Kortisonspruta

Igår kväll hade jag svårt att somna för att jag hade så ont i mitt högra knä efter att ha planterat lite blommor (snacka om action på hög nivå!). Då bestämde jag mig för att jag skulle ringa min läkare idag och säga att detta inte är hållbart. Jag har haft besvär i vad som känns som en evighet och blir inte bättre. Jag har smärta, värk, ont.

Sagt och gjort. Några timmar senare sitter jag här och har fått en kortisonspruta i knät. (Privatläkare, ja..) Det känns hoppfullt. Idag har jag gått runt och varit lika förväntansfull som ett barn på julafton.

Voltarenknarprandet startar om på ny kula igen nu också. Kommer att käka det 1-2 månader. Tur att jag har en extremt tålig mage, men stackars min kära lever!

Tack söta mamma som i afton har agerat taxi kurir, stöttat och varit källa till sjukvårdsbidrag (än en gång)!

Jag har givetvis flexat med mitt nålstick inför både fästman och kisse här i afton och förklarat hur låååååång sprutan var.

Jo, på grund av läkarbesök missade jag Grey´s Anatomy ikväll. Nu är det upp till bevis om det var värt det. Så kom igen, dumma pruttknä!


Jajjemänsan. Jag är stenhård.



Gute nacht!

xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0