Lime

En liten stackars svullen grön (plus ev gul/brun, smått möglig) lime kostar 4.95 kr styck. Vad rackarns kan deras kilopris ligga på? Månne en av de dyraste frukter? (I alla fall inom citrusfamiljen?).

Tur man inte har lime i frukostflingorna eller att man föredrar att konsumera den kvällssnask framför TV:n. Det säger jag.


Lime, ja.

Jag har en idé om boktitel till en barnbok som riktar in sig mot rikemansungar: "Pojken med limebyxorna". De kommer att kunna identifiera sig mycket väl med denna pojke, tro mig.

Jag tror även  att det kommer bli högst aktuellt att införa lime som valuta om pengatillverkningsfabriken skulle gå sönder en dag. "Oh, nej, nu är det slut på femmor i Sverige! Men vilken tur att jag har 1 lime så jag kan köpa 4,95 klubbor." 

Tänka vad värdefulla de är, de små svullna gröna.


Sur kisse med limehjälm

xx


Planer för resterande dag

Idag har varit min första dag ute i praktisk logopedisk verksamhet -min första auskultationsdag. Åh, mitt blivande yrke är så spännande! Kunde inte kännas mer rätt. 

Min och min fästmans planer för resterande dag:

-Göra och äta lasagne
-Gå och lägga oss

Låt mig säga att vi känner oss otroligt kreativa.

Jag har nu myntat ett ordspråk som lyder: "Fyll din kväll med lasagne och gå och lägg dig"

xx


From som ett lamm

Idag har det varit städdag på Storgatan. Jag kan riktigt se förskräckelsen i mina läsares ögon... Mitt signum är ju att jag avskyr att städa och i och med det blir fasligt aggressiv under pågående nyss nämnd aktivitet. Men nytt boende -nya tider! Från att städ har legat på 9,5 på en hatskala (10 är max), ligger det nu endast på 1,5. Detta innebär att jag numera är from som ett litet lamm när jag är igång och suger, dammar och skrubbar.

Följande har alltså INTE intäffat på Storgatan idag under städning:


-Dött material (såsom exempelvis trösklar/väggar och inredning) har kommit till skada p.g.a hets.

-Levande material (såsom exempelvis fästman och katt) har fått en utskällning alternativt sprungit iväg p.g.a hets. (Obs! Det förstnämnda har aldrig någonsin gällt katt! Det sistnämnda har dock även gällt fästman.)

-Rikligt med svordomar har yttrats.

-Min ansiktsfärg har varit tomatlik och håret har stått åt alla håll.


Kompis.


Lära gamla hundar att sitta går med andra ord hur bra som helst!

Följande har ISTÄLLET inträffat på Storgatan idag under städning:


-Det har nynnats på en liten trevlig truddelutt.

-Min hy har varit porslinsllik och mitt hår har legat välkammat.

-Nöjda leenden och hödljudda skratt (?).

-Jag har slagit i huvudet relativt kraftigt i ett badrumsskåp. (I stundens hetta kan en liten svordom ha hittat ut.)

-Jag har blödit relativt kraftig näsblod ur min vänstra näsborre (Obs! Okänt om relation med städningen föreligger. Mamma: Kan jag komma till din avdelning öron/näsa/hals och bränna min vänstra borre en dag? Vore gulligt. Tack.)

xx

Hyss på OB fleurfabriken

De anställda på OB fleurfabriken skrattar åt oss tampongkonsumenter varje dag när de sysslar med det oskyldiga hysset. De tror att deras hyss är oupptäckt och fortsätter att fnissa ute på linen för tampongförpackande. De tycker att de är så klyftiga.

Men jag har kommit på deras hyss! Så nu får de allt öka på tampongkreativiteten och hitta på nåt nytt rackartyg, om de är intresserade av att upprätthålla sin image som kung av tamponghyss.

Vad hysset gäller?

Det är alltid 1, och ENDAST 1, tampong som ligger med rumpan/det blå snöret upp i förpackningarna!

Bevisen föreligger angående de gula och blå OB fleurpaketen. Om hyss försigår på fabriksavdelingen för de rosa och gröna förpackningarna är ännu okänt. Jag ska försöka komma i kontakt med någon med rikliga blödningar, för att se hur det förhåller sig med hyss på den rosa och gröna förpackningssidan. För att vekligen gå till botten med detta.



1 med rumpan upp!

xx


Inte död.

