöver snurrigheten, illmående och varm. Efter ett par timmars sjukhusvistelse märkte jag att hans varma hy blivit röd och att hans ögonvitor hade intagit samma röda nyans. Det var en spänningsfylld notis i sig. Jag spolar fram lite här... I slutändan fick han beskedet om att  "Metatarsale nummer fem" var bruten. I sex veckor ska han vara hemma. Felix är jätteglad, han älskar när pappa är hemma och klappar honom med kryckorna.


Benbrott dag 1.


Benbrott dag 1.


Benbrott dag 2.


Benbrott dag 3.


Felix.


Benbrott dag 3.


Benbrott dag 4.

xx