linda på storgatan

I förmiddags när jag stod och lade min makeup kom jag osökt att tänka på min tandläkare. Det händer inte varje dag då jag står och sminkar mig. När min tanke virvlade omkring i hjärnkontoret (och det eventuellt luktade lite vidbränt) kom posten farandes genom brevinkastet. (Vilket ger mig en smärre osund chock var eviga förmiddag då jag är hemma och är vaken.) Det var inte vilken sketen reklampost som helst, nej då. Det var från min tandläkare! Att jag får post från min tankläkare händer inte heller det varje dag. Jag är ju inte helt genomrutten i käften, utan har snarare god munhygien. Jag är flitig med såväl tandtråd som tungskrapa.

Jag lade ihop ett och ett, insåg att detta måste vara en kallelse till tandläkaren och att jag, i och med detta läskiga sammanträffande mellan tankeberksamhet och praktisk inträffande, kommer att ha cirka 532 hål. Hål som är måttligt kul att laga.


Karius och Baktus

Tänk vad glad jag blev när jag en stund senare, efter att ha samlat lite mod, läser min tandläkarpost och blir varse om att min trevliga tandläkare bara vill bjuda mig på 5-årsjubileum (ja, jag har privat tandläkare)! Föreläsning av en kirurg, överläkare, stod på repertoaren. Han är tydligent omtalad, rosad, som föreläsare. Och vem vet, de kanske bjuder på en bit tårta och en kopp kaffe också, utöver lyssnandet.

Jag är sådär intresserad av det kanske inte extremt rafflande 5-årsfirandet, men ytterst lycklig över att inte behöva laga 532 hål! Både smärtkontot och pengakontot står onekligen på plus idag.

xx