Min blogg låter hälsa mina eventuella och i sådana fall extremt uthålliga läsare att den inte är död. Den har bara lidit av agorafobi en tid. Alternativt haft en upptagen och smått lat "matte".

Vi har flyttat, men har varit så enormt fiffiga och eftertänksamma att vi valt boende efter bloggnamnet. Så "no danger on the roof".

Älskar för övrigt vårt nya hem så mycket att jag bara går utanför dörren om jag verkligen måste. (Exempelvis för inhandling av godis vid akut godisbrist i hemmet.)


Jag nyårsfin med svart blåsa.



Öppna spisen nyårsfin med sin nya vedkorg.



Felix nyårsfin med glitter från nyårsbukett i magen.

xx

Diana Ross

Min fästman har just, glad i hågen, med ett leende bredare än Peter Harrysson, sagt till mig att han tycker att jag ser ut som Diana Ross.

Jag hade i denna stund med yviga gester fönat mitt hår, och ännu inte angripit det med världens bästa uppfinning för-oss-som-gärna-hellre-haft-hår-platt-som-en-pannkaka-för-att-slippa-allt-svinto-som-står-åt-alla-håll, nämligen plattången.

För närvarande överlägger jag med mig själv om jag ska lämna min fästman redan i afton eller sova på saken.


Diana Ross. Eller kanske jag halvfärdig med hårvård?

xx


Kras

Den här skålen var jag väldigt förtjust i. Den påminde mig om sommar och var vacker som just en sommardag. Men den har sett just bättre dagar.

Jag gav inte mer än ynka tio krona för den på Gengåvan, så jag har inte gått i personlig konkurs. Men det är inte pengar saken gäller -skålen hade ett affektionsvärde.

Nu står den där och ser dum ut. Skulle jag lägga i oliver eller godis så skulle de åka skidbacke ner på bordet -"wiiee".

Det blir till att inhandla en tub Karlssons klister och hoppas att det gör susen. Det är ju inga tusen bitar vi snackar om här i alla fall. *Räknar*. 1...2... 2 bitar får jag det till. Det räcker nog med en liten tub klister.



xx


Mattan

Det var en herrans massa veckor sedan jag skrev om Lexington-mattan som skulle till att inta vårat hem, närmare bestämt sovrummet, på Storgatan.

Den har nu alltså flyttat in, och jag skulle nu vilja dela med mig av några väldammsugna bilder på skönheten. (Så väldammsugen det går att få den.) Efter en grundlig dammsugning är den dock inom loppet av ca. 8,5 timmar inte längre benvit/svart/brun, utan istället orange/vit. Jag förstår inte varför...

Den är snyggast i denna ursprungliga färgkombination, men jag älskar den oavsett invardering av andra kulörer!






Vaddå? Jag har inte gjort nåt!

xx


Min stege tar form

Pappa och jag bygger en dekorationsstege som jag ska ha i sovrummet! Den kommer att vara högblank i vitt när den är klar. 

Det har pågått val av virke, mätande, sågande, förborrande, försänkande, skruvande, spacklande, sandpapprande, målande med kvistlack, grundmålande (2 gånger) och såklart designande.

Nu är det bara själva målningen med den högblanka vita färgen kvar!

Det är jag som har stått för designen. Pappa har stått för i princip resterande åtaganden i raden och har skött sig mer än väl. En del kvistlack och grundfärg har jag dock med bravur penslat på, samt valt ut virke och mätit ut enligt min design förstås. Utöver det har jag också varit ett moraliskt stöd i min stol i solen intill, drickandes coca-cola, där jag även har tittat för att lära. Man kan ju herregud inte vara en mästare på förborrande från födseln. Jag är inte född i ett skruvstäd (vad jag vet).

Min design är för övrigt så sjukt snygg att jag är nöjd, nöjdare, nöjdast!

Ps. Mamma har också varit med på ett hörn med sitt veto och sandpapprande.


Pappa Antti sågar för sitt liv.


Allt har en början...


Far och dotter målar i solen.


Uj, vad det målas.


Måla, måla, måla!


Målad med ett lager grundfärg. Min stege är en fröjd för mina ögon!


Hög på stegebygge.




xx


Amerikanska pannkakor

Igår tillagade jag delikata amerikanska pannkakor. Dessa hamnade i magen tillsammans med höga doser lönnsirap. Måltiden var alltså mycket välsmakande.



