Fråga gärna mig
En skylt där det står "fråga gärna mig" hänger på mitt bröst idag. Det skulle man i alla fall kunna tro.
Först frågar en korpulent medelålders kvinna mig var stadens Bingohall ligger. Där hänger jag mycket sällan, för att inte säga aldrig, med till den bingosugna kvinnans glädje hade jag trots detta helkoll på var lokalen är belägen, då jag har en bingofantast i släkten.
Nu funderar jag på om jag ska kila över till Bingohallen och förklara att utan mig skulle det inte bli något bingospel, för deltagarna skulle inte infinna sig utan istället irra omkring i grannkvarteret och ropa "BINGO?". Jag skulle eventuellt även hiva fram ett förslag på slagkraftig marknadsföring inklusive tydlig vägbeskrivning. (Jag är storsint nog att kunna tänka mig att göra detta pro bono.)
Kort därefter, i matvarubutiken frågar en icke svensktalande, engelsktalande man mig vad skylten över färskpotatisen egentligen betyder. "You now, now it´s nice price, reduced price. I´ts very cheap. Not even one Swedish krona", säger jag. "Before it was 6.90 kroner per kilo. It was cheap as well, but not as cheap as now. But you should know that if you buy more than 5 kilos, you have to pay the regular price, 6.90, for those kilos", intygade jag med en förmanande min. "The potatoes are very tasteful, I had them for midsummerluch the day before yesterday. Mmm." Typ.
Jag gillar inte ens att prata engelska, men har o andra sidan också en förkärlek för att fatta mig allt annat än kort. Mannen skyfflade potatis i påsar som om det gällde hans liv. Nu fundrerar jag om jag ska kräva matvarubutiken (som lär gå med god vinst) på lön för att jag sålt in deras potatis så hårt och framför allt så pass framgångsrikt.
Som sagt, fråga gärna mig. Jag svarar gärna, korrekt och sanningsenligt. Man vill ju inte låta folk gå vilse och missa veckans bingospel och därmed gå miste om miljonen alternativt handla färskpotatis i blindo.
Ps. Jag frågar personligen ogärna främmande männsikor med argsint attityd, skum rånarluva eller allmänt extremt ogästvänligt yttre om råd. Därför har jag enligt mig än en gång fått svart på vitt att jag ser klassiskt VÄNLIG ut. Det händer dessutom relativt ofta att folk ber mig kolla till/vakta deras bagage på tåg och i bibliotek. FÖRTROENDEINGIVANDE och vänlig. Inte det mest fartfyllda och exalterande kanske, men gemytligt till tusen.
xx
Först frågar en korpulent medelålders kvinna mig var stadens Bingohall ligger. Där hänger jag mycket sällan, för att inte säga aldrig, med till den bingosugna kvinnans glädje hade jag trots detta helkoll på var lokalen är belägen, då jag har en bingofantast i släkten.
Nu funderar jag på om jag ska kila över till Bingohallen och förklara att utan mig skulle det inte bli något bingospel, för deltagarna skulle inte infinna sig utan istället irra omkring i grannkvarteret och ropa "BINGO?". Jag skulle eventuellt även hiva fram ett förslag på slagkraftig marknadsföring inklusive tydlig vägbeskrivning. (Jag är storsint nog att kunna tänka mig att göra detta pro bono.)
Kort därefter, i matvarubutiken frågar en icke svensktalande, engelsktalande man mig vad skylten över färskpotatisen egentligen betyder. "You now, now it´s nice price, reduced price. I´ts very cheap. Not even one Swedish krona", säger jag. "Before it was 6.90 kroner per kilo. It was cheap as well, but not as cheap as now. But you should know that if you buy more than 5 kilos, you have to pay the regular price, 6.90, for those kilos", intygade jag med en förmanande min. "The potatoes are very tasteful, I had them for midsummerluch the day before yesterday. Mmm." Typ.
Jag gillar inte ens att prata engelska, men har o andra sidan också en förkärlek för att fatta mig allt annat än kort. Mannen skyfflade potatis i påsar som om det gällde hans liv. Nu fundrerar jag om jag ska kräva matvarubutiken (som lär gå med god vinst) på lön för att jag sålt in deras potatis så hårt och framför allt så pass framgångsrikt.
Som sagt, fråga gärna mig. Jag svarar gärna, korrekt och sanningsenligt. Man vill ju inte låta folk gå vilse och missa veckans bingospel och därmed gå miste om miljonen alternativt handla färskpotatis i blindo.
Ps. Jag frågar personligen ogärna främmande männsikor med argsint attityd, skum rånarluva eller allmänt extremt ogästvänligt yttre om råd. Därför har jag enligt mig än en gång fått svart på vitt att jag ser klassiskt VÄNLIG ut. Det händer dessutom relativt ofta att folk ber mig kolla till/vakta deras bagage på tåg och i bibliotek. FÖRTROENDEINGIVANDE och vänlig. Inte det mest fartfyllda och exalterande kanske, men gemytligt till tusen.
xx
Kommentarer
Trackback
