linda på storgatan

Här på Storgatan ska vi strax inmundiga sen midsommarlunch under tvång. Min fästman sa tidigare idag att han inte var sugen på sill och potatis. Sugen och sugen, sa jag. Är det midsommar så ska den heta lilla färskpotatisen och den slibbiga lille sillen tryckas in i käften om det så är under tvång. Detta är en dag då denna maträtt SKA ner i matsäcken. Inga ursäkter godtas. Inte ens maginfluensa. (Möjligtvis med rätt intyg.) Kalla mig extremt traditionsbunden, kalla mig fascist, kalla mig lätt neurotisk, jag kunde icke bry mig mer. (Allt detta insisterade jag på samtidigt som jag dammsög. Min fästman stod farligt nära den spända sladden.)

Ikväl ska vi njuta av årets ljusaste natt i goda vänners lag. Även tillsammans med grillad oxfilé, icke att förglömma! Längtar.

Jag behöver då verkligen inte anstränga mig med att springa runt och finna sju sorters blommor att lägga under kudden. Min prins finns redan tätt vid min sida. Jag är lyckligt lottad. Det slår aldrig fel, jag blir alltid sentimental vid högtider.. Vill bara spruta ut här på bloggen hur mycket jag älskar mina nära och kära. Mina nära och kära, jag älskar er!



xx