Det gick lite(?) sämre förra gången jag skulle skulle steka amerikanska pannkakor. Jag använde mig då av min fästmans recept som han själv hade gjort fina, mycket goda amerikanska pannkakor med hjälp av, vid ett ännu tidigare tillfälle. (Han hade sammanställt ett recept från ett recept på nätet.)

-------------------------------------------------------

FREDRIKS AMERIKANSKA PANNKAKOR

2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2 msk socker
1 st ägg
2,5 dl mjölk
2 msk smör

Blanda torra ingredienser.

Smält smör, mjölk, ägg.

Blanda inte för mycket.

------------------------------------------------------


Åh, jag var så galet sugen på amerikanska pannkakor och hade precis 1 ägg kvar. Vilken tur! Jag visslade på en liten truddelutt medan jag blandade ihop mina torra ingredienser. Sen smälte jag, smör, mjölk och ägg.

Vänta lite. Vad konstigt det ser ut i min lilla kastrull... Ser ut som att jag håller på att steka ett ägg, ungefär. Med en mix av smör och mjölk. Värsta Tjernobyl (läs:katastrof) i kastrullen, helt enkelt.

"Älskling, såg det ut såhär senast du gjorde amerikanska pannkakor?" frågade jag med en skeptiskt min, när jag förde katrullen mot Fredriks nylle för granskning. Min fästman rynkade fundersamt på ögonbrynen medan han svarade "Nä, det gjorde det inte. Hur har du gjort?"

"Pling, pling, pling, pling", lät det i mitt skallament när poletten trillade ner (och studsade runt). Jag yttrade inte ett ord till svar. 

Jag hade inga ägg kvar och var fortfarande galet sugen på amerikanska pannkakor. Inte ett drömläge för en blodsockerkänslig, hungrig, ung kvinna.

"Smält smör, mjölk, ägg" Ja, jag kan givetvis inte annat än att skylla på ett slarvigt skrivit, ofullständigt och totalt vilseledande recept.

Va? Fanatisk receptföljare? Kan jag då aldrig tänka mig.


xx


Dreglaren

I hushållet på Storgatan kan man inte ens avnjuta en skål naturell yoghurt med nötter och honung, utan att en viss ung(?), hårig herre dreglar igenom 10 sidor i mammas kurslitteratur om kognition.

Saliven droppade (rann?) utan att mamma upptäckte det, och olyckan var därmed ett faktum. Han satt där intill mig (på bordet...) rödhårigt tufsig, som en ankunge, spann och snörpte på munnen. Inte kunde jag väl jag ana att han var ett vandrande vattenfall.

Om han fick slicka mammas yogurtskål sedan? Självfallet! Att vara långsint ingår inte i min uppfostringstaktik.



Tjena mittbena.

xx

Min bilmekaniker och Blåbärsbullens hälsa

Min bilmekaniker är världens bästa bilmekaniker! Han är så trevlig och kunnig, vilket har gjort mig till en mycket lojal kund. Denne person finnes på Preem i Skövde. Han har tagit hand om min Clio Blåbärsbullens krämpor flertalet gånger under många års tid nu.

Idag har min bilmekaniker berättat för mig om slölock (eller var det söllock eller kanske kölock?), rotorer och tändkablar. Han har i detta sammanhang förklarat för mig att Blåbärbullen eventuellt blir ledsen av fuktigt väder (vem blir inte det?) och därför är seg i starten emellanåt. Om så är fallet måste han lagas igen... Han framförde även att jag gärna alltid kan ge det lilla skrället gas vid start, för att undvika att han blir sur. (Sur som en motor alltså, inte sur som någon som har råkat ut för något/någon som gör denne argsint.) Om Blåbärsbullen är ledsen även i solsken kan det dock vara så brilljant(!) att det enda som krävs för att han ska vara vid god hälsa är att ge honom just gas vid start.

Skrället mitt hade även ett annat fel i form av trasigt avgassystem, men nu har min bilmekaniker ordnat med saken så han (Blåbärsbullen, inte bilmekanikern) är alltså i princip glad som ett barn igen.

Jag undrar om det kan hända att jag är så nöjd med reparationen för att min gulliga pappa har erbjudit sig att stå för den usla reparationskostnaden...



Jag med Blåbärsbullen i pereferin en dag för längesen.

xx

Vändstekt?

I förmiddags bjöd min fästman mig på brunch här i köket på Storgatan. Det var korvar, bacon, stekta tomater, toast och så var det ägg...

