linda på storgatan

Jag tappade ju som bekant bort min ena favoritvante igår. Hur gick det då? Hittade jag den till min stora lycka? Eller ligger den fortfarande och fryser någonstans i en hög av snö, salt och grus?

Hur det gick:

Jag gick av tåget i Skövde. Sökte av varje liten millimiter jag passerade likt en knarkhund. Hörde någon ropa på mig från rulltrappan. Blickade ditåt. Där låg min vante och skrek: "Hjälp, jag ligger i en ohygienisk och otrivsam miljö! Ta min hand (hehe) och hjälp mig upp!" Jag fullkomligt rusade fram och slängde mig mot vanten min. Jag ropade, nästan skrek:"Jag kommer min sköna! Frukta intet ont!" Hinder nummer 1 uppstod: Ett stålstaket stod ivägen för min vän. Trots hyfsat likväl slanka som långa armar nådde jag inte till hans hand. (Jag är ju ingen apa). Jag provade att angripa problemet från ett annat håll, så att säga. Då uppstod hinder nummer 2: Rulltrappans armräcke rullade där jag nu istället var tvungen att stå för att komma min vän nära. Jag rullade bort en bit, slank ur hans hand. Sen såg jag mitt liv, utan vanten, framför mig och sade högt till mig själv: "Ta i nu för fasen Linda!" Jag tog kraft från tårna, slängde mig med sådan hastighet mot vanten och således räcket, att räcket inte hann med. Jag lurade räcket.

Resten förstår ni själva. Slutet satt som handen i handsken.

xx