Ung kvinna cyklade vilse i grannkvarter
Ungefär. Ja, ungefär vad som hände mig igår. Jag föddes nämligen med mycket begränsat visuospatial förmåga. Har dessutom ignorerat att träna upp den. Med de förutsättningarna får man vara mycket nöjd över att ordet "saknas" inte finns mellan "kvinna" och "cyklade" i min autentiska tidningsrubrik.
Igår afton skulle vi cykla till stadsdelen Östermalm, ca. 2 km från vår stadsdel Vasastan. Solsken i blick och glada i hågen, med cyklekorgen lastad med vitt lådvin såväl som whiskey, skulle vi bege oss till goda vänner. Jag såg givetvis till att hålla täten vid cyklingen. (Man är väl ingen looser.) Det gick som smort de första 500 metrarna, sedan begicks tyvärr två mindre felsteg, eller felrull kanske det heter. Misstagen berode naturligvis på att jag äter maxdos Voltaren. Det sätter sig på skärpan vettu. Felcykling nummer ett ledde till att jag, tillsammans med min fästman, hade en längre sträcka off road framför oss. Det var skakigt, men vi överlevde. (Mina nya skor dammade igen.) Felcykling nummer två ledde till att jag, nu utan mitt följe (som visst övergett mig för andra vägar i livet) tvingades cykla runt vad som kan vara västra Sveriges största äldreboendekomplex.
Nu ska jag gå och lägga mig. Om jag hittar till sovrummet och sängen vill säga. Det är genomtänkt att jag har en karta över lägenheten i min pyamasbyxficka. Vänta. Fasen vad svårt det var att hitta i den stora djupa avgrunden då... Hjälp. Jag borde ha förstått att det bara skulle gå käpprätt utför efter den där gången jag skulle till Tibro, men istället hamnade i Skultorp.
Folk snackar om att de vill ha körkort i Kellog´s cornflakes-paketet. Jag vill ha visuospatial förmåga i mitt Frebaco havreringar-paket. Observera hur lika mina favoritflingor är hundfodret Frolic. Festligt värre.
xx
Igår afton skulle vi cykla till stadsdelen Östermalm, ca. 2 km från vår stadsdel Vasastan. Solsken i blick och glada i hågen, med cyklekorgen lastad med vitt lådvin såväl som whiskey, skulle vi bege oss till goda vänner. Jag såg givetvis till att hålla täten vid cyklingen. (Man är väl ingen looser.) Det gick som smort de första 500 metrarna, sedan begicks tyvärr två mindre felsteg, eller felrull kanske det heter. Misstagen berode naturligvis på att jag äter maxdos Voltaren. Det sätter sig på skärpan vettu. Felcykling nummer ett ledde till att jag, tillsammans med min fästman, hade en längre sträcka off road framför oss. Det var skakigt, men vi överlevde. (Mina nya skor dammade igen.) Felcykling nummer två ledde till att jag, nu utan mitt följe (som visst övergett mig för andra vägar i livet) tvingades cykla runt vad som kan vara västra Sveriges största äldreboendekomplex.
Nu ska jag gå och lägga mig. Om jag hittar till sovrummet och sängen vill säga. Det är genomtänkt att jag har en karta över lägenheten i min pyamasbyxficka. Vänta. Fasen vad svårt det var att hitta i den stora djupa avgrunden då... Hjälp. Jag borde ha förstått att det bara skulle gå käpprätt utför efter den där gången jag skulle till Tibro, men istället hamnade i Skultorp.
Folk snackar om att de vill ha körkort i Kellog´s cornflakes-paketet. Jag vill ha visuospatial förmåga i mitt Frebaco havreringar-paket. Observera hur lika mina favoritflingor är hundfodret Frolic. Festligt värre.
xx
Kommentarer
Trackback