Min fästman heter Wendt i efternamn. Han frågade:

"Älskling, vill du ha ditt ägg vändstekt eller wendtstekt?"


Är inte ordvitsarna en krydda i livet så säg!

xx

Gamla sambos emellan

Här ligger Felix och hans före detta sambo Snobben och snicksnackar om gamla minnen. De håriga tu hade det trevligt ända tills Felix började skryta om de där gångerna han legat på lur för att sedan hoppa fram och ge Snobben en örfil. Då blev Snobben förolämpad och ledsen i ögat (andra bilden). Felix bad naturligtvis en kort stund senare om förlåtelse, både för incidenterna och för att han tog upp det på ett så burdust och ohövligt sätt. Han är ju en mild och kärleksfull katt, men precis som hos alla andra kan den lilla hjärnan slå slint ibland.

Dessa två gamla sambos talade också om vad de gör nuförtiden. Snobben talade om att fortfarande sysslar med att se sockersöt ut och framgånsrikt förför med sina bruna ögon, samt viftar på svansen och tigger som om han inte fått föda på fjorton dagar. Han talade också, mäkta stolt, om att han tränat en del sedan senast de sågs. (Han demonstrerar en av övningarna på tredje bilden.) Felix berättade att han än idag slappar ganska mycket och käkar ännu mer, samt att han ibland, som på nytt, upptäcker att det är fantastiskt kul att "jabba" med en murgröna. Felix talade också om att han har en fulländad mamma.









xx

Helgens säregna association

I helgen som var spelades det ett slag språkspel med vänner. Vi var ett gäng okontrollerade tävlingsmänniskor, vilket ledde till att vi blev osams och fick ta bort en hel spelkategori för att kvällen inte skulle sluta i vilt slagsmål. Ungefär.

I korthet gick spelet ut på att en deltagare i laget skulle beskriva ett ord, varpå lagets medspelare skulle försöka komma på vilket ord det rörde sig om.

Jag fick ordet "buga" på min lott. Jag väljer att gå konkret, tydligt och hårt fram genom att säga "bocka" som en förklating till ordet. Det är i detta ögonblick min vän, segervisst, med lysande ögon, skrålar:

"HORA!"

Hon är hur underbar som helst, min vän. Jag retade henne resten av helgen, vilket jag har för avsikt att fortsätta med.


Puss!

xx


Frakturer till alla

Sedan ett par veckor tillbaka har det tillkommit två(!) fotfrakturer och en nyckelbensfraktur i min familj. En kär vän till mig har tagit på sig alltsammans utom nyckelbenet (det var utom hennes vetskap vid tillfället), då hon råkat krossa en spegel.

Samma kära vän har dock ett toalettlock i ungefär samma mönster i akvariumstil som Palmolive-tvålen på bilden nedan. Så jag kanske inte ska lyssna på allt hon säger. Lite minskad trovärdighet där känner jag. (<3 ) (Hon råkar vara nyinflyttad och ha en hyresvärd med horribel smak, men det låtsas jag inte om.)



Gud har ju å andra sidan pissat oavbrutet över staden mycket länge nu, så något är han ju bevisligen förbannad över. Hade varit mycket trevligare om han tog det som en man istället för att pissa och framför allt bryta i folk. Kanske Gud hade ätit dåligt och därför hade lågt blodsocker och blev elak. Han är därmed icke för den sakens skull på något sätt förlåten. Nu ska jag göra hamburgare och inte bjuda honom. Han får begrunna sina hyss, för medlemmar i min familj har smärtor och det är inte ok.

xx

Du får ta på mig om du vill

Igår kväll kollade jag på gamla kort varav några var från min Bulgarienresa 2003. Vi var ett gäng brudar från klassen som åkte iväg på solsemester. Kanske vi festade lite också. Vad som förtäljer historien är att jag fann Mattias Trotzig på ett kort. Alltså han som varit ihop med sessan Madeleine och nu kilar stadigt med Carolina Gynning. "Håhå", tänkte jag och pekade demonstrativt på kortet och visade min fästman denna bragd. Vårt gäng och detta grabbgäng var ute och käkade middag ihop den afton då bilden klickades.

Jag är en trogen läsare av Gynnings blogg (gynning.net). Hon är så vacker och det är så läckra bilder på hennes blogg. Idag var han på bild igen, Trotzig. Denna gång inte i mitt gamla dammiga fotoalbum, utan på sin flickväns blogg. Än en gång tänkte jag "håhå", pekade demonstrativt på bilden på skärmen, visade min fästman och hoppades han kopplade samman med gårdagens bildvisning. Det enda rätta från min sida var nu att högt uttala:

"Du får ta på mig om du vill." (Få har ju så coola meriter på kändisfronten som jag).


Bild på dagens bloggämne. (Inte min bild dock.)


xx

Den håriges sovställning

Mammas kisse sover tokigt på mamma. (Kände mig manad att censurera vissa partier på mig själv på sista bilden, då jag visst inte behagade att ligga som en kvinna denna afton.)


Tosse!


Knasboll!


Söte-Göte! (Ställde lite blomster i soffan. De matchar Felix fint.)

xx

Bruten fästman

Jag har inte bloggat på några dagar nu, för förutom jobb har jag fullt upp med att VAF:a (Vård Av Fästman). Min älskling har nämligen (som många av mina läsare vet) gått och brutit foten. Som den ansvarsfulla fästmö jag är råder hädanefter badmintonförbud.

Min älskling är så söt. Innan det bar iväg till sjukan hade han telefonkontakt med sjukvårdsrådgivningen. Vi susade mycket snart efter det iväg till jourcentralen där min kära fästman, med mig som stöd, haltade/hasade fram till luckan i receptionen. Bakom luckan fanns en stram sjuksköterska. Glasskivan drogs upp med ett skrap och mycket kort därefter utbrast min fästman, påtagligt medtagen:

"Hej, det var jag som ringde förut".

Slut på mening. Han specificerade inte sin åkomma. Han uppgav inte sitt namn. För det var ju säkert bara han som hade sökt sjukvård den senaste halvtimman... Den strama sjuksköterskan såg trött ut. Hon ville nog gå i pension på stört. Sjuksköterskan gav hur som helst min fästman ett roligt piller och jag själv placerade honom i en rullstol. Han blev mycket lugn och något smärtlindrad. Det roliga pillret gjorde honom, utöver snurrigheten, illmående och varm. Efter ett par timmars sjukhusvistelse märkte jag att hans varma hy blivit röd och att hans ögonvitor hade intagit samma röda nyans. Det var en spänningsfylld notis i sig. Jag spolar fram lite här... I slutändan fick han beskedet om att  "Metatarsale nummer fem" var bruten. I sex veckor ska han vara hemma. Felix är jätteglad, han älskar när pappa är hemma och klappar honom med kryckorna.


Benbrott dag 1.


Benbrott dag 1.


Benbrott dag 2.


Benbrott dag 3.


Felix.


Benbrott dag 3.


Benbrott dag 4.

xx

En tandläkarfylld förmiddag

I förmiddags när jag stod och lade min makeup kom jag osökt att tänka på min tandläkare. Det händer inte varje dag då jag står och sminkar mig. När min tanke virvlade omkring i hjärnkontoret (och det eventuellt luktade lite vidbränt) kom posten farandes genom brevinkastet. (Vilket ger mig en smärre osund chock var eviga förmiddag då jag är hemma och är vaken.) Det var inte vilken sketen reklampost som helst, nej då. Det var från min tandläkare! Att jag får post från min tankläkare händer inte heller det varje dag. Jag är ju inte helt genomrutten i käften, utan har snarare god munhygien. Jag är flitig med såväl tandtråd som tungskrapa.

Jag lade ihop ett och ett, insåg att detta måste vara en kallelse till tandläkaren och att jag, i och med detta läskiga sammanträffande mellan tankeberksamhet och praktisk inträffande, kommer att ha cirka 532 hål. Hål som är måttligt kul att laga.


Karius och Baktus

Tänk vad glad jag blev när jag en stund senare, efter att ha samlat lite mod, läser min tandläkarpost och blir varse om att min trevliga tandläkare bara vill bjuda mig på 5-årsjubileum (ja, jag har privat tandläkare)! Föreläsning av en kirurg, överläkare, stod på repertoaren. Han är tydligent omtalad, rosad, som föreläsare. Och vem vet, de kanske bjuder på en bit tårta och en kopp kaffe också, utöver lyssnandet.

Jag är sådär intresserad av det kanske inte extremt rafflande 5-årsfirandet, men ytterst lycklig över att inte behöva laga 532 hål! Både smärtkontot och pengakontot står onekligen på plus idag.

xx

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0